Bakom kulisserna

Just nu, när jag ser vänners bilder och kommentarer från Göteborgs Filmfestival, grämer jag mig över att jag inte kunnat gå i år, vilket jag annars gjort varje år de senaste tio åren. Det blev inte så, men jag funderade på att ta en paus från arbetet med Trygga Lilla Sverige för att åka iväg på filmfestival. Se det som en inspirationsresa. Filmer är trots allt mina främsta inspirationskällor, även när det kommer till att berätta i serieform.

Ett konkret exempel på en film som inspirerat mitt serieberättande är Hunger av Steve McQueen. Bloody Sunday av Paul Greengrass är en annan, som likt Hunger också skildrar en verklig händelse i människorättskampen på Nordirland. (Greengrass gjorde senare även ”verkliga händelser”-filmen United 93 om det fjärde flygplanet 11 september som aldrig kom fram till sitt mål. Det går ju bara att spekulera kring vad som hände ombord på flygplanet men jag uppskattar ändå filmen för dess ansats.) En liknande film om en liknande händelse som jag också inspirerats av är Bo Widerbergs Ådalen 31, om demonstrationen 1931 där svensk militär sköt ner strejkande arbetare som demonstrerade mot att företagen kallat in strejkbrytare. Alla dessa filmer skildrar vardagens lunk i sakta mak fram till ett extremt våldsutbrott. Bloody Sunday (och till viss del även Hunger) är särskilt inspirerande då den följer individer från båda ”sidorna” och i Trygga Lilla Sverige vill jag skildra förövarna snarare än offren, för att försöka förklara vad som får någon att utföra sådana handlingar och visa att det inte är någon slags magisk ”ondska” som tar över.

På tal om Bo Widerberg kan jag nämna att en scen ur en av hans andra filmer, Kvarteret Korpen, var direkt inspiration till en scen i ”Innan det är för sent”. I filmen sitter huvudpersonen Anders och lyssnar på radio med sin far medan Anders flickvän väntar på att få tala med honom i köket i bakgrunden. På radion hörs Stig Jerring referera fotbollsmatchen mellan Sverige och Japan i OS 1936. ”…och så passar han! Och så en japan. Japaner, japaner, japaner… Dessa japanska försvarare! De är små, men sannerligen de är hårda!”

I min serie sitter huvudpersonerna Hedenström och Hallberg och lyssnar på radion medan Hedenströms fru står i köket i bakgrunden. Men det är inte fotboll de lyssnar på utan Per Albin Hanssons tal till nationen om Sveriges fortsatta hållning som neutralt i förhållande till andra världskriget som rasade runt om i Europa.

Jag vet inte hur det såg ut inuti Hedenströms hem och jag vet inte vad de sagt till varann så den här scenen har jag själv komponerat utifrån att jag vet att de reagerade på Per Albin Hansson på detta sätt. Liknande med nästa uppslag där Hedenström är på uppdrag i Pajala då Sovjet släppt bomber där. Jag kan inte veta vad som sades eller vilka han talade med på plats men enligt polisutredningen förklarade Hedenström själv att det var händelsen som fick hans bägare att tippa över. Han säger att han fick en ”krigspsykos” av att se kriget på så nära håll och innanför Sveriges gränser. Så utifrån detta har jag regisserat händelsen för att också berätta lite om detta som jag tror att få faktiskt känner till – att Sovjet bombade Sverige under andra världskriget. Här vet jag dessutom mer om miljön då det finns bilder från händelserna bland annat på wikipedia-artikeln om detta.

