Bakom kulisserna

Just nu, när jag ser vänners bilder och kommentarer från Göteborgs Filmfestival, grämer jag mig över att jag inte kunnat gå i år, vilket jag annars gjort varje år de senaste tio åren. Det blev inte så, men jag funderade på att ta en paus från arbetet med Trygga Lilla Sverige för att åka iväg på filmfestival. Se det som en inspirationsresa. Filmer är trots allt mina främsta inspirationskällor, även när det kommer till att berätta i serieform.

Ett konkret exempel på en film som inspirerat mitt serieberättande är Hunger av Steve McQueen. Bloody Sunday av Paul Greengrass är en annan, som likt Hunger också skildrar en verklig händelse i människorättskampen på Nordirland. (Greengrass gjorde senare även ”verkliga händelser”-filmen United 93 om det fjärde flygplanet 11 september som aldrig kom fram till sitt mål. Det går ju bara att spekulera kring vad som hände ombord på flygplanet men jag uppskattar ändå filmen för dess ansats.) En liknande film om en liknande händelse som jag också inspirerats av är Bo Widerbergs Ådalen 31, om demonstrationen 1931 där svensk militär sköt ner strejkande arbetare som demonstrerade mot att företagen kallat in strejkbrytare. Alla dessa filmer skildrar vardagens lunk i sakta mak fram till ett extremt våldsutbrott. Bloody Sunday (och till viss del även Hunger) är särskilt inspirerande då den följer individer från båda ”sidorna” och i Trygga Lilla Sverige vill jag skildra förövarna snarare än offren, för att försöka förklara vad som får någon att utföra sådana handlingar och visa att det inte är någon slags magisk ”ondska” som tar över.

På tal om Bo Widerberg kan jag nämna att en scen ur en av hans andra filmer, Kvarteret Korpen, var direkt inspiration till en scen i ”Innan det är för sent”. I filmen sitter huvudpersonen Anders och lyssnar på radio med sin far medan Anders flickvän väntar på att få tala med honom i köket i bakgrunden. På radion hörs Stig Jerring referera fotbollsmatchen mellan Sverige och Japan i OS 1936. ”…och så passar han! Och så en japan. Japaner, japaner, japaner… Dessa japanska försvarare! De är små, men sannerligen de är hårda!”

I min serie sitter huvudpersonerna Hedenström och Hallberg och lyssnar på radion medan Hedenströms fru står i köket i bakgrunden. Men det är inte fotboll de lyssnar på utan Per Albin Hanssons tal till nationen om Sveriges fortsatta hållning som neutralt i förhållande till andra världskriget som rasade runt om i Europa.

Jag vet inte hur det såg ut inuti Hedenströms hem och jag vet inte vad de sagt till varann så den här scenen har jag själv komponerat utifrån att jag vet att de reagerade på Per Albin Hansson på detta sätt. Liknande med nästa uppslag där Hedenström är på uppdrag i Pajala då Sovjet släppt bomber där. Jag kan inte veta vad som sades eller vilka han talade med på plats men enligt polisutredningen förklarade Hedenström själv att det var händelsen som fick hans bägare att tippa över. Han säger att han fick en ”krigspsykos” av att se kriget på så nära håll och innanför Sveriges gränser. Så utifrån detta har jag regisserat händelsen för att också berätta lite om detta som jag tror att få faktiskt känner till – att Sovjet bombade Sverige under andra världskriget. Här vet jag dessutom mer om miljön då det finns bilder från händelserna bland annat på wikipedia-artikeln om detta.

Men åter till filmernas värld. Typ. En del av Trygga Lilla Sverige är själva formgivningen av serierna då jag eftersträvar att de ska se ut som trycksaker från tiden de utspelar sig i. Kanske inte själva serierna i sig eftersom mediet knappt ännu hunnit bli till när många av historierna utspelar sig. Men omslagen och inramningen. Först letade jag efter referensmaterial kring bokomslag men upptäckte att det är en ganska sentida företeelse då det förr var dyrt att göra och därför mest förekom på finare böcker, biblar och liknande. ”Innan det är för sent” kretsar i mångt och mycket kring krigspropagandans inflytande över vardagen så jag tittade extra noga på den tidens affischkonst från den tiden när jag skissade på mitt omslag. Inte bara de klassiska propagandaaffischerna men vanliga filmaffischer. Jag hittade många böcker med massvis av affischer men några som särskilt inspirerade till just detta omslaget var dessa:

