Just nu håller jag på och lägger den sista fernissan på den tredje serien i Trygga Lilla Sverige, och jag tänkte ni skulle få tjuvkika lite på denna. Så här är de tre inledande sidorna i en av sex serier som kommer utgöra Trygga Lilla Sverige, som ges ut på Galago till våren 2016. Håll till godo!
”26/6 1948, efter en bråkig midsommarhelg, åker skrothandlare Bengtsson och hans vänner med påkar ut till Jönköpings slumkvarter för att ”spöa upp de där tattarna”. Lokaltidningarna hejar på och engagerar stora folkmassor att under flera veckor med våld driva ut stadens romer och resandefolk.”
Kravallerna i Jönköping 1948 kallades vid den tiden för ”tattarkravallerna”. ”Tattare” var ett begrepp som svepande klumpade ihop flera av samhällets utstötta grupper men oftast romer och resandefolk.
Skrothandlare Bengtsson umgicks själv i dessa Jönköpings lägre klasser och hade tidigare varit gift med en resande kvinna. Under midsommarhelgen 1948 hamnade han i bråk med någon över något och han och hans vän åkte på stryk. Några dagar senare bestämde han sig för att ge igen på dem han hade bråkat med och han gav sig med sina vänner ut till slumområdena kring Öster i Jönköping, där stadens mindre bemedlade bodde. Det var alltså en privat dispyt men när omgivningen fick höra talas om detta lade de in sitt eget engagemang i Bengtssons sak. De följde med honom till Öster för att leta reda på inte bara de som Bengtsson bråkat med utan ”tattare” i allmänhet. Uppbackad av stora folkmassor blev nu Bengtssons privata groll till Jönköpingsbornas uppgörelse med ”tattarna” i slummen. Med påkar och blydaggar gick de från hus till hus och misshandlade dem alla de fick tag på.
Tidningarna skrev om händelserna och hyllade Bengtsson som en hjälte, vilket eggade honom och andra till att fortsätta. Här är några exempel på sådana artiklar:
I Smålands Folkblad publicerades också denna visa, 3 juli 1948:
”De har mod uti barm, de har muskler av järn,
de är tattarnas skräck, som sig bör.
De har blivit vår östra stadsdels värn,
fast den främste blott är chaufför.De är kvinnornas skydd, de har must i sin arm,
de betalar sin dagsbot direkt.
De har vikingablod, de har mod uti barm,
det är grabbar med färg och med fläkt.De placerar en näve i tattarens trut
utan spisning och vidare prut.
De bär ej uniform som en vanlig snut,
men på tattarebråk de gjort slut.”
Inte förrän flera veckor senare ingrep polisen, och då för att säkra allmän ordning snarare än skydda de misshandlade människorna.
Vill du veta mer om Jönköpingskravallerna så finns ett intressant avsnitt av P3 Dokumentär om detta, där de bland annat intervjuar några som var barn i Öster då detta utspelade sig.
Jag blev tillfrågad av Harry And The Potters om jag ville göra affischen till deras kommande Sverigeturné. Det lät så klart himla kul. Jag har egentligen inte mer relation till Harry Potter än att jag nån gång satt med en stund när min brorson kollade på de svenskdubbade filmerna när han var liten. Men häromåret var jag på Plan-It-X Fest i USA och fick då se Harry And The Potters spela. Det var en fantastisk upplevelse, fastän jag knappt visste vem Voldemort var. Så himla peppig stämning både från band och publik. Så när de hörde av sig och undrade om jag ville göra ett screentryck åt dem kunde jag inte säga nej. Också för att jag inte tryckt på länge och bara väntat på en ursäkt att göra det.
Jag belyste ramarna på finfina kollektivverkstaden Kontrapunkt men själva tryckandet gjorde jag hemma i källaren.
När jag flyttade hit för två år sen var en av många grejer som gjorde mig peppad det stora verkstadsutrymmet i källaren. Det används främst till blomplantering och möbellagning men jag såg möjligheten att möblera om för att trycka screen. Och nu två år senare fick jag äntligen tillfälle att ta tag i den planen. Det var bara en himla massa sågspån, damm och spindelnät som skulle forceras först. Men det gick superbra!