Men åter till filmernas värld. Typ. En del av Trygga Lilla Sverige är själva formgivningen av serierna då jag eftersträvar att de ska se ut som trycksaker från tiden de utspelar sig i. Kanske inte själva serierna i sig eftersom mediet knappt ännu hunnit bli till när många av historierna utspelar sig. Men omslagen och inramningen. Först letade jag efter referensmaterial kring bokomslag men upptäckte att det är en ganska sentida företeelse då det förr var dyrt att göra och därför mest förekom på finare böcker, biblar och liknande. ”Innan det är för sent” kretsar i mångt och mycket kring krigspropagandans inflytande över vardagen så jag tittade extra noga på den tidens affischkonst från den tiden när jag skissade på mitt omslag. Inte bara de klassiska propagandaaffischerna men vanliga filmaffischer. Jag hittade många böcker med massvis av affischer men några som särskilt inspirerade till just detta omslaget var dessa:

Som synes i skisserna har jag lekt med lite olika former även om upplägget med en stor figur i förgrunden och mindre miljö i bakgrunden är genomgående och kanske tydligast inspirerat från ”Saloniki” (som tyvärr saknar uppgift om skapare). En svårighet med att återskapa känslan av gammal design är att försöka hålla sitt egen tycke och smak på avstånd, för även om jag tycker de ovanstående affischerna är urtjusiga så är det vissa saker i dem jag tycker är riktigt fula. Som exempelvis de snedställda titlarna. Det bär mig helt enkelt emot konstnärligt att efterhärma detta så jag historiereviderar en smula och använder mig av de delar som tilltalar mig mer, som typsnitten och enkelheten i färgerna och formerna. Så blir det i slutändan en personlig version av det som var.

Arkivmaterial

I helgen har jag varit i Stockholm och grävt i stadsarkivet efter rättegångsprotokollen kring två händelser som är potentiella serier. Den ena utspelade sig bara några kvarter ifrån Stadsarkivet så jag besökte platsen när jag ändå var i krokarna. Ganska märklig känsla att stå där och jämföra med bilder på hur det såg ut då, för 90 år sen. (Min vän Sebbe hjälpte till att fota.)

Den händelsen blir nog ett vykort istället för serie, men den andra är definitivt en serie. Det är mycket märkligt att den inte är allmänt känd och att jag bara hittat korta sammanfattningar om den i några magasinerade kriminalböcker. Så det var fantastiskt att kunna läsa de inblandades egna ord om vad de gjort och varför. Det var ett ofantligt material som var ganska svårt att överblicka men jag kopierade till slut ca 300 sidor och tror denna utgallrade bråkdel var guldkornen.

Ni tycker kanske att jag är lite hemlighetsfull. Det beror på att jag inte vill riskera att ni spoilar berättelsen för er själva om jag avslöjar vilka händelser jag tänkt göra serier av. Jag vill nämligen att läsaren inte ska ha läst på om händelsen innan de läser serien. Det får den gärna göra efteråt, men till en början vill jag att läsaren ska komma till serien utan någon större kunskap om det som skildras. Men här får ni i alla fall ett smakprov ur materialet jag gick igenom:

Men nu ska jag återgå till arbetet med serie nr 2, vars manus är färdigt. Jag har fått lite utomstående kommentarer på det och ska finjustera några grejer, sedan börja rita upp den. Planen är att den ska vara färdig till hundraårsjubileet av händelsen, om ca 2 månader.

Vykort från förr

Under 2015 kommer jag göra och skicka ett vykort varje månad med motiv från hemska våldsdåd i svensk historia. Som ett sidoprojekt till Trygga Lilla Sverige. Dessa kommer skickas ut så att de kommer fram på årsdagen av händelsen de skildrar. Många av de skildrade dåden har fallit i glömska medan några fortfarande finns i vårt medvetande, men när allt fler människor pekar på ”främlingar” och säger att Sverige inte längre är vad det en gång var så tål alla dessa händelser att påminnas om igen och igen.

Vill du få hem dessa påminnelser eller känner du någon du tycker behöver dem? Teckna en prenumeration! Du kan välja en testprenumeration på tre månader för 100 kr, sex månader för 150 kr eller en helårsprenumeration för 250 kr. (Porto ingår.) Teckna din prenumeration senast 7/1 för att försäkra dig om att du får det första vykortet i tid! (Men startar du din prenumeration efter det så får du självklart även de vykort du missat.)