Som synes i skisserna har jag lekt med lite olika former även om upplägget med en stor figur i förgrunden och mindre miljö i bakgrunden är genomgående och kanske tydligast inspirerat från ”Saloniki” (som tyvärr saknar uppgift om skapare). En svårighet med att återskapa känslan av gammal design är att försöka hålla sitt egen tycke och smak på avstånd, för även om jag tycker de ovanstående affischerna är urtjusiga så är det vissa saker i dem jag tycker är riktigt fula. Som exempelvis de snedställda titlarna. Det bär mig helt enkelt emot konstnärligt att efterhärma detta så jag historiereviderar en smula och använder mig av de delar som tilltalar mig mer, som typsnitten och enkelheten i färgerna och formerna. Så blir det i slutändan en personlig version av det som var.

Arkivmaterial

I helgen har jag varit i Stockholm och grävt i stadsarkivet efter rättegångsprotokollen kring två händelser som är potentiella serier. Den ena utspelade sig bara några kvarter ifrån Stadsarkivet så jag besökte platsen när jag ändå var i krokarna. Ganska märklig känsla att stå där och jämföra med bilder på hur det såg ut då, för 90 år sen. (Min vän Sebbe hjälpte till att fota.)

Den händelsen blir nog ett vykort istället för serie, men den andra är definitivt en serie. Det är mycket märkligt att den inte är allmänt känd och att jag bara hittat korta sammanfattningar om den i några magasinerade kriminalböcker. Så det var fantastiskt att kunna läsa de inblandades egna ord om vad de gjort och varför. Det var ett ofantligt material som var ganska svårt att överblicka men jag kopierade till slut ca 300 sidor och tror denna utgallrade bråkdel var guldkornen.

Ni tycker kanske att jag är lite hemlighetsfull. Det beror på att jag inte vill riskera att ni spoilar berättelsen för er själva om jag avslöjar vilka händelser jag tänkt göra serier av. Jag vill nämligen att läsaren inte ska ha läst på om händelsen innan de läser serien. Det får den gärna göra efteråt, men till en början vill jag att läsaren ska komma till serien utan någon större kunskap om det som skildras. Men här får ni i alla fall ett smakprov ur materialet jag gick igenom:

Men nu ska jag återgå till arbetet med serie nr 2, vars manus är färdigt. Jag har fått lite utomstående kommentarer på det och ska finjustera några grejer, sedan börja rita upp den. Planen är att den ska vara färdig till hundraårsjubileet av händelsen, om ca 2 månader.

Postgång

Vykortsåret med Trygga Lilla Sverige har börjat! Igår anlände det första vykortet hos sina prenumeranter och så här ser det ut:

”12/1 1979 blir vårdbiträdet Anders Hansson påkommen när han försöker förgifta en vårdtagare med rengöringsmedel på långvårdsavdelningen på Malmö Östra Sjukhus och han döms senare för 11 mord och 16 mordförsök.”, står det tryckt på baksidan och under det en handskriven hälsning från mig.

Vi börjar alltså med Sveriges värsta seriemördare genom tiderna, som blandade frätande rengöringsmedel med saft och gav det till gamlingarna på sjukhuset där han var inhyrd. Trots att dödsfallen alltid kommit väldigt plötsligt var det ingen som misstänkte att de inte var naturliga och inte förrän han blev tagen på bar gärning förstod nån vad som hade hänt. Han erkände själv 27 mord men rätten kunde bara bevisa 11. Mer om dessa hemskheter kan ni höra i detta avsnitt av P3 dokumentär. Eller läsa på Wikipedia.

Så nu är vykortssäsongen igång! Om du inte har hunnit teckna prenumeration än så misströsta inte. Det går fortfarande att göra i min webshop och vill du börja januarivykortet som första så skriv det som kommentar till beställningen så får du denna med.

