This is Cotton. And that’s my linoleum print of Cotton.

Cotton isn’t feeling all too good so her ma Abbey’s been spending a lot of money on vet visits lately. And since no one seems to be able to tell just what is wrong with Cotton the money spent is piling up to the amount of $3200. Abbey could use some help with paying those meds and tests so she started an online fundraiser. I would like to help her out and figured a way to do that is to sell my Cotton print I made for Abbey’s birthday last year (in an edition of 3). I started an online auction for it (it’s a swedish website but you can probably figure out the basics) and I’ll forward the winning bid to Abbey for Cotton’s vet bills.

So if you buy this print you will not only get a neat piece of art with a history but you will also help a cat and her ma.

So, here’s the auction: http://www.tradera.com/konst-for-katt-auktion_341867_199813343

And if you would like to just help Cotton and Abbey out, here’s their link: http://www.youcaring.com/pet-expenses/help-diagnose-cottoncat-/101080

If you’d like to learn more about how I made this print, see this post on my website (sorry, also in swedish, but with pictures!): https://stevenyberg.com/2013/01/08/present-och-liten-linoleumskola/

Vi har just börjat andra terminen här på Serieskolan och vi kör igång första månaden med manga. Jag vet inte riktigt vad jag ska ha uppgiften till – varför ska jag rita manga? – men är ganska peppad ändå. Tänker försöka hålla det kort och koncist hur som helst. Max fem sidor.
Jag har börjat lite långsamt med att leta visuell inspiration och hittat det i framför allt i Junko Mizuno (överst) och efter lite slöbläddring i bokhandeln blev jag även peppad på karaktärsillustrationerna i Yotsubato, samt pratbubblorna och enkelheten i filmen Cat Soup. Vi får se om det går att röra ihop till nåt gött som har med mitt eget skapande att göra.

Färdig med färgläggningen av första sidan av tolv i mitt bidrag till internationella serieantologin Kuš, med deadline i övermorgon…

Temat för antologin är “Villages” och alla serier måste utspela sig i en existerande by. Min utspelar sig på mitten av 1800-talet i en svensk by i Lappland och baseras på en verklig händelse.

Kom gärna med kommentarer på färgläggningen, om ni har några. Det är det enda jag har möjlighet att ändra på just nu, även om tiden är knapp. (Jag försöker lite härma Carl Larssons färgsättning.)

Hur som helst hoppas jag Kuš vill ha min serie, för det är himla fina böcker de gör. Små böcker i A6-format, tjocka och med massa färg. Och på tal om fina böcker så har jag grandiosa planer på fanzineversionen av denna serie. För några veckor sedan hade vi Kaisa och Christoffer Leka på besök på skolan och de berättade om alla sina storslagna idéer för utformning av serieböcker, vilket var enormt inspirerande.

Men mer om det så småningom.

Har halkat in på 1800-talet. Denna serie om en piga ska vara färdig om en vecka.

Förra veckan hade vi Kim W Andersson som gästlärare. Kim har tidigare varit elev på skolan och har sedan dess gjort massa balla serier med mycket blod och hemskheter. Med mycket svärta. Våra konstnärliga uttryck är ganska olika, där jag gärna berättar långsamt och lite vagt samt inte ritar särskilt realistiskt utan mer “förenklat”, men han är extremt duktig på tuschning så jag var väldigt peppad på att lära mig detta från honom. Plus att han är en väldigt trevlig och kul typ, så det blev en väldigt peppad vecka.

Och en väldigt intensiv vecka. Vi fick hela tiden läxor med redovisning morgonen efter så det var sällan jag lämnade skolan före klockan 20. Men jag gillade det tempot. Dels för att jag inte kan tuschning och vill lära mig men också för att det kändes bra att ha en högt uppsatt ambitionsnivå. Att läraren faktiskt förväntade sig att vi skulle rita en himla massa.

En av övningarna var att helt enkelt kalkera en färdigtuschad serieruta av en erkänd “mästare” på ljusbord. Det låter kanske tradigt och fånigt men är faktiskt väldigt givande. Du börjar liksom få en känsla för hur skaparen har hållit i penseln och dragit den när du sitter där lutad över ett ljusbord och försöker återskapa deras bilder. Jag ville använda mina favoriter Jason och Chris Ware, men dem dömde Kim som för tråkiga att kalkera (vilket förstås är sant, men det är dem jag skulle vilja tuscha som!) och han sa istället åt mig att kopiera Charles Burns. Så det gjorde jag. (Och ritade ändå några rutor Jason vid sidan av.) Och Loka Kanarp, som är en annan favorit jag gärna skulle kunna rita som. Hur som helst, en väldigt bra övning som jag kommer fortsätta med framöver, för jag skulle verkligen vilja kunna använda tusch på “riktigt”. Jag brukar annars bara använda tuschpennor, vilket kan tyckas fusk eller bara tråkigt.