Om du är sugen på att köpa ett sånt här tryck så ta dig till en av dessa spelningar. De kommer nämligen sälja dem där. Här finns mer detaljer om datum och platser.
Och om du undrar vilka Harry & The Potters är så kan du titta på den här videon:
Häromdagen var det vernissage för Serieskolans slututställning. Två år har snart gått alltså sen jag började där. Mycket, mycket har hänt sedan dess. När jag sökte in var det för att undersöka om jag kunde lära mig att rita serier och om det var något för mig. Det visade det sig att det var och nu har jag påbörjat det här serieprojektet, -samlingen eller vad det nu ska kallas, som uppmärksammats i radio och tidningar och som sålts som smör i fanzineform, och som kommer ges ut på Galago om knappt ett år. Det har så klart varit en himla lärorik tid på skolan och jag har fått många fina nya vänner men det är ändå ganska skönt att det är över. Nu ska jag ställa mig på mina egna ben och se om de bär. Det ska bli spännande och kul.
Utställningen pågår t.o.m. måndag 1 juni och har öppet varje dag kl 14-18. I Mazettihuset, nära Möllevångstorget i Malmö. Kom förbi och titta närmre på mina och andras grejer. Där finns också den finfina årsboken med hundratals sidor serier från alla på skolan. Den är helt gratis. Men ta med lite pengar ändå för där finns också massa härliga fanzines att köpa.
Här är ett facebookevent med mer detaljer: https://www.facebook.com/events/938226986208667/
Förra helgen var jag som alla andra svenska serieskapare i Stockholm för att delta i den koncentrerade branschfesten Stockholms internationella seriefestival (SIS). Festivalen kretsar kring seriemarknaden på Kulturhuset, där såväl förlag som fanzineskapare har bord där de säljer sina serier. Kulturhuset ligger mitt i stan så det är lätt för den generella allmänheten att råka gå förbi och lockas in också. Så det kanske inte enbart är branschfest ändå. Och det är inte enbart serieförsäljning utan även panelsamtal, utställningar och andra intressanta happenings runt omkring.
Jag missade dock alla sådana saker.
Redan på torsdagen var det en intressant panel jag hade velat lyssna på, med bland annat Josefin Svenske från Kolik (och lärare på Serieskolan), Jens Andersson från Sanatorium och Placebo press samt Sam Arthur från brittiska finfina Nobrow och franska serieskaparen David B. De skulle prata om ”Serier och formgivning”, vilket är precis min kopp te, men eftersom jag suttit uppe till kl 06 dagen innan för att göra färdigt mina fanzines och sen åkt tåg halva dan så orkade jag helt enkelt inte släpa mig dit.
Under festivalen missade jag även Julia Hansen och Sara Hanssons diskussion om makten över kvinnokroppen utifrån deras böcker Det växer och Torskarnas Prideparad. Jag hade även velat se smakprovet från DJ Röv: The Movie som visades på Kulturhusets biograf och panelsamtalet om David Liljemarks bok Bita i röret, med alla inblandade skapare. Och massa annat häftigt så klart. Men jag satt klistrad vid mitt seriekollektiv Ritualens bord hela festivalen. Vårt bord var helt enkelt för lockande så det var folk hela tiden och fullt upp.
Jag hade gjort ett ställ till mina grejer kring Trygga lilla Sverige.
Och när jag inte satt vid Ritualens bord satt jag en kort stund vid C’est Bons bord också. Så jag hade helt enkelt ingen energi till att gå på releasefester och dylikt på kvällarna. Förutom första kvällen, innan festivalen börjat, då jag hann med att gå på vernissage för min vän Max utställning på Häktet, och även releasefesten för Rob & Bob med vänner #3, som jag medverkar i med en kort serie.
Max utställning på Häktet.
Det är alltid ett uthållighetstest att delta i sådana här tillställningar. Särskilt av den storlek som Sis har. Du sitter i ett konstant sorl från den enorma mängden människor som trängs mellan borden. Det är varmt. Luften är torr. Och har du tur har du hela tiden fullt upp med att prata med folk som kommer fram till dit bord. Och det är självklart kul. Men ändå utmattande för en sån som mig som helst sitter hemma och dricker te.
