Stockholms internationella seriefestival

Förra helgen var jag som alla andra svenska serieskapare i Stockholm för att delta i den koncentrerade branschfesten Stockholms internationella seriefestival (SIS). Festivalen kretsar kring seriemarknaden på Kulturhuset, där såväl förlag som fanzineskapare har bord där de säljer sina serier. Kulturhuset ligger mitt i stan så det är lätt för den generella allmänheten att råka gå förbi och lockas in också. Så det kanske inte enbart är branschfest ändå. Och det är inte enbart serieförsäljning utan även panelsamtal, utställningar och andra intressanta happenings runt omkring.

Jag missade dock alla sådana saker.

Redan på torsdagen var det en intressant panel jag hade velat lyssna på, med bland annat Josefin Svenske från Kolik (och lärare på Serieskolan), Jens Andersson från Sanatorium och Placebo press samt Sam Arthur från brittiska finfina Nobrow och franska serieskaparen David B. De skulle prata om ”Serier och formgivning”, vilket är precis min kopp te, men eftersom jag suttit uppe till kl 06 dagen innan för att göra färdigt mina fanzines och sen åkt tåg halva dan så orkade jag helt enkelt inte släpa mig dit.

Under festivalen missade jag även Julia Hansen och Sara Hanssons diskussion om makten över kvinnokroppen utifrån deras böcker Det växer och Torskarnas Prideparad. Jag hade även velat se smakprovet från DJ Röv: The Movie som visades på Kulturhusets biograf och panelsamtalet om David Liljemarks bok Bita i röret, med alla inblandade skapare. Och massa annat häftigt så klart. Men jag satt klistrad vid mitt seriekollektiv Ritualens bord hela festivalen. Vårt bord var helt enkelt för lockande så det var folk hela tiden och fullt upp.

Jag hade gjort ett ställ till mina grejer kring Trygga lilla Sverige.

Och när jag inte satt vid Ritualens bord satt jag en kort stund vid C’est Bons bord också. Så jag hade helt enkelt ingen energi till att gå på releasefester och dylikt på kvällarna. Förutom första kvällen, innan festivalen börjat, då jag hann med att gå på vernissage för min vän Max utställning på Häktet, och även releasefesten för Rob & Bob med vänner #3, som jag medverkar i med en kort serie.

Max utställning på Häktet.

Det är alltid ett uthållighetstest att delta i sådana här tillställningar. Särskilt av den storlek som Sis har. Du sitter i ett konstant sorl från den enorma mängden människor som trängs mellan borden. Det är varmt. Luften är torr. Och har du tur har du hela tiden fullt upp med att prata med folk som kommer fram till dit bord. Och det är självklart kul. Men ändå utmattande för en sån som mig som helst sitter hemma och dricker te.

Och överallt är det andra serieskapare som du vill prata med och som vill prata med dig. Så om du får några minuter över till att gå genom lokalerna för att titta på andras bord så fastnar du hela tiden i samtal på vägen och de där minuterna blir till en halvtimme. Och när du stressar vidare kommer skuldkänslorna över att du är otrevlig som inte stannar längre och pratar, eller stressen över att du borde tagit dig mer tid när du äntligen fick tillfälle att prata med den där.

Foto: Kinga Dukaj

Men det är ju lyxproblem. För det är en himla trevlig tillställning. Och jag fick dessutom äran att ta emot juryns pris i tävlingen årets fanzine för Maja Stina. Vilket känns väldigt fint. Det är en serie jag gjorde till en tävling men som blev ratad och jag istället gjorde till ett väldigt påkostat fanzine. Serien ligger i en liten kartong med screentryckt omslag, tillsammans med urklippta bilagor m.m. Den har varit lite svår att sälja dels för att arbetet jag lagt ner på den gjort att jag säljer den dyrare än andra seriefanzine men också för att den är ganska annorlunda i dessa sammanhang. Jag har märkt att många som ser den på en festival som den här vågar inte ta upp och titta på den. Och om de gör det så vågar de inte öppna asken för de är rädda den ska gå sönder. Men jag har också märkt att de som faktiskt vågar öppna den uppskattar formen och innehållet väldigt mycket. De blir överraskade och glada. Så det var väldigt kul att få ett jurypris för den. Ett erkännande. Också för att Trygga lilla Sverige är en sorts vidareutveckling på det konceptet och denna ryggdunk gör att jag vågar tro lite mer på det projektet, som jag nu när Serieskolan snart är slut ska jobba med på egen hand. Trygga lilla Sverige kommer nämligen ges ut av Galago lagom till Sis nästa år så nu måste jag se till att de övriga planerade serierna blir klara till dess.

