Trygga Lilla Sverige 2016

marswebJust nu lägger jag sista handen vid en kalender för 2016 av vykorten jag gjort under året. Bland högtider och liknande markerar jag datum för sådana händelser som jag inte kunnat/hunnit göra vykort eller serier av. För det har ju begåtts ett oräkneligt antal våldsdåd i trygga lilla Sverige. För många för att alla ska få plats i en kalender. Så jag har fått göra nån sorts avgränsning och håller mig till 1900-talet och händelser som kanske fallit lite i glömska. Även om sådant som Palmemordet och Lasermannen är för betydande för att inte vara med. Men kort och gott våldsdåd som borde vara allmänt kända. I mitt arbete med avgränsningen blir jag dock orolig att jag kanske råkat glömma någon händelse så om du kommer på något du tycker borde vara markerat i kalendern får du gärna säga till.

Jag är en trollkarl!

Jag blev tillfrågad av Harry And The Potters om jag ville göra affischen till deras kommande Sverigeturné. Det lät så klart himla kul. Jag har egentligen inte mer relation till Harry Potter än att jag nån gång satt med en stund när min brorson kollade på de svenskdubbade filmerna när han var liten. Men häromåret var jag på Plan-It-X Fest i USA och fick då se Harry And The Potters spela. Det var en fantastisk upplevelse, fastän jag knappt visste vem Voldemort var. Så himla peppig stämning både från band och publik. Så när de hörde av sig och undrade om jag ville göra ett screentryck åt dem kunde jag inte säga nej. Också för att jag inte tryckt på länge och bara väntat på en ursäkt att göra det.

Jag belyste ramarna på finfina kollektivverkstaden Kontrapunkt men själva tryckandet gjorde jag hemma i källaren.

När jag flyttade hit för två år sen var en av många grejer som gjorde mig peppad det stora verkstadsutrymmet i källaren. Det används främst till blomplantering och möbellagning men jag såg möjligheten att möblera om för att trycka screen. Och nu två år senare fick jag äntligen tillfälle att ta tag i den planen. Det var bara en himla massa sågspån, damm och spindelnät som skulle forceras först. Men det gick superbra!


Om du är sugen på att köpa ett sånt här tryck så ta dig till en av dessa spelningar. De kommer nämligen sälja dem där. Här finns mer detaljer om datum och platser.

Och om du undrar vilka Harry & The Potters är så kan du titta på den här videon:

Efteråt

Idag är det releasefest för det här fanzinet som jag gjort omslaget till. Det är en uppföljare till Läget i Limhamn, som Seriekollektivet Ritualen gjorde efter demonstrationen mot Svenskarnas parti som blev en riksnyhet. Det fanzinet blev även en utställning där vi bjöd in besökarna att berätta om sina upplevelser och tankar om det som hände och nu har vi samlat det i det här fanzinet som får releasefest på Glassfabriken ikväll mellan 17-21. Det blir dessutom dubbel releasefest för samtidigt släpps Ane V:s fanzine ”Dom kan inte höra musiken”, som är en samling serier om liknande saker.

Hoppas ni har tid och lust att komma förbi!

Bakom kulisserna

Just nu, när jag ser vänners bilder och kommentarer från Göteborgs Filmfestival, grämer jag mig över att jag inte kunnat gå i år, vilket jag annars gjort varje år de senaste tio åren. Det blev inte så, men jag funderade på att ta en paus från arbetet med Trygga Lilla Sverige för att åka iväg på filmfestival. Se det som en inspirationsresa. Filmer är trots allt mina främsta inspirationskällor, även när det kommer till att berätta i serieform.

Ett konkret exempel på en film som inspirerat mitt serieberättande är Hunger av Steve McQueen. Bloody Sunday av Paul Greengrass är en annan, som likt Hunger också skildrar en verklig händelse i människorättskampen på Nordirland. (Greengrass gjorde senare även ”verkliga händelser”-filmen United 93 om det fjärde flygplanet 11 september som aldrig kom fram till sitt mål. Det går ju bara att spekulera kring vad som hände ombord på flygplanet men jag uppskattar ändå filmen för dess ansats.) En liknande film om en liknande händelse som jag också inspirerats av är Bo Widerbergs Ådalen 31, om demonstrationen 1931 där svensk militär sköt ner strejkande arbetare som demonstrerade mot att företagen kallat in strejkbrytare. Alla dessa filmer skildrar vardagens lunk i sakta mak fram till ett extremt våldsutbrott. Bloody Sunday (och till viss del även Hunger) är särskilt inspirerande då den följer individer från båda ”sidorna” och i Trygga Lilla Sverige vill jag skildra förövarna snarare än offren, för att försöka förklara vad som får någon att utföra sådana handlingar och visa att det inte är någon slags magisk ”ondska” som tar över.

På tal om Bo Widerberg kan jag nämna att en scen ur en av hans andra filmer, Kvarteret Korpen, var direkt inspiration till en scen i ”Innan det är för sent”. I filmen sitter huvudpersonen Anders och lyssnar på radio med sin far medan Anders flickvän väntar på att få tala med honom i köket i bakgrunden. På radion hörs Stig Jerring referera fotbollsmatchen mellan Sverige och Japan i OS 1936. ”…och så passar han! Och så en japan. Japaner, japaner, japaner… Dessa japanska försvarare! De är små, men sannerligen de är hårda!”

I min serie sitter huvudpersonerna Hedenström och Hallberg och lyssnar på radion medan Hedenströms fru står i köket i bakgrunden. Men det är inte fotboll de lyssnar på utan Per Albin Hanssons tal till nationen om Sveriges fortsatta hållning som neutralt i förhållande till andra världskriget som rasade runt om i Europa.

Jag vet inte hur det såg ut inuti Hedenströms hem och jag vet inte vad de sagt till varann så den här scenen har jag själv komponerat utifrån att jag vet att de reagerade på Per Albin Hansson på detta sätt. Liknande med nästa uppslag där Hedenström är på uppdrag i Pajala då Sovjet släppt bomber där. Jag kan inte veta vad som sades eller vilka han talade med på plats men enligt polisutredningen förklarade Hedenström själv att det var händelsen som fick hans bägare att tippa över. Han säger att han fick en ”krigspsykos” av att se kriget på så nära håll och innanför Sveriges gränser. Så utifrån detta har jag regisserat händelsen för att också berätta lite om detta som jag tror att få faktiskt känner till – att Sovjet bombade Sverige under andra världskriget. Här vet jag dessutom mer om miljön då det finns bilder från händelserna bland annat på wikipedia-artikeln om detta.

Men åter till filmernas värld. Typ. En del av Trygga Lilla Sverige är själva formgivningen av serierna då jag eftersträvar att de ska se ut som trycksaker från tiden de utspelar sig i. Kanske inte själva serierna i sig eftersom mediet knappt ännu hunnit bli till när många av historierna utspelar sig. Men omslagen och inramningen. Först letade jag efter referensmaterial kring bokomslag men upptäckte att det är en ganska sentida företeelse då det förr var dyrt att göra och därför mest förekom på finare böcker, biblar och liknande. ”Innan det är för sent” kretsar i mångt och mycket kring krigspropagandans inflytande över vardagen så jag tittade extra noga på den tidens affischkonst från den tiden när jag skissade på mitt omslag. Inte bara de klassiska propagandaaffischerna men vanliga filmaffischer. Jag hittade många böcker med massvis av affischer men några som särskilt inspirerade till just detta omslaget var dessa:

Som synes i skisserna har jag lekt med lite olika former även om upplägget med en stor figur i förgrunden och mindre miljö i bakgrunden är genomgående och kanske tydligast inspirerat från ”Saloniki” (som tyvärr saknar uppgift om skapare). En svårighet med att återskapa känslan av gammal design är att försöka hålla sitt egen tycke och smak på avstånd, för även om jag tycker de ovanstående affischerna är urtjusiga så är det vissa saker i dem jag tycker är riktigt fula. Som exempelvis de snedställda titlarna. Det bär mig helt enkelt emot konstnärligt att efterhärma detta så jag historiereviderar en smula och använder mig av de delar som tilltalar mig mer, som typsnitten och enkelheten i färgerna och formerna. Så blir det i slutändan en personlig version av det som var.

Arkivmaterial

I helgen har jag varit i Stockholm och grävt i stadsarkivet efter rättegångsprotokollen kring två händelser som är potentiella serier. Den ena utspelade sig bara några kvarter ifrån Stadsarkivet så jag besökte platsen när jag ändå var i krokarna. Ganska märklig känsla att stå där och jämföra med bilder på hur det såg ut då, för 90 år sen. (Min vän Sebbe hjälpte till att fota.)

Den händelsen blir nog ett vykort istället för serie, men den andra är definitivt en serie. Det är mycket märkligt att den inte är allmänt känd och att jag bara hittat korta sammanfattningar om den i några magasinerade kriminalböcker. Så det var fantastiskt att kunna läsa de inblandades egna ord om vad de gjort och varför. Det var ett ofantligt material som var ganska svårt att överblicka men jag kopierade till slut ca 300 sidor och tror denna utgallrade bråkdel var guldkornen.

Ni tycker kanske att jag är lite hemlighetsfull. Det beror på att jag inte vill riskera att ni spoilar berättelsen för er själva om jag avslöjar vilka händelser jag tänkt göra serier av. Jag vill nämligen att läsaren inte ska ha läst på om händelsen innan de läser serien. Det får den gärna göra efteråt, men till en början vill jag att läsaren ska komma till serien utan någon större kunskap om det som skildras. Men här får ni i alla fall ett smakprov ur materialet jag gick igenom:

Men nu ska jag återgå till arbetet med serie nr 2, vars manus är färdigt. Jag har fått lite utomstående kommentarer på det och ska finjustera några grejer, sedan börja rita upp den.  Planen är att den ska vara färdig till hundraårsjubileet av händelsen, om ca 2 månader.

Vykort från förr

Under 2015 kommer jag göra och skicka ett vykort varje månad med motiv från hemska våldsdåd i svensk historia. Som ett sidoprojekt till Trygga Lilla Sverige. Dessa kommer skickas ut så att de kommer fram på årsdagen av händelsen de skildrar. Många av de skildrade dåden har fallit i glömska medan några fortfarande finns i vårt medvetande, men när allt fler människor pekar på ”främlingar” och säger att Sverige inte längre är vad det en gång var så tål alla dessa händelser att påminnas om igen och igen.

Vill du få hem dessa påminnelser eller känner du någon du tycker behöver dem? Teckna en prenumeration! Du kan välja en testprenumeration på tre månader för 100 kr, sex månader för 150 kr eller en helårsprenumeration för 250 kr. (Porto ingår.) Teckna din prenumeration senast 7/1 för att försäkra dig om att du får det första vykortet i tid! (Men startar du din prenumeration efter det så får du självklart även de vykort du missat.)

Detta kort skickade jag ut som julkort för att påminna om en händelse som är ganska färsk i minnet, men också en händelse som kidnappats av främlingsfientliga röster som argument för påståendet att ”det var bättre förr”. Julkortet är inte en del av detta projekt utan en försmak på det. Utifrån detta vill jag uppmärksamma att det inte alls var bättre förr. Att liknande dåd utförts gång på gång i alla tider i vårt trygga lilla Sverige.

Beställ din prenumeration i min shop.

(Om du beställer prenumerationen åt nån annan, se till att skriva leveransadressen till den personen istället för din egen.)

Galago

Galago #117

Nu är den här! Lagom till jul och lagom till att fanzinet börjat ta slut så dyker nya numret av Galago upp, där jag gjort framsidan, med anledning av att min serie ”Innan det är för sent” finns att läsa inuti. Framsidan är ett utsnitt ur en scen i serien, där Hallberg och Hedenström sitter och samtalar med sin hemliga kommitté.

Det var himla kul att jobba med och även om jag hela tiden känt mig nöjd med resultatet så är det härligt att se det färdiga resultatet i fysisk form. En faktisk trycksak i min hand. Himla kul! Och särskilt kul att vara i sällskap i tidningen med favoriter som Sara Granér, Liv Strömqvist, Henrik Bromander, mfl. Har inte hunnit läsa hela tidningen än men de gör ju alltid bra saker. Extra kul att i detta nummer är även Matthieu Cousin med och ritar en berättelse av David Liljemark. Matthieu gick andra året på Serieskolan när jag gick första.

Ett mycket bra nummer alltså!

Och där finns i slutet även denna ”annons”, som beskriver Trygga Lilla Sverige:

Sociala nätverk

Trygga Lilla Sverige har gått och blivit med Facebook-sida! Så om du är där kan du klicka in och gilla sidan för att få mer kontinuerliga uppdateringar om hur det går med projektet. Istället för att bara surfa in här och hoppas på att jag har uppdaterat bloggen, vilket jag så klart också kommer fortsätta göra. Men Facebooksidan är vigd enbart åt Trygga Lilla Sverige medan jag på bloggen skriver om alla möjliga konstnärliga förehavanden jag ägnar mig åt. (Exempelvis var jag på Mitt Möllans julmarknad i helgen och sålde affischer och julkort, förutom serier.) Men det är förstås framför allt serier jag sysslar med för tillfället och just nu håller jag på att skissa på karaktärerna till nästa serie i Trygga Lilla Sverige. Jag är färdig med det övergripande råmanuset och ska ägna veckan åt att finstämma detaljerna i det. Sen är det jul och nyår och allt sånt där som riskerar att komma emellan men förhoppningsvis ska serien vara färdig tidigt i februari. Hur som helst så kommer ni få följa med under arbetets gång, både här på bloggen och på Facebook.

Vi ses!

Tillägg: Nu finns Trygga Lilla Sverige även på Instagram, som @tryggalillasverige. Så om du använder Instagram kan du följa med bakom kulisserna under arbetets gång. Bilderna från Instagram kommer även visas i högerspalten här på bloggen med hjälp av teknikens under.

Altcom

I helgen var det alternativseriefestival i Malmö, kallad Altcom. Det har blivit ganska många festivaler för mig nu men det var första gången jag var på Altcom, och för första gången hade jag bestämt mig för att ha ett alldeles eget fanzinebord. I vanliga fall brukar jag sitta med mitt seriekollektiv Ritualen. De var också där – faktiskt bordet bredvid, så klivet var inte jättelångt – men jag kände att jag har samlat på mig så mycket serier nu att det skulle funka bättre om jag inte trängdes ihop med alla andra på Ritualenbordet. För Ritualen är väldigt produktiv så fastän jag och Ylva bröt oss ur på varsitt eget bord så var Ritualens ändå fullproppat med fanzine.

Men det var några stressiga veckor inför festivalen för att se till så att jag skulle ha färdigt min nya serie, första delen i Trygga Lilla Sverige. Och det gick! Fanzinet var färdigt dagen innan festivalen och när jag kom dit var bordet mycket större än jag förväntat mig. Trots det lyckades jag fylla ut så att det inte såg tomt ut.

altcom1 altcom2altcom3

Och det sålde som smör. Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig eftersom jag inte varit på festivalen tidigare och aldrig haft ett helt eget bord. Men jag trodde nog att alternativseriefestivalbesökarna skulle vara för alternativa för mina serier. Där hade jag dock fel. Väldigt många kommenterade på att jag gjort fina saker och väldigt många var nyfikna på Trygga Lilla Sverige. Festivalen stod mitt i Folkets Park så det var många parkpromenerare som nyfiket kollade in serierna, och de var minst lika intresserade som serienördarna. En kvinna berättade att hon satt upp en dramaföreställning på samma tema som min serie Maja Stina, så hon köpte två exemplar. Hennes dotter tyckte mina serier påminner om Simon Gärdenfors, så hon köpte en Walter-affisch. Ett gäng punkare från Umeå tyckte det var jättebra att jag gjorde serie om Norrskensflamman fastän jag aldrig satt min fot i Luleå, och gav mig många bra tips om liknande händelser att göra serier om. Någon annan tipsade om Gellert Tamas bok om Lasermannen, vilket uppskattades eftersom filmen/serien baserad på boken (jag är väldigt dålig på att läsa böcker) var en inspirationskälla när jag gjorde ”Innan det är för sent”. Hans vän plockade med sig ett av mina informationsblad till sin fru som är lärare och letar efter ”annorlunda” läromedel till historieundervisningen. Perfekt!

Det gick så bra att jag fick vika fler Maja Stina-kartonger och alla ”Innan det är för sent” tog slut. Jag ska se till att ha tryckt nya till nästa vecka och lägger upp dem på Fosfor. Skriver lite mer om serien då, men här har ni en bild på innehållet i alla fall. (Vill ni köpa en affisch kan du maila mig. Frakten i rulle kostar 50 kr så det blir en jämn hundrig för en affisch, och billigare om du köper fler eftersom frakten är en engångssumma.)

altcom4

Och då har jag inte nämnt flertalet serieskapare som jag ser upp till som kom fram och kommenterade och var intresserade. Så festivalen var en mycket bra egoboost, som sedan toppades med att Seriefrämjandets ordförande Fredrik Strömberg igår la upp en bild på mitt fanzine på sociala medier med kommentaren: ”Årets bästa seriefanzin, såväl vad gäller design som innehåll. Utan tvekan det bästa jag fick tag på under AltCom. Ett råd till alla förlag: signa Steve Nyberg så snart ni bara kan!

Tack för det!

Det enda negativa intrycket från festivalen (förutom att det var kallt att sitta utomhus i ett tält) var att det var svårt att lämna bordet när jag var själv. Men Ritualen var ju där också så Hanna LT höll koll på mitt bord medan jag tog en shoppingrunda. Det blev dock inte av förrän mot slutet av festivalen när många redan hunnit plocka ner, men jag lyckades köpa på mig ett gäng fina serier ändå. Särskilt glad blev jag över ”O Espelho de Mogli” av Olivier Schrauwen (den stora inplastade nere till vänster), som jag sett på festivaler tidigare och ångrat att jag inte köpt. Jävulskt stilig är den.

altcom5

CPH ZINE FEST

zinefest0

I helgen var jag med Ritualen på fanzinefestival i Köpenhamn. Jag var ju främst där för att att sälja mina egna och Ritualens fanzine men jag kan ju inte hålla mig från att köpa på mig ett gäng när jag är på festival. Favoriterna är den superfina Skal vi gå en tur av Sidsel Nielsen Bonde och det ruffiga vikzinet Amazing Maze Zine av Martin Hollmer.zinefest1 zinefest2

Och det visade sig att mina serier sålde rätt bra, så resan gick ungefär jämnt ut också fastän jag bara hade med mig Maja Stina och Astrid till försäljning.

zinefest4

Det är ju kul, särskilt för att jag sålde mer än jag brukar göra. Vet inte om det betyder att mina serier funkar bättre på danskar än andra men jag tror att det även har en del med presentationen att göra. Folk verkar ganska rädda för att plocka upp och öppna mina fanzine för att de är så prydligt gjorda och förpackade så nu hade jag lagt dem lite öppnade så att ingen skulle känna sig rädd för att bläddra. Och det verkar ju ha varit en bra taktik.

Vill du också köpa mina fanzine (eller andras) så går det att göra det på Fosfor.

Helsinki comics festival

I helgen var jag på Helsingfors seriefestival – Sarjakuvafestivaalit – tillsammans med mitt seriekollektiv Ritualen. Vi var där för att sälja våra serier men lika mycket var jag förstås där för att upptäcka andras.

Vanligtvis fyndar jag mest bland fanzine i såna här sammanhang men i ärlighetens namn tyckte jag det var mer spännande grejer inne i festivalens huvudtält, där de större förlagen höll till. (Allting är relativt och det var framför småförlag även i det stora tältet.) Festivalens teman i år var Tyskland och HBTQ. Det senare temat märktes mest i en prideflagga på seminariescenen samt att ett av fanzinetälten buntade ihop alla queer-/feminstserier. Nånstans i stan fanns också en Tom of Finland-utställning. Tysktemat märktes i att en mängd tyska serieskapare hade satts i främsta rummet i huvudtältet. Där fanns många spännande serier men tyvärr ganska få som var översatta. Även om min gamla skoltyska håller ihop någotsånär valde jag ändå bort dessa – och många fantastiska, oöversatta, finska serier – och lade mina få slantar istället på serier jag kunde förstå helt och fullt. Som en jättestor linoleumtryckt serie av Alina Vergnano, limiterad i 50 exemplar. Men jag köpte mig också en samling serier av tyska bröderna Jannis och Michel Esselbrügge, som hade undertexter på engelska, och bytte till mig ett fanzine av finska Antti som hade bordet bredvid oss. Hans serier var inte översatta men såg finfina ut och med byteshandel var det priset värt.

hcf1 hcf2

Men mitt bästa köp var nog ändå Kaisa och Christoffer Lekas bok The Death of Toumas Mäkinen. Deras böcker är alltid extremt vackra i formen men även innehållet är genialt. Denna bok handlar om deras vän Toumas, som trots titeln inte är död men har lämnat sitt gamla liv i Finland för att gå i kloster i Kalifornien. Boken är uppdelad i tre delar, som är varsitt häfte, där första delen berättar om händelsen ur Toumas föräldrars perspektiv, andra delen ur hans flickväns perspektiv och till slut får vi i tredje delen Toumas (som nu heter Guru-nistha) egen version. Intressant läsning om att lämna och att lämnas.

hcf3

Det visade sig vara en mycket trevlig festival med mycket spännande serier och ett brett internationellt perspektiv. Jag hoppas jag får råd och möjlighet att åka dit igen.

Ritualen

ritualen700Ja! Nu finns Seriekollektivet Ritualen på internet. Större delen av klassen på Serieskolan tyckte vi skulle fortsätta göra serier ihop när skolan var slut, peppa varann och så vidare, så det håller vi på med nu. Bland annat två fanzine som vi jobbar med under sommaren, som ska vara klara till Helsingfors seriefestival i september. Ni kan läsa mer om vad vi håller på med på bloggen: Ritualens.tumblr.com

(Det är jag som ritat bannern till bloggen, som syns här ovan.)