Vykort från förr

Under 2015 kommer jag göra och skicka ett vykort varje månad med motiv från hemska våldsdåd i svensk historia. Som ett sidoprojekt till Trygga Lilla Sverige. Dessa kommer skickas ut så att de kommer fram på årsdagen av händelsen de skildrar. Många av de skildrade dåden har fallit i glömska medan några fortfarande finns i vårt medvetande, men när allt fler människor pekar på ”främlingar” och säger att Sverige inte längre är vad det en gång var så tål alla dessa händelser att påminnas om igen och igen.

Vill du få hem dessa påminnelser eller känner du någon du tycker behöver dem? Teckna en prenumeration! Du kan välja en testprenumeration på tre månader för 100 kr, sex månader för 150 kr eller en helårsprenumeration för 250 kr. (Porto ingår.) Teckna din prenumeration senast 7/1 för att försäkra dig om att du får det första vykortet i tid! (Men startar du din prenumeration efter det så får du självklart även de vykort du missat.)

Detta kort skickade jag ut som julkort för att påminna om en händelse som är ganska färsk i minnet, men också en händelse som kidnappats av främlingsfientliga röster som argument för påståendet att ”det var bättre förr”. Julkortet är inte en del av detta projekt utan en försmak på det. Utifrån detta vill jag uppmärksamma att det inte alls var bättre förr. Att liknande dåd utförts gång på gång i alla tider i vårt trygga lilla Sverige.

Beställ din prenumeration i min shop.

(Om du beställer prenumerationen åt nån annan, se till att skriva leveransadressen till den personen istället för din egen.)

Galago

Nu är den här! Lagom till jul och lagom till att fanzinet börjat ta slut så dyker nya numret av Galago upp, där jag gjort framsidan, med anledning av att min serie ”Innan det är för sent” finns att läsa inuti. Framsidan är ett utsnitt ur en scen i serien, där Hallberg och Hedenström sitter och samtalar med sin hemliga kommitté.

Det var himla kul att jobba med och även om jag hela tiden känt mig nöjd med resultatet så är det härligt att se det färdiga resultatet i fysisk form. En faktisk trycksak i min hand. Himla kul! Och särskilt kul att vara i sällskap i tidningen med favoriter som Sara Granér, Liv Strömqvist, Henrik Bromander, mfl. Har inte hunnit läsa hela tidningen än men de gör ju alltid bra saker. Extra kul att i detta nummer är även Matthieu Cousin med och ritar en berättelse av David Liljemark. Matthieu gick andra året på Serieskolan när jag gick första.

Ett mycket bra nummer alltså!

Och där finns i slutet även denna ”annons”, som beskriver Trygga Lilla Sverige:

Sociala nätverk

Trygga Lilla Sverige har gått och blivit med Facebook-sida! Så om du är där kan du klicka in och gilla sidan för att få mer kontinuerliga uppdateringar om hur det går med projektet. Istället för att bara surfa in här och hoppas på att jag har uppdaterat bloggen, vilket jag så klart också kommer fortsätta göra. Men Facebooksidan är vigd enbart åt Trygga Lilla Sverige medan jag på bloggen skriver om alla möjliga konstnärliga förehavanden jag ägnar mig åt. (Exempelvis var jag på Mitt Möllans julmarknad i helgen och sålde affischer och julkort, förutom serier.) Men det är förstås framför allt serier jag sysslar med för tillfället och just nu håller jag på att skissa på karaktärerna till nästa serie i Trygga Lilla Sverige. Jag är färdig med det övergripande råmanuset och ska ägna veckan åt att finstämma detaljerna i det. Sen är det jul och nyår och allt sånt där som riskerar att komma emellan men förhoppningsvis ska serien vara färdig tidigt i februari. Hur som helst så kommer ni få följa med under arbetets gång, både här på bloggen och på Facebook.

Vi ses!

Tillägg: Nu finns Trygga Lilla Sverige även på Instagram, som @tryggalillasverige. Så om du använder Instagram kan du följa med bakom kulisserna under arbetets gång. Bilderna från Instagram kommer även visas i högerspalten här på bloggen med hjälp av teknikens under.

