75 år senare

Inatt var det 75 år sedan en grupp män smög sig in i tidningen Norrskensflammans lokaler i Luleå och placerade en bomb. Huset exploderade och fattade snabbt eld. 5 människor dog. Två sovande familjer. Huset var nämligen ett bostadshus i vilket tidningen hade sina lokaler på nedervåningen och i källaren. Det är denna händelse min serie ”Innan det är för sent” handlar om och den är en del i projektet Trygga Lilla Sverige, vars intention är att påminna om den här typen av händelser i vår historia som på många sätt glömts bort eller förträngts av det kollektiva medvetandet.

För några månader sedan attackerades satirtidningen Charlie Hebdo i Paris av extremister som mördade tidningens arbetare i protest mot dess innehåll. I flera kanaler, publikationer och av den generella allmänheten yppades tanken ”tänk om det händer här?!” Känslan var att det främmande hotet inte längre befann sig i Långtbortistan utan hade tagit sig till det weekend-nära Paris. ”Och kan det hända i Paris kan det hända i Stockholm!”

Men som sagt har detta redan hänt här. Sprängattentatet mot Norrskensflamman utfördes av en samling radikaliserade Sverigevänner som ville skydda nationen från Norrskensflammans kommunistpropaganda.

Det var inte bättre förr.

Vill du läsa min serie om attentatet så leta upp senaste numret av Galago (#117). Vill du veta mer så skriver Flamman (som är den tidning som tidigare hette Norrskensflamman) om det här. Norrbottenskuriren (där en av de som planerade bombdådet jobbade) verkar inte publicerat något på nätet men jag antar (hoppas) att de skriver om det i papperstidningen idag? Norrländska socialdemokraten (där en annan av de inblandade jobbade) har en webartikel för prenumeranter. SVT:s Nordnytt har också uppmärksammat händelsen och nämner att Leif GW Persson kommer ta upp det i sitt populära kriminalmagasin ikväll.

Fettisdagen

Idag fylls såväl lokala som rikstäckande dagstidningar och kvällstidningar med faktarutor om semlans historia, som under hela dagen citeras i fikarum över hela landet. Som komplement till dessa punktlistor får ni den här serien som jag gjorde förra året, när jag hade som projekt att baka varje bakdag i kalendern. Alltså, kanelbullens dag, våffledagen, chokladbollens dag, osv. Jag samlade allt på en blogg och eftersom semlor ligger mig extra varmt om hjärtat så ritade jag en serie när det var dags för fettisdagen. Och det är det ju nu igen. Grattis!

Stafett

Denna serie gjorde jag som inledning till Ritualens stafettserie. Under några veckor har vi turats om att rita en sida, skickat den vidare till nästa som ritat fortsättningen och skickat den vidare, osv. Så alla har bara sett den föregående sidan och helheten publiceras först nu på Ritualens blogg.

Fly mig en flyer!

Jag fick i uppdrag av Serieskolan att rita en serie till deras flyer med info om att söka till skolan. Det var lite motigt till en början eftersom den här typen av strip-berättande inte riktigt är mitt modersmål. Men det gick också hand i hand med själva poängen jag kom på att jag ville få fram: Alla kan rita serier. Så om du vill göra det, sök till Serieskolan!

Bakom kulisserna

Just nu, när jag ser vänners bilder och kommentarer från Göteborgs Filmfestival, grämer jag mig över att jag inte kunnat gå i år, vilket jag annars gjort varje år de senaste tio åren. Det blev inte så, men jag funderade på att ta en paus från arbetet med Trygga Lilla Sverige för att åka iväg på filmfestival. Se det som en inspirationsresa. Filmer är trots allt mina främsta inspirationskällor, även när det kommer till att berätta i serieform.

Ett konkret exempel på en film som inspirerat mitt serieberättande är Hunger av Steve McQueen. Bloody Sunday av Paul Greengrass är en annan, som likt Hunger också skildrar en verklig händelse i människorättskampen på Nordirland. (Greengrass gjorde senare även ”verkliga händelser”-filmen United 93 om det fjärde flygplanet 11 september som aldrig kom fram till sitt mål. Det går ju bara att spekulera kring vad som hände ombord på flygplanet men jag uppskattar ändå filmen för dess ansats.) En liknande film om en liknande händelse som jag också inspirerats av är Bo Widerbergs Ådalen 31, om demonstrationen 1931 där svensk militär sköt ner strejkande arbetare som demonstrerade mot att företagen kallat in strejkbrytare. Alla dessa filmer skildrar vardagens lunk i sakta mak fram till ett extremt våldsutbrott. Bloody Sunday (och till viss del även Hunger) är särskilt inspirerande då den följer individer från båda ”sidorna” och i Trygga Lilla Sverige vill jag skildra förövarna snarare än offren, för att försöka förklara vad som får någon att utföra sådana handlingar och visa att det inte är någon slags magisk ”ondska” som tar över.