Och överallt är det andra serieskapare som du vill prata med och som vill prata med dig. Så om du får några minuter över till att gå genom lokalerna för att titta på andras bord så fastnar du hela tiden i samtal på vägen och de där minuterna blir till en halvtimme. Och när du stressar vidare kommer skuldkänslorna över att du är otrevlig som inte stannar längre och pratar, eller stressen över att du borde tagit dig mer tid när du äntligen fick tillfälle att prata med den där.
Foto: Kinga Dukaj
Men det är ju lyxproblem. För det är en himla trevlig tillställning. Och jag fick dessutom äran att ta emot juryns pris i tävlingen årets fanzine för Maja Stina. Vilket känns väldigt fint. Det är en serie jag gjorde till en tävling men som blev ratad och jag istället gjorde till ett väldigt påkostat fanzine. Serien ligger i en liten kartong med screentryckt omslag, tillsammans med urklippta bilagor m.m. Den har varit lite svår att sälja dels för att arbetet jag lagt ner på den gjort att jag säljer den dyrare än andra seriefanzine men också för att den är ganska annorlunda i dessa sammanhang. Jag har märkt att många som ser den på en festival som den här vågar inte ta upp och titta på den. Och om de gör det så vågar de inte öppna asken för de är rädda den ska gå sönder. Men jag har också märkt att de som faktiskt vågar öppna den uppskattar formen och innehållet väldigt mycket. De blir överraskade och glada. Så det var väldigt kul att få ett jurypris för den. Ett erkännande. Också för att Trygga lilla Sverige är en sorts vidareutveckling på det konceptet och denna ryggdunk gör att jag vågar tro lite mer på det projektet, som jag nu när Serieskolan snart är slut ska jobba med på egen hand. Trygga lilla Sverige kommer nämligen ges ut av Galago lagom till Sis nästa år så nu måste jag se till att de övriga planerade serierna blir klara till dess.
I fanzinepriset ingick förutom äran en kasse med böcker från de olika förlagen. Min kasse innehöll denna blandade kompott:
Det var fyra andra som också fick pris i tävlingen. Shin Mustafa och Sissel Gustafsson fick flest röster i publikpriset, Dotterbolaget tilldelades juryns specialpris för främjande av fanzinekulturen och Anna Syvertsson fick hederspris. Sen delade jag det stora priset med Karin Gafvellin då juryn var jämnt oenig om vem av oss som borde vinna.
Sen lyckades jag faktiskt ta mig runt festivalen och köpa lite fanzines också. Det är ju faktiskt det jag ser mest fram emot med dessa tillställningar – att få se vad andra skapare gjort för något, och bygga på mitt inspirationsbibliotek. Så här ser fanzineskörden ut:
Ganska olika grejer tycker jag. Mest glad är jag nog över att miniserieförlaget och risostudion Peow hade med sig serier från amerikanska Retrofit mfl, så av dem köpte jag bland annat en serie av underbarnet Sam Alden. (Frontier, nere i högra hörnet.)
I somras gjorde jag en serie till Uleåborgs seriefestivals tävling där temat var ”polarnatt”. Samtidigt hade C’est Bon Kultur uppmanat serieskapare att skicka in serier till nästa nummer av deras antologi där temat var ”signs & science” och för att vara lite effektiv bestämde jag mig för att göra en serie som kunde passa in i båda temana. Till att börja med hade jag ingen aning om vad polarnatt var förnånting, så det fick jag slå upp och det framstod för mig som att de ville ha in serier som anspelade på norra Nordens lokala särprägel. Så jag började fundera över samiska myter och att försöka göra en serie baserad på något sådant. När jag började leta efter myter slog det mig hur svårt det var att hitta (på svenska) och efter ett tag började jag fundera på varför jag ville göra en sån serie över huvud taget. Så i slutändan lutade min serie mer åt C’est Bons tema än Uleåborgs men jag skickade i alla fall in serien till båda. Jag fick aldrig något svar från Uleåborg men C’est Bon sa att de ville publicera den.
Och nu har den äntligen kommit. C’est Bon Anthology nr 28.
