Gott nytt år!

Illustration

Nyårssabbat

”31/12 1946 sprängs tre dynamitladdningar i området kring Stockholms stadsbibliotek strax efter tolvslaget på nyår. Det är Sabbatssabotören, som utfört sprängdåd runt om i staden under hela hösten. Den här natten åker han till slut fast.”

Sabbatssabotören kallades även för Lördagsdynamitarden eller portvaktsskräcken. Under hela hösten/vintern 1946 hade han sprängt på olika platser runt om i centrala Stockholm. Alltid på lördagar och ofta i trappuppgångar. Stadsbiblioteket blev alltså det sista, men inte det minsta dådet. Centralstationen, Klara polisstation och Kanslihuset var några av de mer spektakulära platser som fick smaka på dynamiten.

”Varför har jag aldrig hört talas om det här?”, tänkte jag när jag först hörde talas om det. Så jag bestämde mig för att göra en serie om händelserna till Trygga lilla Sverige. Det har blivit den serie jag lagt allra mest tid på för det har varit väldigt svårt att hitta någon information om dåden. Här och där har de omnämnts men det finns få djupgående texter om det hela, och särskilt inte om gärningsmannen. De övriga händelserna som jag gjort serier om har det skrivits någon bok eller åtminstone artikel om men kring Sabbatssabotören har det varit helt tyst. Så jag har till största delen gjort min research i rättegångsprotokollen från 1947, vilka är hundratals sidor eftersom varje enskilt bombdåd utreddes var för sig med vittnesmål, skaderapporter och psykologiska utredningar. Ett stort jobb alltså. Men väldigt intressant.

Eftersom en bärande idé med projektet Trygga lilla Sverige är folkbildning så känns det bra att ha hittat och ”utrett” Sabbatssabotören och jag hoppas att det ska hjälpa till att ge den utrymme i det allmäna medvetandet framöver.

Ses i vår, alltså!

Annonser

14/11 – Salaligan

Illustration

”14/11 1930 skjuter mystikern Sigvard Nilsson en taxichaufför i huvudet och dumpar honom i en bäck. Det är det första mordet för Den magiska cirkeln, som i flera år fortsätter mörda runt ikring Sala, som kallades för Sveriges Chicago.”

Sigvard Thurneman var född Nilsson men bytte namn efter han blivit homeopat. I femtonårsåldern blev han inspirerad av en dansk hypnotisör på tivolibesök i Sala att själv börja med hypnos, yoga, meditation och annan orientalisk mysticism. Han började experimentera med hypnos på sina vänner, höll seanser och startade så småningom det hemliga sällskapet ”Den magiska cirkeln”. Med hjälp av sällskapets medlemmar mördade och rånade Thurneman under sex år fem personer. Själv hävdade han att han dödat ännu fler, genom hypnos.

Just nu jobbar jag med att göra en serie om Thurneman och Den magiska cirkeln, som blir en av delarna i Trygga Lilla Sverige. Så dem kan du läsa mer om i vår när samlingen släpps på Galago.

Morden i Röste

Illustration

Mimmi i Röste”13/9 1954 mördas ett äldre par i byn Röste och deras hus bränns ner. Först misstänks en främling som synts i byn men ett rutinförhör med granngumman Mimmi From visar att det är hon som mördat paret då de vägrat låna henne pengar.”

