Systemkollaps

Utan tvekan den senaste tidens populäraste signalord i storpolitiken. Både ledarsidor och nyhetstexter har börjat använda det och sedan även krönikörer som argumenterar mot det. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, vars uppgift det är att varna för katastrofer, gjorde för första gången det motsatta och gick ut med att det inte är en katastrof på gång. Det finns alltså ingen systemkollaps. Ändå talar alla om den.

Jag undersökte hur det kom sig att partiledare och andra politiker ganska plötsligt börjat använda ordet. Letade i de stora mediaföretagens arkiv och sökte i det allsmäktiga Google. Kom fram till att det länge använts av de rasistiska gräsrötterna på Avpixlat, Fria Tider, osv., samt i kommentarsfält runt om på nätet, men i de seriösa medierna har begreppet tills nyligen i princip inte existerat. I juni 2014 användes det av två forskare som talar om ”försvarssektorns totala transformation, och de facto systemkollaps” och menar att Sverige inte kan försvara sig om ryssen kommer. Sen började systemkollapsen hamras in av Sverigedemokraterna:

systemkollaps

Nb: Det är någonstans kring Anna Kinberg Batras uttalande som ”systemkollaps” omfamnas av journalister och tyckare och det blir svårare att spåra det pga dess frekventa användande. Men det är framför allt politikernas användande av ordet jag intresserat mig för.

Nb2: Margot Wallström har tillskrivits användande av begreppet. Det stämmer dock inte. I en intervju i DN sa hon ”Jag tror att de flesta känner att vi inte kan upprätthålla ett system där det kanske kommer 190 000 människor varje år, i längden kommer våra system att braka ihop”, vilket sedan refererades i andra nyhetskällor (exempelvis Fria Tider, Expressen och SvD) som att hon ”pratar om en systemkollaps”.

28 december 1916

kalenderpaket2

Idag är det 99 år sedan änglamakerskan Hilda Nilsson anhölls av polisen i Helsingborg, misstänkt för barnamord. Det firar vi med paketerbjudande på kalender + serien om Hilda för 200 kr inklusive frakt.

kalenderpaket
Hilda var alltså en så kallad ”änglamakerska” – en kvinna som dödade barn på löpande band. Hon tog betalt för att vara fosterförälder åt barn vars föräldrar inte ville eller kunde ta hand om dem. Det handlade uteslutande om utomäktenskapliga barn, som var en stor skam vid den tiden. Hilda betalades med en klumpsumma – ”ett för allt” – och satte snart i system att döda barnen så fort hon fått betalt. Hon meddelade inte myndigheterna, vilket hon skulle, att hon tagit emot ett barn och de biologiska föräldrarna ville inte veta av barnen mer så Hilda kunde arbeta ostört ända tills en kvinna till slut ångrade att hon lämnat över sitt barn till Hilda och kallade in polisen för att få tillbaks det.

Denna serie är alltså en av serierna i seriesamlingen Trygga lilla Sverige som släpps i vår på Galago (och som jag jobbar på att färdigställa just nu.) Dagens datum är ett av ett sextiotal årsdagar som finns markerade i denna kalender och varje månad har en helsidesillustration av liknande händelser.

Sista beställningen!

image
Det var rätt längesen jag gjorde serien om Maja Stina och nu när jag räknar på det så ser jag att det bara finns åtta exemplar kvar av de hundra jag tryckte upp. Detta är på många sätt serien som fick mig att börja med Trygga lilla Sverige och de har mycket gemensamt. I Trygga lilla Sverige ritar jag dock serier om specifika faktiska händelser i svensk historia men Maja Stina är mer en generell berättelse om en vanligt förekommande händelse i historien. Där har jag inspirerats av flera olika verkliga händelser och bakat ihop dem till en berättelse. Den handlar om en ung flicka som flyttar in till stan hos en fin familj där hon ska jobba som huspiga. Och likt Trygga lilla Sverige så är det historiens hemskhet som är det centrala.
image
Jag gjorde serien åt en antologi, som i slutändan inte ville ha den. Så då satte jag ihop ett eget fanzine med extramaterial som ger liv till serien – och detta blev utsett till årets fanzine av Seriefrämjandet, med motiveringen ”Steve Nyberg öppnar upp för vad en serie kan vara. En annan människas öde kommer oss nära.”
image
Och nu finns det alltaå bara åtta exemplar kvar, så haffa ett innan det är för sent! Köp det via fanzinewebshopen Fosfor.