Det kommer vara releasefest här i Malmö nu på torsdag (24 april), kl 17 på Tusen Serier inne i Mitt Möllan. Då är det samtidigt vernissage för en utställning vid namn ”Space” med serier om rymden och delar ur antologin. Det kommer bli fint, så kom dit!
Om ni inte har möjlighet till det så kommer den gå att köpa i C’est Bons webshop inom kort. Eller så kan du köpa den av mig då jag har några exemplar jag fått för medverkan. Så hör av dig om du är sugen på det.
”16/4 1917 protesterar arbetarna i Västervik mot matbristen och kräver mat, rösträtt och 8 timmars arbetsdag. Detta sporrar hundratusentals människor runtom i landet att gå ut i hungerdemonstrationer som varar fram till Blodbadet på Gustav Adolfs Torg i Stockholm 5 juni samma år.”
Dagens vykort är lite av en fortsättning på min serie om änglamakerskan i Helsingborg som jag just gjort färdigt (och som finns att köpa här). Det är samma tid och sammanhang. I skuggan av första världskriget blev människor allt mer desperata, för även här i Sverige påverkades vi av kriget fastän vi inte var delaktiga i det. Priserna på livsmedel steg drastiskt och samtidigt som svenska folket levde på ranson exporterades mat utomlands. Det var framför allt detta som blev droppen för Västerviksborna.
De lämnade sina arbetsplatser och möttes upp på Stora torget där de gick vidare till livsmedelshandlarna och tvingade dem sälja mat till dem utan matkuponger. De gick till de lokala myndigheterna för att kräva att ransonerna ökades, att lönerna skulle höjas till samma nivå som före kriget (minst 1 kr/timmen!) och att arbetstiden skulle sänkas till åtta timmar per dag. Demonstrationen i Västervik gav ganska snabbt önskad effekt. Flera företag höjde lönerna, livsmedelspriserna sänktes och ransonerna ökades. Detta inspirerade arbetare över hela landet att gå ut i hungerdemonstrationer.
Det är förmodligen den största sociala protest vi någonsin haft i Sverige. Kanske så många som 300 000 människor demonstrerade i nästan två månader runt om i landet. Sammanräkningar har gjorts i efterhand utifrån uppskattningar i samtida tidningsartiklar och dessa siffror ser förstås olika ut i vänsterpress och borgerliga tidningar. Tidningarna var dock överens om att en betydande del av de demonstrerande var kvinnor. Det var oftast de som skötte hemmet och som först märkte av dyrtiden men det var också den ökande opinionen för kvinnlig rösträtt som fick många att gå ut på gatorna.
Många trodde att det var revolution på gång, precis som det varit i Ryssland en månad tidigare. Den hade uppstått ur liknande hungerdemonstrationer och dess frontfigur Lenin var på besök i Sverige bara några dagar innan demonstrationen i Västervik. Så när hungerdemonstrationerna ökade i omfång ökade också trycket på att stävja dem. I slutet av maj gick folket på ön Seskarö ut i hungerdemonstrationer och dit kallades militären med 475 tungt beväpnade soldater för att släcka upproret. (Jag hittade ett teaterspel från tidigt 80-tal om detta på Youtube, där en ung Johan Ulveson spelar ond borgare. Och Ronny Erikssons band Euskefeurat har skrivit en fin visa om händelsen.) Några dar senare skickades flygblad runt på arbetsplatser i hela Stockholm, som uppmanade alla att mötas utanför Riksdagshuset den 5 juni. Uppslutningen blev enorm. Extra polis och militär hade kallats in för att folket inte skulle nå fram till Riksdagshuset och när spårvagnarna inte kunde köra fritt för allt folk uppstod våldsamheter. Ridande polis beväpnade med sablar tvingade demonstranterna på flykt. Hungerdemonstrationerna 1917 var över.
Det här var alltså det fjärde vykortet för året. Åtta kvar. Det är inte försent att prenumerera!
Nu är det klart och så här ser det ut. Andra delen i Trygga Lilla Sverige handlar om änglamakerskan Hilda Nilsson som levde i Helsingborg och för exakt hundra år sedan gjorde sig till förfärat samtalsämne över hela landet. Sedan dess har hennes berättelse fallit ur den svenska historieskrivningen men jag hoppas den här serien kan hjälpa till att övertyga svenska folket om att det inte var bättre förr.