Detta kort skickade jag ut som julkort för att påminna om en händelse som är ganska färsk i minnet, men också en händelse som kidnappats av främlingsfientliga röster som argument för påståendet att ”det var bättre förr”. Julkortet är inte en del av detta projekt utan en försmak på det. Utifrån detta vill jag uppmärksamma att det inte alls var bättre förr. Att liknande dåd utförts gång på gång i alla tider i vårt trygga lilla Sverige.

Beställ din prenumeration i min shop.

(Om du beställer prenumerationen åt nån annan, se till att skriva leveransadressen till den personen istället för din egen.)

Slutet är nära

Lite försenad har jag äntligen kommit igång att tuscha den här serien, som jag döpt till ”Innan det är för sent”. Den handlar om ett terrordåd under tiden för finska vinterkriget, men det utfördes av svenskar, mot svenskar, i Sverige. Trygga lilla Sverige.

Mer info om den här serien får ni inom kort. Jag ska se till att ha den färdig till seriefestivalen Altcom som är 8-9 november här i Malmö.

Processen

Ibland, om den ska innehålla mycket dialog, så skriver jag textmanus innan jag börjar med en serie. Men oftast nöjer jag mig med att grubbla fram en story i huvudet. Därefter ser min arbetsprocess ut så här:

1. Skissmanus. Jag viker ett vanligt A4 två gången så det får 8 likadana rutor. Dessa blir miniatyrsidor som jag skissar upp storyn på. Ju snabbare och enklare desto bättre, för att få upp grundstrukturen som jag sen kan peta runt i om det behövs.

2. Blåpenna. I A4-storlek (ibland större) ritar jag noga upp alla sidor med blåpenna, med skissmanuset som karta. De blå linjerna syns inte om du scannar i bitmap efter du tuschat.

3. Tuschning. Jag använder oftast helt vanliga tuschpennor. Tjocklek varierar med humör. Ibland tycker jag tjocka linjer är det finaste och ibland tunna linjer. De dynamiska linjerna från pensel eller stålstift tycker jag inte riktigt om att rita, även om flera av mina favorittecknare använder det.

4. Färgläggning. Jag gillar att rita tydliga linjer som skapar kompletta former. Det blir slutna ytor som bara är att peka och klicka i med färgpytsen i Photoshop. Själva färgläggandet går därför ganska snabbt, men jag pillar mycket med att ändra färger/toner/nyanser för att få dem att samspela.

Detta inlägg inspirerades av min Serieskolankamrat Julia, som för ett tag sen gjorde en enkel sammanfattning av sin arbetsprocess på sin blogg. Jag tycker det är inspirerande att se hur andra jobbar så kanske blir någon inspirerad av detta med. I övrigt kan jag rekommendera Make it, then tell everybody som är en podcast som intervjuar serieskapare och illustratörer framför allt om hur de jobbar. Mycket bra att lyssna på när du sitter och ritar.

(Rutan i exemplet är från en serie vid namn Boahjinaste, som jag ska skicka iväg till en tävling och en antologi. Hoppas att de gillar den.)

Sommarjobb

Just nu jobbar jag med två serier som ska bli klara innan arbetet med Trygga Lilla Sverige börjar på allvar om en månad. Ovan är första sidorna från skissmanus till dessa. Upptäckte nu att båda har djur i huvudrollerna. Samtidigt ritar jag lite dagbokserier till Ritualens återkommande antologi Läget. Andra numret dyker upp efter sommaren. Work, work.

Trygga lilla Sverige

Jag har nyss fått veta att jag blivit antagen till andra året på Serieskolan. Det är ett sorts fördjupningsår dit du söker med ett större projekt du vill jobba med under hela året. Först tänkte jag att det vore jobbigt att jobba med ett enda projekt under så lång tid men jag har hittat ett projekt som jag verkligen fastnat för och som är uppdelad i några mindre delar så det inte blir samma hela tiden. Och uppenbarligen tyckte även Serieskolan att mitt projekt var värt att satsa på.