Som ett brev på posten

11 december 2010 sprängde Taimour Abdulwahab en bil och sedan sig själv mitt i julhandeln på Drottninggatan i Stockholm. ”Nu har terrorismen kommit till Sverige”, sa såväl polis som media och allmänhet. När Olof Palme mördades 25 år tidigare påstod vi att Sverige förlorat sin oskuld. Liknande reaktioner vid Knutbydramat däremellan. Eller Malexandermorden. Eller Anna Lindh. Lasermannen. Mattias Flink. Listan kan göras ännu längre, och äldre. Detta var inte första gången. Inte heller sista.

Ändå har vi inbillat oss att Sverige alltid varit ett lugnt och beskedligt land, men att det nyligen förändrats. Dessa föreställningar ger spelrum åt ännu hemskare idéer, som växer och pekar ut syndabockar.

Trygga Lilla Sverige kommer bli en samling serier baserade på verkliga terrordåd, mord och andra hemskheter i svensk histora, för att påminna om dessa händelser som vi verkar vilja g(l)ömma bort.

Det var inte bättre förr.

God jul. /Steve Nyberg

Detta julkort är en försmak på 12 vykort jag kommer göra framöver och som du kommer kunna prenumerera på. Då får du varje månad ett vykort med en hälsning och påminnelse om olika hemskheter av den sort som Trygga Lilla Sverige handlar om. Mer info om detta inom kort.

Altcom

I helgen var det alternativseriefestival i Malmö, kallad Altcom. Det har blivit ganska många festivaler för mig nu men det var första gången jag var på Altcom, och för första gången hade jag bestämt mig för att ha ett alldeles eget fanzinebord. I vanliga fall brukar jag sitta med mitt seriekollektiv Ritualen. De var också där – faktiskt bordet bredvid, så klivet var inte jättelångt – men jag kände att jag har samlat på mig så mycket serier nu att det skulle funka bättre om jag inte trängdes ihop med alla andra på Ritualenbordet. För Ritualen är väldigt produktiv så fastän jag och Ylva bröt oss ur på varsitt eget bord så var Ritualens ändå fullproppat med fanzine.

Men det var några stressiga veckor inför festivalen för att se till så att jag skulle ha färdigt min nya serie, första delen i Trygga Lilla Sverige. Och det gick! Fanzinet var färdigt dagen innan festivalen och när jag kom dit var bordet mycket större än jag förväntat mig. Trots det lyckades jag fylla ut så att det inte såg tomt ut.

Och det sålde som smör. Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig eftersom jag inte varit på festivalen tidigare och aldrig haft ett helt eget bord. Men jag trodde nog att alternativseriefestivalbesökarna skulle vara för alternativa för mina serier. Där hade jag dock fel. Väldigt många kommenterade på att jag gjort fina saker och väldigt många var nyfikna på Trygga Lilla Sverige. Festivalen stod mitt i Folkets Park så det var många parkpromenerare som nyfiket kollade in serierna, och de var minst lika intresserade som serienördarna. En kvinna berättade att hon satt upp en dramaföreställning på samma tema som min serie Maja Stina, så hon köpte två exemplar. Hennes dotter tyckte mina serier påminner om Simon Gärdenfors, så hon köpte en Walter-affisch. Ett gäng punkare från Umeå tyckte det var jättebra att jag gjorde serie om Norrskensflamman fastän jag aldrig satt min fot i Luleå, och gav mig många bra tips om liknande händelser att göra serier om. Någon annan tipsade om Gellert Tamas bok om Lasermannen, vilket uppskattades eftersom filmen/serien baserad på boken (jag är väldigt dålig på att läsa böcker) var en inspirationskälla när jag gjorde ”Innan det är för sent”. Hans vän plockade med sig ett av mina informationsblad till sin fru som är lärare och letar efter ”annorlunda” läromedel till historieundervisningen. Perfekt!

Det gick så bra att jag fick vika fler Maja Stina-kartonger och alla ”Innan det är för sent” tog slut. Jag ska se till att ha tryckt nya till nästa vecka och lägger upp dem på Fosfor. Skriver lite mer om serien då, men här har ni en bild på innehållet i alla fall. (Vill ni köpa en affisch kan du maila mig. Frakten i rulle kostar 50 kr så det blir en jämn hundrig för en affisch, och billigare om du köper fler eftersom frakten är en engångssumma.)