Först antogs att huset i den lilla byn Röste i Hälsingland hade brunnit ner av en naturlig olyckshändelse men när kropparna av de äldre paret som bodde i huset grävdes fram upptäckes strypsnaror omkring deras halsar. Mannen hade strypts med ett örngott och kvinnan med ett förkläde. Då började genast en spaning efter en främmande man i mockajacka som synts till i byn samma dag. Polisen hittade och förhörde mannen som sade sig inte minnas vad han gjort den aktuella natten. Han hade varit kraftigt berusad och anledningen till att han var i Röste var att han letade efter någon som sagts kunna sälja honom sprit. Han mindes dock inte vem. Polisen visste dock att det mördade parets grannar – Vilhelmina ”Mimmi” From och hennes bror Oskar – brukade sälja och köpa illegal sprit. De förhörde därför Mimmi för att höra om hon kunde ge ledtrådar på var mannen med mockajackan befunnit sig under mordnatten.
I förhöret med Mimmi anade utredarna att något inte stod rätt till och efter ett tag erkände Mimmi att det i själva verket var hon som mördat grannparet. Hon hade varit över för att låna pengar och när hon blev nekad blev hon ”sinnig” och ströp dem. Sedan gick hon hem och hämtade Oskar till att få hjälp med att bränna ner husat för att röja undan bevisen.
I boken ”Brottets krönika” finns en lång transkribering av förhören med Mimmi och Oskar:
Både Mimmi och Oskar bedömdes psykiskt efterblivna och friades därför från straff.

Jönköpingskravallerna

Illustration

”26/6 1948, efter en bråkig midsommarhelg, åker skrothandlare Bengtsson och hans vänner med påkar ut till Jönköpings slumkvarter för att ”spöa upp de där tattarna”. Lokaltidningarna hejar på och engagerar stora folkmassor att under flera veckor med våld driva ut stadens romer och resandefolk.”

Kravallerna i Jönköping 1948 kallades vid den tiden för ”tattarkravallerna”. ”Tattare” var ett begrepp som svepande klumpade ihop flera av samhällets utstötta grupper men oftast romer och resandefolk.
Skrothandlare Bengtsson umgicks själv i dessa Jönköpings lägre klasser och hade tidigare varit gift med en resande kvinna. Under midsommarhelgen 1948 hamnade han i bråk med någon över något och han och hans vän åkte på stryk. Några dagar senare bestämde han sig för att ge igen på dem han hade bråkat med och han gav sig med sina vänner ut till slumområdena kring Öster i Jönköping, där stadens mindre bemedlade bodde. Det var alltså en privat dispyt men när omgivningen fick höra talas om detta lade de in sitt eget engagemang i Bengtssons sak. De följde med honom till Öster för att leta reda på inte bara de som Bengtsson bråkat med utan ”tattare” i allmänhet. Uppbackad av stora folkmassor blev nu Bengtssons privata groll till Jönköpingsbornas uppgörelse med ”tattarna” i slummen. Med påkar och blydaggar gick de från hus till hus och misshandlade dem alla de fick tag på.

Tidningarna skrev om händelserna och hyllade Bengtsson som en hjälte, vilket eggade honom och andra till att fortsätta. Här är några exempel på sådana artiklar:

I Smålands Folkblad publicerades också denna visa, 3 juli 1948:

”De har mod uti barm, de har muskler av järn,
de är tattarnas skräck, som sig bör.
De har blivit vår östra stadsdels värn,
fast den främste blott är chaufför.

De är kvinnornas skydd, de har must i sin arm,
de betalar sin dagsbot direkt.
De har vikingablod, de har mod uti barm,
det är grabbar med färg och med fläkt.

De placerar en näve i tattarens trut
utan spisning och vidare prut.
De bär ej uniform som en vanlig snut,
men på tattarebråk de gjort slut.”

Inte förrän flera veckor senare ingrep polisen, och då för att säkra allmän ordning snarare än skydda de misshandlade människorna.

Vill du veta mer om Jönköpingskravallerna så finns ett intressant avsnitt av P3 Dokumentär om detta, där de bland annat intervjuar några som var barn i Öster då detta utspelade sig.

Hungerdemonstrationerna

Illustration

”16/4 1917 protesterar arbetarna i Västervik mot matbristen och kräver mat, rösträtt och 8 timmars arbetsdag. Detta sporrar hundratusentals människor runtom i landet att gå ut i hungerdemonstrationer som varar fram till Blodbadet på Gustav Adolfs Torg i Stockholm 5 juni samma år.”

Dagens vykort är lite av en fortsättning på min serie om änglamakerskan i Helsingborg som jag just gjort färdigt (och som finns att köpa här). Det är samma tid och sammanhang. I skuggan av första världskriget blev människor allt mer desperata, för även här i Sverige påverkades vi av kriget fastän vi inte var delaktiga i det. Priserna på livsmedel steg drastiskt och samtidigt som svenska folket levde på ranson exporterades mat utomlands. Det var framför allt detta som blev droppen för Västerviksborna.