Nyhet! Kom och köp!

Kalender00

Under året har jag ju ritat vykort med motiv från terrordåd och andra våldsamheter i svensk historia. Det var tolv stycken som jag skickade ut på den illustrerade händelsens årsdag, utspridda över årets tolv månader. Och nu har jag satt ihop en kalender av illustrationerna, uppblåsta på en hel sida istället för ett litet vykort. Och i själva kalendern har jag markerat årsdagar för ett femtiotal liknande händelser, som jag inte hunnit rita vykort av. Det är helt enkelt för mycket våldsamheter i vår inhemska historia. I slutet finns en förteckning över alla datumen med lite närmare info om händelserna.

Kalendern kostar 150 kr inkl frakt och du kan köpa den här i min webshop.

Kalender03

Dessutom har jag just sammanställt ett fanzine av min serie om Sveriges (och enligt vissa faktiskt världens) första brevbombare.

Steve_Lådan00

Det är bara en liten begränsad upplaga eftersom serien även går att läsa i Galago och kommer vara del i samlingen som släpps till våren, men då många hört av sig och velat ha fanzine så bestämde jag mig för att trycka upp ett gäng ändå. Men i begränsad upplaga alltså, så det är först till kvarn som gäller.

Finns för 70 kr inkl. frakt på webshopen Fosfor.

Steve_Lådan01

Sorgenfri

sorgenfriI drygt 1,5 år har ett läger byggts upp av fattiga eu-migranter på en ödetomt i ett gammalt industriområde i Malmö. Många av industrierna i området är nedlagda och lokalerna står tomma. Tomten som blev läger har stått tom i åratal. Delvis på grund av att marken är förorenad av de tidigare industrierna, samt att det helt enkelt inte finns nåt ekonomiskt intresse i att bygga nytt där. För ett halvår sen skaffade jag och några vänner en snorbillig ateljé i lokalen bredvid. En gammal industrilokal som huserat snorbilliga ateljéer i över tio år. Ingen med pengar vill flytta dit. Säkert var det därför det dröjde ett halvår innan lägertomtens ägare anmälde migranterna för olaga intrång.

När detta blev känt och att migranterna skulle avhysas startades stödföreningar som engagerade sig för de boende i lägret, av vilka många var romer. Och det visade sig att det inte är lagligt att avhysa ockupanter utan att först identifiera dem. Och många av dem gick inte att identifiera. Så ärendet började bollas mellan olika myndigheter i en långsam byråkratisk jakt på något annat sätt att bli av med de fattiga människorna som bodde på ödetomten som ingen annan vill ha. Och så var det väldigt länge. Då och då hittades någon ny förevänding, som stödföreningarnas lagkunniga överklagade, och lägret stod kvar. Tills för ungefär en månad sen, när Janne Josefsson kom dit på blixtvisit och gjorde ett ett reportage i Uppdrag granskning som fokuserade på hur smutsigt det var i lägret, att det är mycket sopor och att bajamajorna (som stödföreningarna ordnat) inte tömts. Det sattes också jämte ett reportage från en mysig liten bruksort i där de vita människorna i de små prydliga husen förfärades över att det stod husvagnar vid de mindre fina husen och att migranterna som bodde i dem bajsade i skogen. De intervjuade upprepade Josefssons ingångsvinkel: ”Politikerna vågar inte ta tag i det här”. Hela Sverige blev uppmärksammade om Sorgenfrilägret i Malmö och samtidigt ökade dramatiskt antalet brandattacker mot flyktingförläggningar, som skett till och från hela året.