På tal om Bo Widerberg kan jag nämna att en scen ur en av hans andra filmer, Kvarteret Korpen, var direkt inspiration till en scen i ”Innan det är för sent”. I filmen sitter huvudpersonen Anders och lyssnar på radio med sin far medan Anders flickvän väntar på att få tala med honom i köket i bakgrunden. På radion hörs Stig Jerring referera fotbollsmatchen mellan Sverige och Japan i OS 1936. ”…och så passar han! Och så en japan. Japaner, japaner, japaner… Dessa japanska försvarare! De är små, men sannerligen de är hårda!”

I min serie sitter huvudpersonerna Hedenström och Hallberg och lyssnar på radion medan Hedenströms fru står i köket i bakgrunden. Men det är inte fotboll de lyssnar på utan Per Albin Hanssons tal till nationen om Sveriges fortsatta hållning som neutralt i förhållande till andra världskriget som rasade runt om i Europa.

Jag vet inte hur det såg ut inuti Hedenströms hem och jag vet inte vad de sagt till varann så den här scenen har jag själv komponerat utifrån att jag vet att de reagerade på Per Albin Hansson på detta sätt. Liknande med nästa uppslag där Hedenström är på uppdrag i Pajala då Sovjet släppt bomber där. Jag kan inte veta vad som sades eller vilka han talade med på plats men enligt polisutredningen förklarade Hedenström själv att det var händelsen som fick hans bägare att tippa över. Han säger att han fick en ”krigspsykos” av att se kriget på så nära håll och innanför Sveriges gränser. Så utifrån detta har jag regisserat händelsen för att också berätta lite om detta som jag tror att få faktiskt känner till – att Sovjet bombade Sverige under andra världskriget. Här vet jag dessutom mer om miljön då det finns bilder från händelserna bland annat på wikipedia-artikeln om detta.

Men åter till filmernas värld. Typ. En del av Trygga Lilla Sverige är själva formgivningen av serierna då jag eftersträvar att de ska se ut som trycksaker från tiden de utspelar sig i. Kanske inte själva serierna i sig eftersom mediet knappt ännu hunnit bli till när många av historierna utspelar sig. Men omslagen och inramningen. Först letade jag efter referensmaterial kring bokomslag men upptäckte att det är en ganska sentida företeelse då det förr var dyrt att göra och därför mest förekom på finare böcker, biblar och liknande. ”Innan det är för sent” kretsar i mångt och mycket kring krigspropagandans inflytande över vardagen så jag tittade extra noga på den tidens affischkonst från den tiden när jag skissade på mitt omslag. Inte bara de klassiska propagandaaffischerna men vanliga filmaffischer. Jag hittade många böcker med massvis av affischer men några som särskilt inspirerade till just detta omslaget var dessa:

Som synes i skisserna har jag lekt med lite olika former även om upplägget med en stor figur i förgrunden och mindre miljö i bakgrunden är genomgående och kanske tydligast inspirerat från ”Saloniki” (som tyvärr saknar uppgift om skapare). En svårighet med att återskapa känslan av gammal design är att försöka hålla sitt egen tycke och smak på avstånd, för även om jag tycker de ovanstående affischerna är urtjusiga så är det vissa saker i dem jag tycker är riktigt fula. Som exempelvis de snedställda titlarna. Det bär mig helt enkelt emot konstnärligt att efterhärma detta så jag historiereviderar en smula och använder mig av de delar som tilltalar mig mer, som typsnitten och enkelheten i färgerna och formerna. Så blir det i slutändan en personlig version av det som var.

Efter slutet

Det har varit ganska mycket snack och inte så mycket verkstad här på sistone, så jag tänkte jag kunde dela med mig av en serie jag inte visat innan. Jag gjorde den till Ritualens fanzine Slutet, som var det första vi gjorde ihop efter att vi slutade vara klasskompisar. Serien publicerades även i seriefestivalen Altcoms postapokalyps-antologi i november förra året (fast då i gråskala).

(Till alla som inte är bekanta med Malmö: statyn i sista panelen är ”Arbetets ära”, som står mitt på Möllevångstoret i Malmö.)