Trygga lilla Sverige kommer bli en samling med seriehäften baserade på verkliga terrordåd och andra hiskeliga brott i Sveriges inte allt för avlägsna historia. Vi har ju uppfattningen att hemskheter inte händer här, i trygga lilla Sverige. När en politiker mördas är det första gången en politiker mördas i Sverige. Vid ett terrordåd så har terrorismen till slut även kommit till Sverige. ”Det var bättre förr” och ”dagens ungdom”. Och om det händer något förskräckligt är det säkert mångkulturens fel.

Så jag vill påminna oss alla om de hemskheter vi alltid haft för oss. Förr, på den gamla goda tiden, även i vårt trygga lilla Sverige.

Som bilden ovan visar så kommer varje häfte vara utformat efter den rådande grafiska trenden i tiden serien utspelas i.* När alla delar är färdiga kommer de samlas i en kartong som likt mitt tidigare projekt, Maja Stina, även innehåller extramaterial i form av urklipp, foton, brev, m.m. som förtydliganden och sidospår. Som en låda med minnen vi velat men inte kunnat göra oss av med.

Jag ser verkligen fram emot att jobba med detta projekt och håller just nu på med research och manusarbete inför att arbetet börjar på allvar i augusti. I oktober kommer den första serien vara färdig. Hoppas ni är peppade!

*Nb att titlarna och omslagen på bilden bara är skisser och förslag som kommer arbetas om.

Seriewip

Jag håller just nu på med arbetsprover för att söka in till Serieskolan i Malmö. Jag vet egentligen inte riktigt hur jag kommit in på serietecknande på sistone men jag antar att mina bilder ofta varit av den berättande sorten så det kanske är lika bra att då löpa hela linan ut och berätta i klartext. Mina arbetsprover är en tio sidor lång serie, på sätt och vis självbiografisk i och med att den innehåller händelser jag varit med om, men min förhoppning är att den inte bara ska vara en ”självbiografisk serie”.

Självinsikt: Jag är väldigt noggrann när jag jobbar. Kanske för noggrann. Den här serien har tagit extremt lång tid att genomföra och frågan är om det inte vore bättre om jag jobbade lite mer ”hafsigt”. Det har jag fått höra åtminstone. Denna serie har tagit mig säkert ett halvår från idé till skiss till tusch till färg. Samtidigt så kan en anledning till att den tagit så lång tid att göra vara att jag jobbar heltid som spårvagnsförare nu för tiden. Hur som helst så är jag halvvägs färdig med färgläggningen nu. Om en knapp månad ska det vara färdigt och inlämnat. Det borde gå.

Muraler och vektorer

En kollega som just köpt hus frågade mig om inte jag kanske skulle vilja göra en muralmålning på en tråkig tom vägg på utsidan av huset. ”Självklart!” sa jag med en gång. Det låter ju hur spännande som helst. Det har gått rätt lång tid i mina tankar men så för några dagar sedan fick jag lite idéer och började skissa. De har en liten hund och eftersom jag gillar att blanda in djur i min konst tänkte jag att hunden självklart ska få vara med på ett hörn.

Det kommer nog se ganska mycket ut som mina screentryck, med en färgglad bakgrund med ornament/medaljonger och en svartvit djurmänniska i första rummet. Så här ser mina skisser ut just nu:

Blyertsskisserna lägger jag in i Illustrator och i ett lager ovanpå ritar jag upp bilden igen, punkt för punkt och böjer till dem så att jag till slut har en vektoriserad bild som är perfekt och som jag kan ändra storlek och färg på hur mycket jag vill. Jag ritar bara ena halvan av medaljongen och spegelvänder den sen så jag får en perfekt andra halva. Sedan kopierar jag upp och skapar ett mönster av massor av medaljonger.

Det är lite så jag jobbar. Jag är lite sån. Perfektionist.

Denna rymdhund ska alltså få stå i centrum då. Den är jag dock inte lika perfektionistisk med. Den är ju en levande varelse och därför vill jag ha levande linjer i den, inte döda datalinjer, så därför kommer jag bara att tuscha denna teckning. Fast antagligen inte just denna för jag kommer nog rita om den några gånger först.

Så ser skisserna ut just nu i alla fall. Hur det färdiga resultatet blir får vi kanske se nån gång i sommar.

Steve Nyberg

Work in progress