Färdig med färgläggningen av första sidan av tolv i mitt bidrag till internationella serieantologin Kuš, med deadline i övermorgon…

Temat för antologin är “Villages” och alla serier måste utspela sig i en existerande by. Min utspelar sig på mitten av 1800-talet i en svensk by i Lappland och baseras på en verklig händelse.

Kom gärna med kommentarer på färgläggningen, om ni har några. Det är det enda jag har möjlighet att ändra på just nu, även om tiden är knapp. (Jag försöker lite härma Carl Larssons färgsättning.)

Hur som helst hoppas jag Kuš vill ha min serie, för det är himla fina böcker de gör. Små böcker i A6-format, tjocka och med massa färg. Och på tal om fina böcker så har jag grandiosa planer på fanzineversionen av denna serie. För några veckor sedan hade vi Kaisa och Christoffer Leka på besök på skolan och de berättade om alla sina storslagna idéer för utformning av serieböcker, vilket var enormt inspirerande.

Men mer om det så småningom.

Hemligt kuvert

För några dagar sen fick vi en uppgift i skolan som gick ut på att skapa på beställning. Vi fick dra varsitt slumpat kuvert ur en hög och i varje kuvert låg en unik sak. Denna sak hade vi nu 4 timmar på oss att skapa någon sorts serie utav. Den enda begränsningen vi hade var en A4-sida.
Min sak var ett gammalt omslagspapper från ett garnnystan som såg ut som att det var från 60-talet och jag trodde först det hade med hår och peruker att göra för etiketten pryddes av ett kvinnoansikte med jättestort hår.

image

Jag använde denna karaktär och stilen den var ritad i till min serie och kokade ihop en berättelse inspirerad av verkligheten. Och så här blev det:

image

Ruta ett

image

För en vecka sen stod det “fältstudie” på schemat. Det visade sig innebära en förmiddag inne på ett köpcenter. Vi fick i uppgift att leta intryck och utifrån detta skapa en enruting till nästa vecka. Vi vandrade iväg och jag hamnade i en glasbro mellan köpcentrets två byggnader. Det var väldigt instängt där och hissmusiken var mycket högre än någon annanstans.

Där stod jag och spanade ut över Malmö och efter en stunds spanande såg jag en man som försökte sälja Faktum. Det verkade dock som att de han försökte sälja till var mer intresserade av att köpa andra saker, inne i köpcentrumet. Så detta blev min enruting. Jag har lite svårt för övertydlighet och den här kan mycket väl ha blivit lite väl otydlig. Kanske blev det kort och gott en bild, snarare än en serie. Och kanske la jag ner lite väl mycket tid på uppgiften. Jag ritade upp den här i A3-format för att kunna rita ut alla små fina detaljer.

image

Läsa serier

image

Så här såg schemat ut för dagen. En väldigt trevlig syn. Vår lärare, Josefin Svenske, gav oss en bok att läsa för att sedan diskutera. Eller, vi fick läsa inledningen av boken. Le fils de l’ours père av Nicolas Presl.

Det avsnitt vi läste skildrade hur en jägare blir nyfiken på en björnunge i skogen, varpå stora björn blir rasande och jägaren rädd så han skjuter stora björn. Jägaren tar med sig lilla björn hem och uppfostrar den till att göra cirkuskonster för pengar inne i byn.

image

I diskussionen kring stycket var alla hyfsat överens om att detta handlade om maktbalans mellan människa och djur. Jag såg det mycket som en fabel med sensmoralen att “det går att ta björnen ur skogen men inte skogen ur björnen”. Någon föreslog att det kanske var allegoriskt för Frankrikes koloniala historia. I klassen är vi ca 25 personer. Jag tror jag har räknat till 6 veganer och ett ospecificerat men stort antal vegetarianer. Så det är kanske inte konstigt att våra fokus hamnade kring maktbalans mellan människa och djur. En klasskamrat är jägare och påpekade att i seriens (ospecificerade) “förr i tiden” så hade djur inte alls den status de har idag.
Intressant diskussion, även om de flesta höll med varann. Vi skiftade väl mest i hur mycket idiot vi tyckte jägaren var. Desto mer intressant blev det dock när jag sedan läste hela boken och den bygger vidare på temat men över generationer och släktband och kastar även in klass, utbildning och konstnärskap i mixen. Extremt intressant läsning. Jag var tvungen att läsa en av hans andra böcker som Josefin också hade med sig. Fabrica. Också bra och med lite liknande teman. Utspelar sig i en totalitär militärstat där kultur och konstnärliga uttryck jagas undan. Kulturutövare utmärker sig genom att de har sex fingrar och blir de upptäckta slås de ihjäl och deras böcker/instrument eldas på bål.
Båda dessa böcker är berättade helt utan text så det var väldigt inspirerande att se hur författaren lyckas förmedla dessa stundvis väldigt komplexa historier så tydligt. Inspirerad blev jag också av många klädmaterialmönster i hans bilder. Sådant jag själv ritat väldigt mycket tidigare men glömt bort lite nu när jag glidit mer åt seriernas värld.
image

image

image

Det är nu det börjar

Imorse när jag kom till skolan (cyklade för första gången, efter att ha skruvat på min nya ringklocka) så sa vår lärare (Stina Hjelm) att vi skulle göra ett fanzine imorgon. Och att vi hade till dess att göra innehållet. Äntligen vår första serieuppgift, efter en och en halv vecka på skolan! Uppgiften gick ut på att vi skulle göra varsin presentationsserie om oss själva, på ett A4, i svartvitt/grått. Och vi hade alltså 24 timmar på oss. “Make it work!”
Jag fick ganska snabbt en idé om att göra en överblick över mitt liv genom de olika platser jag levt på eftersom jag nu i samband med min flytt till Malmö konstaterat att jag levt i decenniumperioder på olika ställen. Mina första tio år mitt ute i skogen, därefter i en liten by, sedan i en storstadsförort och nu fyller jag strax trettio och har flyttat in mitt i centrala Malmö. Och eftersom jag satt och läste Quimby the Mouse till frukosten hade jag Chris Wares pyttesmå serierutor i hjärnan.
image

Efter två timmar hade jag strukturerat och ritat upp serierutorna. (Belysningen på skolan är inte optimal för telefonkamera.) Sen tog det ca tre timmar att skissa fram innehållet i serien.

image

När jag började på skolan såg jag hur proffsigt det såg ut när mina klasskamrater skissade upp sina bilder med blå penna först, så jag skaffade mig en sådan och det är verkligen så himla smidigt. Det skär ner min normala arbetstid avsevärt. Och jag är väldigt långsam av mig så det är välkommet!

Efter tio timmar i skolan var det bara två till klasskamrater kvar. Med mycket darrig hand (är inte van vid att sitta och rita så här länge i ett kör) drog jag det sista tuschstrecket och cyklade hem för att färglägga det hela i min dator.
image

Eftersom fanzinet ska vara i svartvitt för att tryckas upp billigt på skolans kopiator så var det gråskala som gällde. Jag gillar ju att använda mycket färg annars men tänkte göra det så enkelt för mig som möjligt genom att bara tillåta två nyanser av grått. Och så här blev det till slut:

image