Hungerdemonstrationerna

Illustration

”16/4 1917 protesterar arbetarna i Västervik mot matbristen och kräver mat, rösträtt och 8 timmars arbetsdag. Detta sporrar hundratusentals människor runtom i landet att gå ut i hungerdemonstrationer som varar fram till Blodbadet på Gustav Adolfs Torg i Stockholm 5 juni samma år.”

Dagens vykort är lite av en fortsättning på min serie om änglamakerskan i Helsingborg som jag just gjort färdigt (och som finns att köpa här). Det är samma tid och sammanhang. I skuggan av första världskriget blev människor allt mer desperata, för även här i Sverige påverkades vi av kriget fastän vi inte var delaktiga i det. Priserna på livsmedel steg drastiskt och samtidigt som svenska folket levde på ranson exporterades mat utomlands. Det var framför allt detta som blev droppen för Västerviksborna.

De lämnade sina arbetsplatser och möttes upp på Stora torget där de gick vidare till livsmedelshandlarna och tvingade dem sälja mat till dem utan matkuponger. De gick till de lokala myndigheterna för att kräva att ransonerna ökades, att lönerna skulle höjas till samma nivå som före kriget (minst 1 kr/timmen!) och att arbetstiden skulle sänkas till åtta timmar per dag. Demonstrationen i Västervik gav ganska snabbt önskad effekt. Flera företag höjde lönerna, livsmedelspriserna sänktes och ransonerna ökades. Detta inspirerade arbetare över hela landet att gå ut i hungerdemonstrationer.

Det är förmodligen den största sociala protest vi någonsin haft i Sverige. Kanske så många som 300 000 människor demonstrerade i nästan två månader runt om i landet. Sammanräkningar har gjorts i efterhand utifrån uppskattningar i samtida tidningsartiklar och dessa siffror ser förstås olika ut i vänsterpress och borgerliga tidningar. Tidningarna var dock överens om att en betydande del av de demonstrerande var kvinnor. Det var oftast de som skötte hemmet och som först märkte av dyrtiden men det var också den ökande opinionen för kvinnlig rösträtt som fick många att gå ut på gatorna.

Många trodde att det var revolution på gång, precis som det varit i Ryssland en månad tidigare. Den hade uppstått ur liknande hungerdemonstrationer och dess frontfigur Lenin var på besök i Sverige bara några dagar innan demonstrationen i Västervik. Så när hungerdemonstrationerna ökade i omfång ökade också trycket på att stävja dem. I slutet av maj gick folket på ön Seskarö ut i hungerdemonstrationer och dit kallades militären med 475 tungt beväpnade soldater för att släcka upproret. (Jag hittade ett teaterspel från tidigt 80-tal om detta på Youtube, där en ung Johan Ulveson spelar ond borgare. Och Ronny Erikssons band Euskefeurat har skrivit en fin visa om händelsen.) Några dar senare skickades flygblad runt på arbetsplatser i hela Stockholm, som uppmanade alla att mötas utanför Riksdagshuset den 5 juni. Uppslutningen blev enorm. Extra polis och militär hade kallats in för att folket inte skulle nå fram till Riksdagshuset och när spårvagnarna inte kunde köra fritt för allt folk uppstod våldsamheter. Ridande polis beväpnade med sablar tvingade demonstranterna på flykt. Hungerdemonstrationerna 1917 var över.

Det här var alltså det fjärde vykortet för året. Åtta kvar. Det är inte försent att prenumerera!

Annonser

En reaktion på ”Hungerdemonstrationerna

  1. Ett lite lustigt sammanträffande är den att jag, som född och boendes på just Seskarö, läste Wikipediaartikeln om Seskarö-upproret för första gången igår! :)

    Arbetarspelen minns jag, -81 var första året det spelades, 12 bast var man då.
    Deltog inte själv i teatern, flera kompisar gjorde dock det, men spikade delar av scengolvet i alla fall. :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s