I fanzinepriset ingick förutom äran en kasse med böcker från de olika förlagen. Min kasse innehöll denna blandade kompott:

Det var fyra andra som också fick pris i tävlingen. Shin Mustafa och Sissel Gustafsson fick flest röster i publikpriset, Dotterbolaget tilldelades juryns specialpris för främjande av fanzinekulturen och Anna Syvertsson fick hederspris. Sen delade jag det stora priset med Karin Gafvellin då juryn var jämnt oenig om vem av oss som borde vinna.

Sen lyckades jag faktiskt ta mig runt festivalen och köpa lite fanzines också. Det är ju faktiskt det jag ser mest fram emot med dessa tillställningar – att få se vad andra skapare gjort för något, och bygga på mitt inspirationsbibliotek. Så här ser fanzineskörden ut:

Ganska olika grejer tycker jag. Mest glad är jag nog över att miniserieförlaget och risostudion Peow hade med sig serier från amerikanska Retrofit mfl, så av dem köpte jag bland annat en serie av underbarnet Sam Alden. (Frontier, nere i högra hörnet.)

Altcom

I helgen var det alternativseriefestival i Malmö, kallad Altcom. Det har blivit ganska många festivaler för mig nu men det var första gången jag var på Altcom, och för första gången hade jag bestämt mig för att ha ett alldeles eget fanzinebord. I vanliga fall brukar jag sitta med mitt seriekollektiv Ritualen. De var också där – faktiskt bordet bredvid, så klivet var inte jättelångt – men jag kände att jag har samlat på mig så mycket serier nu att det skulle funka bättre om jag inte trängdes ihop med alla andra på Ritualenbordet. För Ritualen är väldigt produktiv så fastän jag och Ylva bröt oss ur på varsitt eget bord så var Ritualens ändå fullproppat med fanzine.

Men det var några stressiga veckor inför festivalen för att se till så att jag skulle ha färdigt min nya serie, första delen i Trygga Lilla Sverige. Och det gick! Fanzinet var färdigt dagen innan festivalen och när jag kom dit var bordet mycket större än jag förväntat mig. Trots det lyckades jag fylla ut så att det inte såg tomt ut.

Och det sålde som smör. Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig eftersom jag inte varit på festivalen tidigare och aldrig haft ett helt eget bord. Men jag trodde nog att alternativseriefestivalbesökarna skulle vara för alternativa för mina serier. Där hade jag dock fel. Väldigt många kommenterade på att jag gjort fina saker och väldigt många var nyfikna på Trygga Lilla Sverige. Festivalen stod mitt i Folkets Park så det var många parkpromenerare som nyfiket kollade in serierna, och de var minst lika intresserade som serienördarna. En kvinna berättade att hon satt upp en dramaföreställning på samma tema som min serie Maja Stina, så hon köpte två exemplar. Hennes dotter tyckte mina serier påminner om Simon Gärdenfors, så hon köpte en Walter-affisch. Ett gäng punkare från Umeå tyckte det var jättebra att jag gjorde serie om Norrskensflamman fastän jag aldrig satt min fot i Luleå, och gav mig många bra tips om liknande händelser att göra serier om. Någon annan tipsade om Gellert Tamas bok om Lasermannen, vilket uppskattades eftersom filmen/serien baserad på boken (jag är väldigt dålig på att läsa böcker) var en inspirationskälla när jag gjorde ”Innan det är för sent”. Hans vän plockade med sig ett av mina informationsblad till sin fru som är lärare och letar efter ”annorlunda” läromedel till historieundervisningen. Perfekt!

Det gick så bra att jag fick vika fler Maja Stina-kartonger och alla ”Innan det är för sent” tog slut. Jag ska se till att ha tryckt nya till nästa vecka och lägger upp dem på Fosfor. Skriver lite mer om serien då, men här har ni en bild på innehållet i alla fall. (Vill ni köpa en affisch kan du maila mig. Frakten i rulle kostar 50 kr så det blir en jämn hundrig för en affisch, och billigare om du köper fler eftersom frakten är en engångssumma.)