Och nu gick det fort att fatta beslut: lägret ska bort. Nu var det inte längre äganderätten det var tal om utan nu var det de boendes egen säkerhet. Lägret var så smutsigt och hälsofarligt att bo i så de boende måste kastas ut. De fick till i söndags på sig att självmant flytta, sen skulle polisen göra jobbet åt dem. Massor av folk samlades i lägret, så väl som de boende, aktivister och journalister. Janne Josefsson dök upp igen men släpptes då inte in av de boende. Utanför lägret samlades också en hel del motståndare till det som stått på avstånd och häcklat och filmat. Vissa bara ”bekymrade medborgare” som gått dit för att uttrycka sin avsmak. Andra organiserade rasister, som varit där för att filma propagandamaterial och kartlägga dem de kallar för ”vänsterextremister”. Och plötsligt på den tidiga tisdagsmorgonen dök hundratals poliser upp, släpade ut folket och kallade in rivningsmaskinerna. Människorna gick i tåg genom stan och satte sig utanför Stadshuset för att manifestera. Efter någon timme kom Carina Nilsson, socialdemokraten med det beslutande ansvaret för rivningen, ut. Efter att ha pratat med det stora journalistuppbådet i en halvtimme kom hon ned för trappan för att prata med dem hon vräkt. Hennes budskap var kort sagt att lagen är till för att följas. På frågan om vad hon tyckte de vräkta ska ta sig till nu så var svaret att det inte är hennes ansvar. Men hon skulle ha ett möte med Rumäniens ambassad lite senare på dagen och då skulle hon prata med dem om att ta hand om sitt land bättre. I ett TT-meddelande upprepade statsministern samma hållning (som Avpixlat hyllade och kommenterade med ”vad var det vi sa?”) och idag kommer rapporter från andra städer i Sverige där liknande boplatser börjat rivas.

Manifestationen utanför Stadshuset i Malmö pågår fortfarande.

Frihet utan ansvar

Malin Svedjeholm och Svenska Serieförlaget drog igång ett upprop bland serieskapare att göra serier om miljön inför ”klimatmötet” i Paris då höjdare ska bestämma sig för om det är värt att sluta sabba planeten eller ej. Serierna samlas på bloggen Serier för klimatet och på Facebooksidan med samma namn. (In och lajka!) Jag gjorde en serie om köttindustrin och -konsumtionen. Och valfrihet. Personligen äter jag inte kött främst av empatiska skäl men det finns många miljöargument också och dessa tänkte jag kanske kan nå fram till de som inte är så noga med djurens liv men tycker miljön är viktig. Så, här har ni en serie om kött.

Kött

Där och då

Där och dåDen här serien hade jag egentligen inte tänkt dela med mig av. Det var en av de första serierna jag gjorde och idag är jag inte särskilt nöjd med hur den ser ut. Men jag tror den har ett allmänintresse nu när Syrien återigen blivit ett samtalsämne. Strax efter arabiska våren började jag jobba som spårvagnsförare och i spårvagnen var radion min bästa vän. Jag lyssnade på pratkanalen P1 hela dagarna och i såväl nyheter som övriga program pratades det regelbundet och förväntansfullt om vad som höll på att hända i Tunisien, Egypten, Libyen och hela regionen. Och så Syrien. Samtidigt rullade jag genom Göteborg i en 30 ton tung plåtlåda och återupplevde min hemstad ur nya vinklar. Och det är den dissonansen mellan här/där/nu/då som Där och då handlar om.

sid12 sid34 sid56 sid78 sid910

Slut ut

Häromdagen var det vernissage för Serieskolans slututställning. Två år har snart gått alltså sen jag började där. Mycket, mycket har hänt sedan dess. När jag sökte in var det för att undersöka om jag kunde lära mig att rita serier och om det var något för mig. Det visade det sig att det var och nu har jag påbörjat det här serieprojektet, -samlingen eller vad det nu ska kallas, som uppmärksammats i radio och tidningar och som sålts som smör i fanzineform, och som kommer ges ut på Galago om knappt ett år. Det har så klart varit en himla lärorik tid på skolan och jag har fått många fina nya vänner men det är ändå ganska skönt att det är över. Nu ska jag ställa mig på mina egna ben och se om de bär. Det ska bli spännande och kul.