Vykort från förr

Under 2015 kommer jag göra och skicka ett vykort varje månad med motiv från hemska våldsdåd i svensk historia. Som ett sidoprojekt till Trygga Lilla Sverige. Dessa kommer skickas ut så att de kommer fram på årsdagen av händelsen de skildrar. Många av de skildrade dåden har fallit i glömska medan några fortfarande finns i vårt medvetande, men när allt fler människor pekar på ”främlingar” och säger att Sverige inte längre är vad det en gång var så tål alla dessa händelser att påminnas om igen och igen.

Vill du få hem dessa påminnelser eller känner du någon du tycker behöver dem? Teckna en prenumeration! Du kan välja en testprenumeration på tre månader för 100 kr, sex månader för 150 kr eller en helårsprenumeration för 250 kr. (Porto ingår.) Teckna din prenumeration senast 7/1 för att försäkra dig om att du får det första vykortet i tid! (Men startar du din prenumeration efter det så får du självklart även de vykort du missat.)

Detta kort skickade jag ut som julkort för att påminna om en händelse som är ganska färsk i minnet, men också en händelse som kidnappats av främlingsfientliga röster som argument för påståendet att ”det var bättre förr”. Julkortet är inte en del av detta projekt utan en försmak på det. Utifrån detta vill jag uppmärksamma att det inte alls var bättre förr. Att liknande dåd utförts gång på gång i alla tider i vårt trygga lilla Sverige.

Beställ din prenumeration i min shop.

(Om du beställer prenumerationen åt nån annan, se till att skriva leveransadressen till den personen istället för din egen.)

Som ett brev på posten

11 december 2010 sprängde Taimour Abdulwahab en bil och sedan sig själv mitt i julhandeln på Drottninggatan i Stockholm. ”Nu har terrorismen kommit till Sverige”, sa såväl polis som media och allmänhet. När Olof Palme mördades 25 år tidigare påstod vi att Sverige förlorat sin oskuld. Liknande reaktioner vid Knutbydramat däremellan. Eller Malexandermorden. Eller Anna Lindh. Lasermannen. Mattias Flink. Listan kan göras ännu längre, och äldre. Detta var inte första gången. Inte heller sista.

Ändå har vi inbillat oss att Sverige alltid varit ett lugnt och beskedligt land, men att det nyligen förändrats. Dessa föreställningar ger spelrum åt ännu hemskare idéer, som växer och pekar ut syndabockar.

Trygga Lilla Sverige kommer bli en samling serier baserade på verkliga terrordåd, mord och andra hemskheter i svensk histora, för att påminna om dessa händelser som vi verkar vilja g(l)ömma bort.

Det var inte bättre förr.

God jul. /Steve Nyberg

Detta julkort är en försmak på 12 vykort jag kommer göra framöver och som du kommer kunna prenumerera på. Då får du varje månad ett vykort med en hälsning och påminnelse om olika hemskheter av den sort som Trygga Lilla Sverige handlar om. Mer info om detta inom kort.

Läget i Limhamn

Egentligen hade jag tänkt lägga upp den här serien direkt när den var gjord. Jag ville bara färglägga den först. Men jag har kommit fram till att jag förmodligen aldrig kommer ta tag i det, så jag lägger upp den som den är nu. Och även om det var ett tag sig händelserna hände så är den fortfarande aktuell. Det är mitt bidrag till fanzinet Läget i Limhamn, ett dagboksfanzine vi i Ritualen satte ihop efter händelserna vid demonstrationen mot Svenskarnas Parti i Limhamn här i Malmö i somras. Fanzinet finns att köpa för en tia på Fosfor, eller ladda ner gratis från Ritualens hemsida. Det finns även som utställning på bokkafét Amalthea just nu. Gå dit och kolla om du är i Malmö! På vernissagen förra veckan hade vi workshop med besökarna för att skapa ett uppföljningsfanzine som vi ska sätta ihop så snart som möjligt.

Hej till publiken!

På sistone har det varit mer besökare än det brukar här, så då passar det väl att presentera sig igen. Den här serien gjorde jag för några veckor sedan när vi som går projektåret på Serieskolan gjorde ett presentationsfanzine till de som går första året, efter att de gjort ett sådant till oss (och sig själva). Så, nu vet ni vem jag är.