De lämnade sina arbetsplatser och möttes upp på Stora torget där de gick vidare till livsmedelshandlarna och tvingade dem sälja mat till dem utan matkuponger. De gick till de lokala myndigheterna för att kräva att ransonerna ökades, att lönerna skulle höjas till samma nivå som före kriget (minst 1 kr/timmen!) och att arbetstiden skulle sänkas till åtta timmar per dag. Demonstrationen i Västervik gav ganska snabbt önskad effekt. Flera företag höjde lönerna, livsmedelspriserna sänktes och ransonerna ökades. Detta inspirerade arbetare över hela landet att gå ut i hungerdemonstrationer.

Det är förmodligen den största sociala protest vi någonsin haft i Sverige. Kanske så många som 300 000 människor demonstrerade i nästan två månader runt om i landet. Sammanräkningar har gjorts i efterhand utifrån uppskattningar i samtida tidningsartiklar och dessa siffror ser förstås olika ut i vänsterpress och borgerliga tidningar. Tidningarna var dock överens om att en betydande del av de demonstrerande var kvinnor. Det var oftast de som skötte hemmet och som först märkte av dyrtiden men det var också den ökande opinionen för kvinnlig rösträtt som fick många att gå ut på gatorna.

Många trodde att det var revolution på gång, precis som det varit i Ryssland en månad tidigare. Den hade uppstått ur liknande hungerdemonstrationer och dess frontfigur Lenin var på besök i Sverige bara några dagar innan demonstrationen i Västervik. Så när hungerdemonstrationerna ökade i omfång ökade också trycket på att stävja dem. I slutet av maj gick folket på ön Seskarö ut i hungerdemonstrationer och dit kallades militären med 475 tungt beväpnade soldater för att släcka upproret. (Jag hittade ett teaterspel från tidigt 80-tal om detta på Youtube, där en ung Johan Ulveson spelar ond borgare. Och Ronny Erikssons band Euskefeurat har skrivit en fin visa om händelsen.) Några dar senare skickades flygblad runt på arbetsplatser i hela Stockholm, som uppmanade alla att mötas utanför Riksdagshuset den 5 juni. Uppslutningen blev enorm. Extra polis och militär hade kallats in för att folket inte skulle nå fram till Riksdagshuset och när spårvagnarna inte kunde köra fritt för allt folk uppstod våldsamheter. Ridande polis beväpnade med sablar tvingade demonstranterna på flykt. Hungerdemonstrationerna 1917 var över.

Det här var alltså det fjärde vykortet för året. Åtta kvar. Det är inte försent att prenumerera!

Rådhusdramat

Illustration

Det tredje Trygga Lilla Sverige-vykortet bör ha kommit fram idag. Så här ser det ut:

”16/3 1936 stormar Axel Ragnar Willén in med två pistoler under ett skilsmässomål i Nyköpings rådhus. Han skjuter vilt omkring sig och dödar stadsfiskalen, som förbjudit Willén att praktisera som advokat i staden, och mannen som är där för att skiljas. Därefter skjuter Willén sig själv i huvudet.”

Jag har haft svårt att hitta mer ingående material om denna händelse men har pusslat ihop från olika korta referat att Willén arbetat som ”sakförare” (i princip en advokat utan legitimation). I ett mål hade han begått något formellt fel som gått ut över den han företrädde, vilket gjorde att stadsfiskalen förbjöd honom att fortsätta praktisera som sakförare. Detta fick Willén att till slut döda stadsfiskalen – och alla som kom emellan. Femton skott avlossade han i rättssalen, och förutom de tre döda skadade han två. Innan han gick till rådhuset hade han dessutom skjutit sin hund, som ska ha varit hans enda livskamrat. I hans testamente stod att han inte ville ha någon kyrklig ceremoni vid sin begravning utan bara att tre egenskrivna dikter lästes upp. En av hade titeln ”Hem till midvinterblot i Valhall”. Ingen av dikterna lästes men lades i urnan tillsammans med hans aska.