Nu ska jag ägna fredagskvällen åt att häfta och skära de här fanzinen, så att de är redo till försäljning på Seriefest imorgon. På stadsbibblan i Malmö. Kom dit, vetja! Jag kommer finnas vid Ritualens bord och imorgon kl 13 kommer jag dessutom hålla ett föredrag om fanzineformgivning. Sen händer massa annat spännande där också. Massvis med spännande fanzines förstås. Trevlig helg!
Det tredje Trygga Lilla Sverige-vykortet bör ha kommit fram idag. Så här ser det ut:
”16/3 1936 stormar Axel Ragnar Willén in med två pistoler under ett skilsmässomål i Nyköpings rådhus. Han skjuter vilt omkring sig och dödar stadsfiskalen, som förbjudit Willén att praktisera som advokat i staden, och mannen som är där för att skiljas. Därefter skjuter Willén sig själv i huvudet.”
Jag har haft svårt att hitta mer ingående material om denna händelse men har pusslat ihop från olika korta referat att Willén arbetat som ”sakförare” (i princip en advokat utan legitimation). I ett mål hade han begått något formellt fel som gått ut över den han företrädde, vilket gjorde att stadsfiskalen förbjöd honom att fortsätta praktisera som sakförare. Detta fick Willén att till slut döda stadsfiskalen – och alla som kom emellan. Femton skott avlossade han i rättssalen, och förutom de tre döda skadade han två. Innan han gick till rådhuset hade han dessutom skjutit sin hund, som ska ha varit hans enda livskamrat. I hans testamente stod att han inte ville ha någon kyrklig ceremoni vid sin begravning utan bara att tre egenskrivna dikter lästes upp. En av hade titeln ”Hem till midvinterblot i Valhall”. Ingen av dikterna lästes men lades i urnan tillsammans med hans aska.
Det är ungefär vad jag vet om omständigheterna. Men här finns en väldigt noggrann flashanimerad genomgång av händelseförloppet. (Klicka på pilen åt höger, sen den gröna gubben vid Rådhuset.)
Mars verkar vara en farlig månad för när jag valde ut vilka dåd jag skulle göra vykort av visade sig många spektakulära mord skett just i mars. Bland annat en händelse liknande rådhusdramat. Det utspelade sig också under en skilsmässetvist, 1 mars 1971, vid Tingshuset i Söderhamn då en 60 årig man sköt ihjäl de fyra övriga i rättssalen, inklusive kvinnan han var där för att skiljas från. Dessutom skedde i mars både Sveriges första tågrån (18/3 1907) och Sveriges första bilbomb (12/3 1926). Samt de uppseendeväckande von Sydowska morden (7/3 1932) då Fredrik von Sydow slog ihjäl sin far och hans två tjänarinnor innan han gick på restaurang där han sköt sin fru och sig själv.
Så det var svårt att välja. Men jag försöker få till en bra blandning av olika händelser och tidsperioder över årets alla vykort. De är i princip färdigplanerade alla redan men kom gärna med tips på dåd du tycker skulle passa som vykort. Jag har ju säkert missat många händelser.
Inatt var det 75 år sedan en grupp män smög sig in i tidningen Norrskensflammans lokaler i Luleå och placerade en bomb. Huset exploderade och fattade snabbt eld. 5 människor dog. Två sovande familjer. Huset var nämligen ett bostadshus i vilket tidningen hade sina lokaler på nedervåningen och i källaren. Det är denna händelse min serie ”Innan det är för sent” handlar om och den är en del i projektet Trygga Lilla Sverige, vars intention är att påminna om den här typen av händelser i vår historia som på många sätt glömts bort eller förträngts av det kollektiva medvetandet.
För några månader sedan attackerades satirtidningen Charlie Hebdo i Paris av extremister som mördade tidningens arbetare i protest mot dess innehåll. I flera kanaler, publikationer och av den generella allmänheten yppades tanken ”tänk om det händer här?!” Känslan var att det främmande hotet inte längre befann sig i Långtbortistan utan hade tagit sig till det weekend-nära Paris. ”Och kan det hända i Paris kan det hända i Stockholm!”