En annan övning är den som syns i sista fotot här ovan, där vi skulle rita en egen bild och sedan tuscha den i flera olika versioner med olika typ av ljussättning. Jag ritade en figur som jag håller på att skissa en kort serie kring. Den här bilden fick ett kusligt spökljus som jag blev ganska nöjd med.

Sista dagen fick vi i uppgift att använda alla knep vi lärt oss under veckan till att återskapa en ruta från en av Kims Love Hurts-serier som han berättade för oss. Om ett intergalaktiskt otrohetsdrama med rymdmonster. Spännande, och framför allt kul att se att ingen av våra bilder var den andra lik. På klassens blogg kan du kolla själv: http://serieskolanimalmo.tumblr.com/

Den senaste tiden har vi jobbat med stripserier. Det var till en början väldigt frustrerande för jag hade inget intresse av formatet och kunde inte komma på någon stipserie jag tycker om och kunde inspireras av. Så jag började hata strippar och tänkte att varför ska jag göra sånt?

Sen hade vi höstlov och jag gjorde allt utom att tänka på skolarbete. Och när skolan började igen släppte kreativitetsproppen och jag började skissa på min stripidé. Den var fortfarande lite anti för jag tyckte det skulle vara kul att göra en stripserie som var mer text än bild och att språket var mer akademiskt än lättillgängligt.

Jag skrev långa, långa texter om Terminator, Bechdeltestet, Werner Herzog, mm., och tänkte att nu behöver jag bara rita ihop några snabba figurer under pratbubblorna också. Men när jag satte mig med det började jag rita mer och mer noggrant, som i översta bilden här där jag lade ner väldigt mycket jobb på affischerna på väggen i bakgrunden, som sedan täcktes över av pratbubblor. Och arbetet tog väldigt lång tid.

Det var en väldigt stressig period fram till deadline och jag är glad att den är över men nu ska jag fundera över om jag ska snygga till texten lite och om jag kanske ska fortsätta med den och publicera den som webserie. Vi får se.

Tumblr dödade kreativiteten

Jag brukade gilla att blogga men när jag började med seriebloggen hittade jag inget format jag tyckte passade. Så jag testade massa olika och tappade sugen. Men nu har jag pusslat om mellan bloggformaten och -hostarna och tror att jag är redo att göra ett nytt försök. Nu kör vi!

Hemligt kuvert

För några dagar sen fick vi en uppgift i skolan som gick ut på att skapa på beställning. Vi fick dra varsitt slumpat kuvert ur en hög och i varje kuvert låg en unik sak. Denna sak hade vi nu 4 timmar på oss att skapa någon sorts serie utav. Den enda begränsningen vi hade var en A4-sida.
Min sak var ett gammalt omslagspapper från ett garnnystan som såg ut som att det var från 60-talet och jag trodde först det hade med hår och peruker att göra för etiketten pryddes av ett kvinnoansikte med jättestort hår.

Jag använde denna karaktär och stilen den var ritad i till min serie och kokade ihop en berättelse inspirerad av verkligheten. Och så här blev det:

Ruta ett

För en vecka sen stod det “fältstudie” på schemat. Det visade sig innebära en förmiddag inne på ett köpcenter. Vi fick i uppgift att leta intryck och utifrån detta skapa en enruting till nästa vecka. Vi vandrade iväg och jag hamnade i en glasbro mellan köpcentrets två byggnader. Det var väldigt instängt där och hissmusiken var mycket högre än någon annanstans.

Där stod jag och spanade ut över Malmö och efter en stunds spanande såg jag en man som försökte sälja Faktum. Det verkade dock som att de han försökte sälja till var mer intresserade av att köpa andra saker, inne i köpcentrumet. Så detta blev min enruting. Jag har lite svårt för övertydlighet och den här kan mycket väl ha blivit lite väl otydlig. Kanske blev det kort och gott en bild, snarare än en serie. Och kanske la jag ner lite väl mycket tid på uppgiften. Jag ritade upp den här i A3-format för att kunna rita ut alla små fina detaljer.

Läsa serier

Så här såg schemat ut för dagen. En väldigt trevlig syn. Vår lärare, Josefin Svenske, gav oss en bok att läsa för att sedan diskutera. Eller, vi fick läsa inledningen av boken. Le fils de l’ours père av Nicolas Presl.

Det avsnitt vi läste skildrade hur en jägare blir nyfiken på en björnunge i skogen, varpå stora björn blir rasande och jägaren rädd så han skjuter stora björn. Jägaren tar med sig lilla björn hem och uppfostrar den till att göra cirkuskonster för pengar inne i byn.