Altcom

I helgen var det alternativseriefestival i Malmö, kallad Altcom. Det har blivit ganska många festivaler för mig nu men det var första gången jag var på Altcom, och för första gången hade jag bestämt mig för att ha ett alldeles eget fanzinebord. I vanliga fall brukar jag sitta med mitt seriekollektiv Ritualen. De var också där – faktiskt bordet bredvid, så klivet var inte jättelångt – men jag kände att jag har samlat på mig så mycket serier nu att det skulle funka bättre om jag inte trängdes ihop med alla andra på Ritualenbordet. För Ritualen är väldigt produktiv så fastän jag och Ylva bröt oss ur på varsitt eget bord så var Ritualens ändå fullproppat med fanzine.

Men det var några stressiga veckor inför festivalen för att se till så att jag skulle ha färdigt min nya serie, första delen i Trygga Lilla Sverige. Och det gick! Fanzinet var färdigt dagen innan festivalen och när jag kom dit var bordet mycket större än jag förväntat mig. Trots det lyckades jag fylla ut så att det inte såg tomt ut.

altcom1 altcom2altcom3

Och det sålde som smör. Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig eftersom jag inte varit på festivalen tidigare och aldrig haft ett helt eget bord. Men jag trodde nog att alternativseriefestivalbesökarna skulle vara för alternativa för mina serier. Där hade jag dock fel. Väldigt många kommenterade på att jag gjort fina saker och väldigt många var nyfikna på Trygga Lilla Sverige. Festivalen stod mitt i Folkets Park så det var många parkpromenerare som nyfiket kollade in serierna, och de var minst lika intresserade som serienördarna. En kvinna berättade att hon satt upp en dramaföreställning på samma tema som min serie Maja Stina, så hon köpte två exemplar. Hennes dotter tyckte mina serier påminner om Simon Gärdenfors, så hon köpte en Walter-affisch. Ett gäng punkare från Umeå tyckte det var jättebra att jag gjorde serie om Norrskensflamman fastän jag aldrig satt min fot i Luleå, och gav mig många bra tips om liknande händelser att göra serier om. Någon annan tipsade om Gellert Tamas bok om Lasermannen, vilket uppskattades eftersom filmen/serien baserad på boken (jag är väldigt dålig på att läsa böcker) var en inspirationskälla när jag gjorde ”Innan det är för sent”. Hans vän plockade med sig ett av mina informationsblad till sin fru som är lärare och letar efter ”annorlunda” läromedel till historieundervisningen. Perfekt!

Det gick så bra att jag fick vika fler Maja Stina-kartonger och alla ”Innan det är för sent” tog slut. Jag ska se till att ha tryckt nya till nästa vecka och lägger upp dem på Fosfor. Skriver lite mer om serien då, men här har ni en bild på innehållet i alla fall. (Vill ni köpa en affisch kan du maila mig. Frakten i rulle kostar 50 kr så det blir en jämn hundrig för en affisch, och billigare om du köper fler eftersom frakten är en engångssumma.)

altcom4

Och då har jag inte nämnt flertalet serieskapare som jag ser upp till som kom fram och kommenterade och var intresserade. Så festivalen var en mycket bra egoboost, som sedan toppades med att Seriefrämjandets ordförande Fredrik Strömberg igår la upp en bild på mitt fanzine på sociala medier med kommentaren: ”Årets bästa seriefanzin, såväl vad gäller design som innehåll. Utan tvekan det bästa jag fick tag på under AltCom. Ett råd till alla förlag: signa Steve Nyberg så snart ni bara kan!

Tack för det!

Det enda negativa intrycket från festivalen (förutom att det var kallt att sitta utomhus i ett tält) var att det var svårt att lämna bordet när jag var själv. Men Ritualen var ju där också så Hanna LT höll koll på mitt bord medan jag tog en shoppingrunda. Det blev dock inte av förrän mot slutet av festivalen när många redan hunnit plocka ner, men jag lyckades köpa på mig ett gäng fina serier ändå. Särskilt glad blev jag över ”O Espelho de Mogli” av Olivier Schrauwen (den stora inplastade nere till vänster), som jag sett på festivaler tidigare och ångrat att jag inte köpt. Jävulskt stilig är den.

altcom5

Slutet är nära

affisch Lite försenad har jag äntligen kommit igång att tuscha den här serien, som jag döpt till ”Innan det är för sent”. Den handlar om ett terrordåd under tiden för finska vinterkriget, men det utfördes av svenskar, mot svenskar, i Sverige. Trygga lilla Sverige.

Mer info om den här serien får ni inom kort. Jag ska se till att ha den färdig till seriefestivalen Altcom som är 8-9 november här i Malmö.