Men som sagt har detta redan hänt här. Sprängattentatet mot Norrskensflamman utfördes av en samling radikaliserade Sverigevänner som ville skydda nationen från Norrskensflammans kommunistpropaganda.
Det var inte bättre förr.
Vill du läsa min serie om attentatet så leta upp senaste numret av Galago (#117). Vill du veta mer så skriver Flamman (som är den tidning som tidigare hette Norrskensflamman) om det här. Norrbottenskuriren (där en av de som planerade bombdådet jobbade) verkar inte publicerat något på nätet men jag antar (hoppas) att de skriver om det i papperstidningen idag? Norrländska socialdemokraten (där en annan av de inblandade jobbade) har en webartikel för prenumeranter. SVT:s Nordnytt har också uppmärksammat händelsen och nämner att Leif GW Persson kommer ta upp det i sitt populära kriminalmagasin ikväll.
Idag fylls såväl lokala som rikstäckande dagstidningar och kvällstidningar med faktarutor om semlans historia, som under hela dagen citeras i fikarum över hela landet. Som komplement till dessa punktlistor får ni den här serien som jag gjorde förra året, när jag hade som projekt att baka varje bakdag i kalendern. Alltså, kanelbullens dag, våffledagen, chokladbollens dag, osv. Jag samlade allt på en blogg och eftersom semlor ligger mig extra varmt om hjärtat så ritade jag en serie när det var dags för fettisdagen. Och det är det ju nu igen. Grattis!
Detta är vykort nummer två i Trygga Lilla Sveriges vykortsföljetång:
”Natten till 15/12 1932 spränger Bernhard Johansson ett bostadshus på Vegagatan i Göteborg för att mörda sin exfru. Hon överlever men tre andra människor i huset dör och sju skadas. På morgonen hittas Bernhards kropp utan huvud vid stora dammen i Slottsskogen där han sprängt sig själv.”
Attentatet på Vegagatan var ganska svårt att hitta närmre information om, åtminstone digitalt. Göteborgs-Posten har ett litet bildspel om det på sin hemsida, bland annat med sin egen (svårlästa) förstasida från den dagen och några foton från röjningsarbetet.
För att få mer information om vad som hade hänt fick jag gå till biblioteket, som från ett bibliotek i en annan del av landet hämtade hem en magasinerad bok från 50-talet som nämnde händelsen. (Brottets krönika, del 2 av Carl Olof Bernhardsson.) Enligt denna bok hade Bernhard (Napoleon i andranamn) haft en problemfylld uppväxt och åkt in och ut på anstalter och fängelser, tills han träffade och gifte sig med Karin. De fick en dotter men efter ett par år ville Karin ta ut skilsmässa. Detta tog Bernhard hårt och ”efter några sedlighetssårande handlingar mot olika kvinnor” dömdes han till psykiatrisk vård. Ett halvår senare släpptes han fri och skrev då ett brev till Karin: ”Du skall få se, att du ska bada i ditt blod. Jag skall hugga huvudet av tösen och sparka fotboll med det.”
Karin hyrde rum hos ett par på Vegagatan 3 och det var de och en äldre granne som dog av Bernhards bomb. Karin och dottern, som bodde på barnhem, klarade sig oskadda. På morgonen hittades Bernhard död i Slottsskogen där han sprängt huvudet av sig.
Jag har själv bott i Göteborg i över ett decennium men kände inte till detta och utifrån fotona jag hittat kunde jag inte heller utröna var i stan det ägt rum. Så jag slog upp Vegagatan i kartboken, men där såg inte alls ut som på de bilder jag hade. Var adressen fel? I Göteborgs stadsmuseums digitala arkiv hittade jag gamla foton från Vegagatan och jämförde. Jo, det är precis där vid Oscar Fredriks kyrka.
Jag antar att detta var ett av de många områden som strök med när Göteborg under 60-70-talen rev allt som såg gammalt ut.
PS. Om du vill prenumerera på mina vykort så klicka in i min shop. Och säg till om du vill få januari och februari retroaktivt, så ordnar jag det.
Steve Nyberg 