Gallerier

This is Cotton. And that’s my linoleum print of Cotton.

Cotton isn’t feeling all too good so her ma Abbey’s been spending a lot of money on vet visits lately. And since no one seems to be able to tell just what is wrong with Cotton the money spent is piling up to the amount of $3200. Abbey could use some help with paying those meds and tests so she started an online fundraiser. I would like to help her out and figured a way to do that is to sell my Cotton print I made for Abbey’s birthday last year (in an edition of 3). I started an online auction for it (it’s a swedish website but you can probably figure out the basics) and I’ll forward the winning bid to Abbey for Cotton’s vet bills.

So if you buy this print you will not only get a neat piece of art with a history but you will also help a cat and her ma.

So, here’s the auction: http://www.tradera.com/konst-for-katt-auktion_341867_199813343

And if you would like to just help Cotton and Abbey out, here’s their link: http://www.youcaring.com/pet-expenses/help-diagnose-cottoncat-/101080

If you’d like to learn more about how I made this print, see this post on my website (sorry, also in swedish, but with pictures!): https://stevenyberg.com/2013/01/08/present-och-liten-linoleumskola/

Vi har just börjat andra terminen här på Serieskolan och vi kör igång första månaden med manga. Jag vet inte riktigt vad jag ska ha uppgiften till – varför ska jag rita manga? – men är ganska peppad ändå. Tänker försöka hålla det kort och koncist hur som helst. Max fem sidor.
Jag har börjat lite långsamt med att leta visuell inspiration och hittat det i framför allt i Junko Mizuno (överst) och efter lite slöbläddring i bokhandeln blev jag även peppad på karaktärsillustrationerna i Yotsubato, samt pratbubblorna och enkelheten i filmen Cat Soup. Vi får se om det går att röra ihop till nåt gött som har med mitt eget skapande att göra.

Förra veckan hade vi Kim W Andersson som gästlärare. Kim har tidigare varit elev på skolan och har sedan dess gjort massa balla serier med mycket blod och hemskheter. Med mycket svärta. Våra konstnärliga uttryck är ganska olika, där jag gärna berättar långsamt och lite vagt samt inte ritar särskilt realistiskt utan mer “förenklat”, men han är extremt duktig på tuschning så jag var väldigt peppad på att lära mig detta från honom. Plus att han är en väldigt trevlig och kul typ, så det blev en väldigt peppad vecka.

Och en väldigt intensiv vecka. Vi fick hela tiden läxor med redovisning morgonen efter så det var sällan jag lämnade skolan före klockan 20. Men jag gillade det tempot. Dels för att jag inte kan tuschning och vill lära mig men också för att det kändes bra att ha en högt uppsatt ambitionsnivå. Att läraren faktiskt förväntade sig att vi skulle rita en himla massa.

En av övningarna var att helt enkelt kalkera en färdigtuschad serieruta av en erkänd “mästare” på ljusbord. Det låter kanske tradigt och fånigt men är faktiskt väldigt givande. Du börjar liksom få en känsla för hur skaparen har hållit i penseln och dragit den när du sitter där lutad över ett ljusbord och försöker återskapa deras bilder. Jag ville använda mina favoriter Jason och Chris Ware, men dem dömde Kim som för tråkiga att kalkera (vilket förstås är sant, men det är dem jag skulle vilja tuscha som!) och han sa istället åt mig att kopiera Charles Burns. Så det gjorde jag. (Och ritade ändå några rutor Jason vid sidan av.) Och Loka Kanarp, som är en annan favorit jag gärna skulle kunna rita som. Hur som helst, en väldigt bra övning som jag kommer fortsätta med framöver, för jag skulle verkligen vilja kunna använda tusch på “riktigt”. Jag brukar annars bara använda tuschpennor, vilket kan tyckas fusk eller bara tråkigt.

En annan övning är den som syns i sista fotot här ovan, där vi skulle rita en egen bild och sedan tuscha den i flera olika versioner med olika typ av ljussättning. Jag ritade en figur som jag håller på att skissa en kort serie kring. Den här bilden fick ett kusligt spökljus som jag blev ganska nöjd med.

Sista dagen fick vi i uppgift att använda alla knep vi lärt oss under veckan till att återskapa en ruta från en av Kims Love Hurts-serier som han berättade för oss. Om ett intergalaktiskt otrohetsdrama med rymdmonster. Spännande, och framför allt kul att se att ingen av våra bilder var den andra lik. På klassens blogg kan du kolla själv: http://serieskolanimalmo.tumblr.com/

Den senaste tiden har vi jobbat med stripserier. Det var till en början väldigt frustrerande för jag hade inget intresse av formatet och kunde inte komma på någon stipserie jag tycker om och kunde inspireras av. Så jag började hata strippar och tänkte att varför ska jag göra sånt?

Sen hade vi höstlov och jag gjorde allt utom att tänka på skolarbete. Och när skolan började igen släppte kreativitetsproppen och jag började skissa på min stripidé. Den var fortfarande lite anti för jag tyckte det skulle vara kul att göra en stripserie som var mer text än bild och att språket var mer akademiskt än lättillgängligt.

Jag skrev långa, långa texter om Terminator, Bechdeltestet, Werner Herzog, mm., och tänkte att nu behöver jag bara rita ihop några snabba figurer under pratbubblorna också. Men när jag satte mig med det började jag rita mer och mer noggrant, som i översta bilden här där jag lade ner väldigt mycket jobb på affischerna på väggen i bakgrunden, som sedan täcktes över av pratbubblor. Och arbetet tog väldigt lång tid.

Det var en väldigt stressig period fram till deadline och jag är glad att den är över men nu ska jag fundera över om jag ska snygga till texten lite och om jag kanske ska fortsätta med den och publicera den som webserie. Vi får se.