Det är ungefär vad jag vet om omständigheterna. Men här finns en väldigt noggrann flashanimerad genomgång av händelseförloppet. (Klicka på pilen åt höger, sen den gröna gubben vid Rådhuset.)

Mars verkar vara en farlig månad för när jag valde ut vilka dåd jag skulle göra vykort av visade sig många spektakulära mord skett just i mars. Bland annat en händelse liknande rådhusdramat. Det utspelade sig också under en skilsmässetvist, 1 mars 1971, vid Tingshuset i Söderhamn då en 60 årig man sköt ihjäl de fyra övriga i rättssalen, inklusive kvinnan han var där för att skiljas från. Dessutom skedde i mars både Sveriges första tågrån (18/3 1907) och Sveriges första bilbomb (12/3 1926). Samt de uppseendeväckande von Sydowska morden (7/3 1932) då Fredrik von Sydow slog ihjäl sin far och hans två tjänarinnor innan han gick på restaurang där han sköt sin fru och sig själv.

Så det var svårt att välja. Men jag försöker få till en bra blandning av olika händelser och tidsperioder över årets alla vykort. De är i princip färdigplanerade alla redan men kom gärna med tips på dåd du tycker skulle passa som vykort. Jag har ju säkert missat många händelser.

Attentatet på Vegagatan

Illustration

Detta är vykort nummer två i Trygga Lilla Sveriges vykortsföljetång:

”Natten till 15/12 1932 spränger Bernhard Johansson ett bostadshus på Vegagatan i Göteborg för att mörda sin exfru. Hon överlever men tre andra människor i huset dör och sju skadas. På morgonen hittas Bernhards kropp utan huvud vid stora dammen i Slottsskogen där han sprängt sig själv.”

Attentatet på Vegagatan var ganska svårt att hitta närmre information om, åtminstone digitalt. Göteborgs-Posten har ett litet bildspel om det på sin hemsida, bland annat med sin egen (svårlästa) förstasida från den dagen och några foton från röjningsarbetet.

För att få mer information om vad som hade hänt fick jag gå till biblioteket, som från ett bibliotek i en annan del av landet hämtade hem en magasinerad bok från 50-talet som nämnde händelsen. (Brottets krönika, del 2 av Carl Olof Bernhardsson.) Enligt denna bok hade Bernhard (Napoleon i andranamn) haft en problemfylld uppväxt och åkt in och ut på anstalter och fängelser, tills han träffade och gifte sig med Karin. De fick en dotter men efter ett par år ville Karin ta ut skilsmässa. Detta tog Bernhard hårt och ”efter några sedlighetssårande handlingar mot olika kvinnor” dömdes han till psykiatrisk vård. Ett halvår senare släpptes han fri och skrev då ett brev till Karin: ”Du skall få se, att du ska bada i ditt blod. Jag skall hugga huvudet av tösen och sparka fotboll med det.”

Karin hyrde rum hos ett par på Vegagatan 3 och det var de och en äldre granne som dog av Bernhards bomb. Karin och dottern, som bodde på barnhem, klarade sig oskadda. På morgonen hittades Bernhard död i Slottsskogen där han sprängt huvudet av sig.

Jag har själv bott i Göteborg i över ett decennium men kände inte till detta och utifrån fotona jag hittat kunde jag inte heller utröna var i stan det ägt rum. Så jag slog upp Vegagatan i kartboken, men där såg inte alls ut som på de bilder jag hade. Var adressen fel? I Göteborgs stadsmuseums digitala arkiv hittade jag gamla foton från Vegagatan och jämförde. Jo, det är precis där vid Oscar Fredriks kyrka.

Jag antar att detta var ett av de många områden som strök med när Göteborg under 60-70-talen rev allt som såg gammalt ut.

PS. Om du vill prenumerera på mina vykort så klicka in i min shop. Och säg till om du vill få januari och februari retroaktivt, så ordnar jag det.