Och då har jag inte nämnt flertalet serieskapare som jag ser upp till som kom fram och kommenterade och var intresserade. Så festivalen var en mycket bra egoboost, som sedan toppades med att Seriefrämjandets ordförande Fredrik Strömberg igår la upp en bild på mitt fanzine på sociala medier med kommentaren: ”Årets bästa seriefanzin, såväl vad gäller design som innehåll. Utan tvekan det bästa jag fick tag på under AltCom. Ett råd till alla förlag: signa Steve Nyberg så snart ni bara kan!”

Tack för det!

Det enda negativa intrycket från festivalen (förutom att det var kallt att sitta utomhus i ett tält) var att det var svårt att lämna bordet när jag var själv. Men Ritualen var ju där också så Hanna LT höll koll på mitt bord medan jag tog en shoppingrunda. Det blev dock inte av förrän mot slutet av festivalen när många redan hunnit plocka ner, men jag lyckades köpa på mig ett gäng fina serier ändå. Särskilt glad blev jag över ”O Espelho de Mogli” av Olivier Schrauwen (den stora inplastade nere till vänster), som jag sett på festivaler tidigare och ångrat att jag inte köpt. Jävulskt stilig är den.

CPH ZINE FEST

I helgen var jag med Ritualen på fanzinefestival i Köpenhamn. Jag var ju främst där för att att sälja mina egna och Ritualens fanzine men jag kan ju inte hålla mig från att köpa på mig ett gäng när jag är på festival. Favoriterna är den superfina Skal vi gå en tur av Sidsel Nielsen Bonde och det ruffiga vikzinet Amazing Maze Zine av Martin Hollmer.

Och det visade sig att mina serier sålde rätt bra, så resan gick ungefär jämnt ut också fastän jag bara hade med mig Maja Stina och Astrid till försäljning.

Det är ju kul, särskilt för att jag sålde mer än jag brukar göra. Vet inte om det betyder att mina serier funkar bättre på danskar än andra men jag tror att det även har en del med presentationen att göra. Folk verkar ganska rädda för att plocka upp och öppna mina fanzine för att de är så prydligt gjorda och förpackade så nu hade jag lagt dem lite öppnade så att ingen skulle känna sig rädd för att bläddra. Och det verkar ju ha varit en bra taktik.

Vill du också köpa mina fanzine (eller andras) så går det att göra det på Fosfor.

ELCAF 2014

I helgen vart jag till London för East London Comic Arts Festival. En relativt ny men redan väl ansedd alternativseriefestival. Det var bara tredje året men med Englands stolthet Nobrow vid spakarna så svämmade lokalerna över av gäster. Så mycket så att vi fick köa för att komma tillbaks in i lokalen igen om vi lämnat den – vilket vi behövde göra om vi ville ta del av seminarierna, som tog plats på andra sidan gatan. Marknaden var förstås, som vid alla liknande tillställningar, höjdpunkten, och här hade Nobrow möjligheten att sålla bort bland de ansökande vilka de inte tyckte platsade. Svenska förlaget Sanatorium var inbjudna och deras Mattias Adolfsson höll i ett av seminarierna. Jag har tummat på hans ”Årets vackraste bok”-prisvinnande bok många gånger tidigare men nu köpte jag den till slut. Peow Studio, även de svenskar, var också där. Drawn & Quarterly, förstås, och lite andra mindre förmågor. Det är bland dessa mindre förlag och hemmabryggare jag tycker det är roligast att gräva. Där hittas oftast det mest intressanta. Bland annat köpte jag tre serier av spanska Apa-Apa, som såg helt fantastiska ut. Jag kan tyvärr inte spanska men som tur var fanns det i sidfoten på varje sida en engelsk översättning av all dialog. Undertexter. Lite omständigt att läsa, men helt klart värt för det var fantastiska serier.

Men huvudakten och hela anledningen till att jag alls åkte dit var Chris Ware. Han var hedersgäst och hade designat festivalaffischen, med mera. Jag är väldigt inspirerad av hans serier och har som jag skrivit tidigare skickat min serie Maja Stina till honom. Eftersom jag aldrig fick nåt svar så tänkte jag att jag nu skulle försöka ge honom den personligen om jag fick chansen. Och det fick jag. Det blev en dagbokserie av det: