Bakom kulisserna

Just nu, när jag ser vänners bilder och kommentarer från Göteborgs Filmfestival, grämer jag mig över att jag inte kunnat gå i år, vilket jag annars gjort varje år de senaste tio åren. Det blev inte så, men jag funderade på att ta en paus från arbetet med Trygga Lilla Sverige för att åka iväg på filmfestival. Se det som en inspirationsresa. Filmer är trots allt mina främsta inspirationskällor, även när det kommer till att berätta i serieform.

Ett konkret exempel på en film som inspirerat mitt serieberättande är Hunger av Steve McQueen. Bloody Sunday av Paul Greengrass är en annan, som likt Hunger också skildrar en verklig händelse i människorättskampen på Nordirland. (Greengrass gjorde senare även ”verkliga händelser”-filmen United 93 om det fjärde flygplanet 11 september som aldrig kom fram till sitt mål. Det går ju bara att spekulera kring vad som hände ombord på flygplanet men jag uppskattar ändå filmen för dess ansats.) En liknande film om en liknande händelse som jag också inspirerats av är Bo Widerbergs Ådalen 31, om demonstrationen 1931 där svensk militär sköt ner strejkande arbetare som demonstrerade mot att företagen kallat in strejkbrytare. Alla dessa filmer skildrar vardagens lunk i sakta mak fram till ett extremt våldsutbrott. Bloody Sunday (och till viss del även Hunger) är särskilt inspirerande då den följer individer från båda ”sidorna” och i Trygga Lilla Sverige vill jag skildra förövarna snarare än offren, för att försöka förklara vad som får någon att utföra sådana handlingar och visa att det inte är någon slags magisk ”ondska” som tar över.

På tal om Bo Widerberg kan jag nämna att en scen ur en av hans andra filmer, Kvarteret Korpen, var direkt inspiration till en scen i ”Innan det är för sent”. I filmen sitter huvudpersonen Anders och lyssnar på radio med sin far medan Anders flickvän väntar på att få tala med honom i köket i bakgrunden. På radion hörs Stig Jerring referera fotbollsmatchen mellan Sverige och Japan i OS 1936. ”…och så passar han! Och så en japan. Japaner, japaner, japaner… Dessa japanska försvarare! De är små, men sannerligen de är hårda!”

I min serie sitter huvudpersonerna Hedenström och Hallberg och lyssnar på radion medan Hedenströms fru står i köket i bakgrunden. Men det är inte fotboll de lyssnar på utan Per Albin Hanssons tal till nationen om Sveriges fortsatta hållning som neutralt i förhållande till andra världskriget som rasade runt om i Europa.

Jag vet inte hur det såg ut inuti Hedenströms hem och jag vet inte vad de sagt till varann så den här scenen har jag själv komponerat utifrån att jag vet att de reagerade på Per Albin Hansson på detta sätt. Liknande med nästa uppslag där Hedenström är på uppdrag i Pajala då Sovjet släppt bomber där. Jag kan inte veta vad som sades eller vilka han talade med på plats men enligt polisutredningen förklarade Hedenström själv att det var händelsen som fick hans bägare att tippa över. Han säger att han fick en ”krigspsykos” av att se kriget på så nära håll och innanför Sveriges gränser. Så utifrån detta har jag regisserat händelsen för att också berätta lite om detta som jag tror att få faktiskt känner till – att Sovjet bombade Sverige under andra världskriget. Här vet jag dessutom mer om miljön då det finns bilder från händelserna bland annat på wikipedia-artikeln om detta.

Men åter till filmernas värld. Typ. En del av Trygga Lilla Sverige är själva formgivningen av serierna då jag eftersträvar att de ska se ut som trycksaker från tiden de utspelar sig i. Kanske inte själva serierna i sig eftersom mediet knappt ännu hunnit bli till när många av historierna utspelar sig. Men omslagen och inramningen. Först letade jag efter referensmaterial kring bokomslag men upptäckte att det är en ganska sentida företeelse då det förr var dyrt att göra och därför mest förekom på finare böcker, biblar och liknande. ”Innan det är för sent” kretsar i mångt och mycket kring krigspropagandans inflytande över vardagen så jag tittade extra noga på den tidens affischkonst från den tiden när jag skissade på mitt omslag. Inte bara de klassiska propagandaaffischerna men vanliga filmaffischer. Jag hittade många böcker med massvis av affischer men några som särskilt inspirerade till just detta omslaget var dessa:

Som synes i skisserna har jag lekt med lite olika former även om upplägget med en stor figur i förgrunden och mindre miljö i bakgrunden är genomgående och kanske tydligast inspirerat från ”Saloniki” (som tyvärr saknar uppgift om skapare). En svårighet med att återskapa känslan av gammal design är att försöka hålla sitt egen tycke och smak på avstånd, för även om jag tycker de ovanstående affischerna är urtjusiga så är det vissa saker i dem jag tycker är riktigt fula. Som exempelvis de snedställda titlarna. Det bär mig helt enkelt emot konstnärligt att efterhärma detta så jag historiereviderar en smula och använder mig av de delar som tilltalar mig mer, som typsnitten och enkelheten i färgerna och formerna. Så blir det i slutändan en personlig version av det som var.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s