Och då har jag inte nämnt flertalet serieskapare som jag ser upp till som kom fram och kommenterade och var intresserade. Så festivalen var en mycket bra egoboost, som sedan toppades med att Seriefrämjandets ordförande Fredrik Strömberg igår la upp en bild på mitt fanzine på sociala medier med kommentaren: ”Årets bästa seriefanzin, såväl vad gäller design som innehåll. Utan tvekan det bästa jag fick tag på under AltCom. Ett råd till alla förlag: signa Steve Nyberg så snart ni bara kan!”

Tack för det!

Det enda negativa intrycket från festivalen (förutom att det var kallt att sitta utomhus i ett tält) var att det var svårt att lämna bordet när jag var själv. Men Ritualen var ju där också så Hanna LT höll koll på mitt bord medan jag tog en shoppingrunda. Det blev dock inte av förrän mot slutet av festivalen när många redan hunnit plocka ner, men jag lyckades köpa på mig ett gäng fina serier ändå. Särskilt glad blev jag över ”O Espelho de Mogli” av Olivier Schrauwen (den stora inplastade nere till vänster), som jag sett på festivaler tidigare och ångrat att jag inte köpt. Jävulskt stilig är den.

Någonstans i Sverige

Jag har nyss börjat rita upp den första serien i mitt projekt Trygga lilla Sverige. Denna utspelar sig i Luleå 1940 och här ser ni de två första sidorna av totalt 24. Utan text, för jag tycker inte det blir snyggt när jag handtextar – istället ska jag skapa ett eget typsnitt baserat på min handstil och texta digitalt, vilket går mycket snabbare men förhoppningen är att det inte ska se så digitalt ut. I den här scenen introduceras huvudkaraktären Gunnar Hedenström och hans vardag, knuten till det svenska förhållandet till världskriget som trappades upp i Europa.

Jag är väldigt peppad och känner att det kan bli nåt riktigt bra av det här, fastän det är första gången jag gör en så här lång serie och gör en serie med så här mycket text (som uteslutande är dialog). Spännande!

Trygga lilla Sverige

Jag har nyss fått veta att jag blivit antagen till andra året på Serieskolan. Det är ett sorts fördjupningsår dit du söker med ett större projekt du vill jobba med under hela året. Först tänkte jag att det vore jobbigt att jobba med ett enda projekt under så lång tid men jag har hittat ett projekt som jag verkligen fastnat för och som är uppdelad i några mindre delar så det inte blir samma hela tiden. Och uppenbarligen tyckte även Serieskolan att mitt projekt var värt att satsa på.

Trygga lilla Sverige kommer bli en samling med seriehäften baserade på verkliga terrordåd och andra hiskeliga brott i Sveriges inte allt för avlägsna historia. Vi har ju uppfattningen att hemskheter inte händer här, i trygga lilla Sverige. När en politiker mördas är det första gången en politiker mördas i Sverige. Vid ett terrordåd så har terrorismen till slut även kommit till Sverige. ”Det var bättre förr” och ”dagens ungdom”. Och om det händer något förskräckligt är det säkert mångkulturens fel.

Så jag vill påminna oss alla om de hemskheter vi alltid haft för oss. Förr, på den gamla goda tiden, även i vårt trygga lilla Sverige.

Som bilden ovan visar så kommer varje häfte vara utformat efter den rådande grafiska trenden i tiden serien utspelas i.* När alla delar är färdiga kommer de samlas i en kartong som likt mitt tidigare projekt, Maja Stina, även innehåller extramaterial i form av urklipp, foton, brev, m.m. som förtydliganden och sidospår. Som en låda med minnen vi velat men inte kunnat göra oss av med.

Jag ser verkligen fram emot att jobba med detta projekt och håller just nu på med research och manusarbete inför att arbetet börjar på allvar i augusti. I oktober kommer den första serien vara färdig. Hoppas ni är peppade!

*Nb att titlarna och omslagen på bilden bara är skisser och förslag som kommer arbetas om.