I diskussionen kring stycket var alla hyfsat överens om att detta handlade om maktbalans mellan människa och djur. Jag såg det mycket som en fabel med sensmoralen att “det går att ta björnen ur skogen men inte skogen ur björnen”. Någon föreslog att det kanske var allegoriskt för Frankrikes koloniala historia. I klassen är vi ca 25 personer. Jag tror jag har räknat till 6 veganer och ett ospecificerat men stort antal vegetarianer. Så det är kanske inte konstigt att våra fokus hamnade kring maktbalans mellan människa och djur. En klasskamrat är jägare och påpekade att i seriens (ospecificerade) “förr i tiden” så hade djur inte alls den status de har idag.

Intressant diskussion, även om de flesta höll med varann. Vi skiftade väl mest i hur mycket idiot vi tyckte jägaren var. Desto mer intressant blev det dock när jag sedan läste hela boken och den bygger vidare på temat men över generationer och släktband och kastar även in klass, utbildning och konstnärskap i mixen. Extremt intressant läsning. Jag var tvungen att läsa en av hans andra böcker som Josefin också hade med sig. Fabrica. Också bra och med lite liknande teman. Utspelar sig i en totalitär militärstat där kultur och konstnärliga uttryck jagas undan. Kulturutövare utmärker sig genom att de har sex fingrar och blir de upptäckta slås de ihjäl och deras böcker/instrument eldas på bål.

Båda dessa böcker är berättade helt utan text så det var väldigt inspirerande att se hur författaren lyckas förmedla dessa stundvis väldigt komplexa historier så tydligt. Inspirerad blev jag också av många klädmaterialmönster i hans bilder. Sådant jag själv ritat väldigt mycket tidigare men glömt bort lite nu när jag glidit mer åt seriernas värld.

Det är nu det börjar

Imorse när jag kom till skolan (cyklade för första gången, efter att ha skruvat på min nya ringklocka) så sa vår lärare (Stina Hjelm) att vi skulle göra ett fanzine imorgon. Och att vi hade till dess att göra innehållet. Äntligen vår första serieuppgift, efter en och en halv vecka på skolan! Uppgiften gick ut på att vi skulle göra varsin presentationsserie om oss själva, på ett A4, i svartvitt/grått. Och vi hade alltså 24 timmar på oss. “Make it work!”

Jag fick ganska snabbt en idé om att göra en överblick över mitt liv genom de olika platser jag levt på eftersom jag nu i samband med min flytt till Malmö konstaterat att jag levt i decenniumperioder på olika ställen. Mina första tio år mitt ute i skogen, därefter i en liten by, sedan i en storstadsförort och nu fyller jag strax trettio och har flyttat in mitt i centrala Malmö. Och eftersom jag satt och läste Quimby the Mouse till frukosten hade jag Chris Wares pyttesmå serierutor i hjärnan.

Efter två timmar hade jag strukturerat och ritat upp serierutorna. (Belysningen på skolan är inte optimal för telefonkamera.) Sen tog det ca tre timmar att skissa fram innehållet i serien.

När jag började på skolan såg jag hur proffsigt det såg ut när mina klasskamrater skissade upp sina bilder med blå penna först, så jag skaffade mig en sådan och det är verkligen så himla smidigt. Det skär ner min normala arbetstid avsevärt. Och jag är väldigt långsam av mig så det är välkommet!

Efter tio timmar i skolan var det bara två till klasskamrater kvar. Med mycket darrig hand (är inte van vid att sitta och rita så här länge i ett kör) drog jag det sista tuschstrecket och cyklade hem för att färglägga det hela i min dator.

Eftersom fanzinet ska vara i svartvitt för att tryckas upp billigt på skolans kopiator så var det gråskala som gällde. Jag gillar ju att använda mycket färg annars men tänkte göra det så enkelt för mig som möjligt genom att bara tillåta två nyanser av grått. Och så här blev det till slut:

Ny tid, ny blogg

Jag har nyss fått veta att jag kom in på Serieskolan i Malmö. Väldigt gött. Det innebär att jag kommer lämna jobbet och byta stad – åtminstone för ett år. Det innebär också att jag kommer vara i ett skapande sammanhang igen och dessutom ha tid att skapa. Framför allt serier, men jag hoppas på att även få ur mig mer av det andra konstnärliga. Det andra kommer fortsätta hamna på den här bloggen som förhoppningsvis kommer uppdateras oftare än tidigare. Det nya, serierna, kommer hamna på den nya bloggen jag startat: Steveserier.

Steve Nyberg

Författare: Steve