Utställningen pågår t.o.m. måndag 1 juni och har öppet varje dag kl 14-18. I Mazettihuset, nära Möllevångstorget i Malmö. Kom förbi och titta närmre på mina och andras grejer. Där finns också den finfina årsboken med hundratals sidor serier från alla på skolan. Den är helt gratis. Men ta med lite pengar ändå för där finns också massa härliga fanzines att köpa.

Här är ett facebookevent med mer detaljer: https://www.facebook.com/events/938226986208667/

Stockholms internationella seriefestival

Förra helgen var jag som alla andra svenska serieskapare i Stockholm för att delta i den koncentrerade branschfesten Stockholms internationella seriefestival (SIS). Festivalen kretsar kring seriemarknaden på Kulturhuset, där såväl förlag som fanzineskapare har bord där de säljer sina serier. Kulturhuset ligger mitt i stan så det är lätt för den generella allmänheten att råka gå förbi och lockas in också. Så det kanske inte enbart är branschfest ändå. Och det är inte enbart serieförsäljning utan även panelsamtal, utställningar och andra intressanta happenings runt omkring.

Jag missade dock alla sådana saker.

Redan på torsdagen var det en intressant panel jag hade velat lyssna på, med bland annat Josefin Svenske från Kolik (och lärare på Serieskolan), Jens Andersson från Sanatorium och Placebo press samt Sam Arthur från brittiska finfina Nobrow och franska serieskaparen David B. De skulle prata om ”Serier och formgivning”, vilket är precis min kopp te, men eftersom jag suttit uppe till kl 06 dagen innan för att göra färdigt mina fanzines och sen åkt tåg halva dan så orkade jag helt enkelt inte släpa mig dit.

Under festivalen missade jag även Julia Hansen och Sara Hanssons diskussion om makten över kvinnokroppen utifrån deras böcker Det växer och Torskarnas Prideparad. Jag hade även velat se smakprovet från DJ Röv: The Movie som visades på Kulturhusets biograf och panelsamtalet om David Liljemarks bok Bita i röret, med alla inblandade skapare. Och massa annat häftigt så klart. Men jag satt klistrad vid mitt seriekollektiv Ritualens bord hela festivalen. Vårt bord var helt enkelt för lockande så det var folk hela tiden och fullt upp.

Jag hade gjort ett ställ till mina grejer kring Trygga lilla Sverige.

Och när jag inte satt vid Ritualens bord satt jag en kort stund vid C’est Bons bord också. Så jag hade helt enkelt ingen energi till att gå på releasefester och dylikt på kvällarna. Förutom första kvällen, innan festivalen börjat, då jag hann med att gå på vernissage för min vän Max utställning på Häktet, och även releasefesten för Rob & Bob med vänner #3, som jag medverkar i med en kort serie.

Max utställning på Häktet.

Max utställning på Häktet.

Det är alltid ett uthållighetstest att delta i sådana här tillställningar. Särskilt av den storlek som Sis har. Du sitter i ett konstant sorl från den enorma mängden människor som trängs mellan borden. Det är varmt. Luften är torr. Och har du tur har du hela tiden fullt upp med att prata med folk som kommer fram till dit bord. Och det är självklart kul. Men ändå utmattande för en sån som mig som helst sitter hemma och dricker te.

Och överallt är det andra serieskapare som du vill prata med och som vill prata med dig. Så om du får några minuter över till att gå genom lokalerna för att titta på andras bord så fastnar du hela tiden i samtal på vägen och de där minuterna blir till en halvtimme. Och när du stressar vidare kommer skuldkänslorna över att du är otrevlig som inte stannar längre och pratar, eller stressen över att du borde tagit dig mer tid när du äntligen fick tillfälle att prata med den där.

Foto: Kinga Dukaj

Foto: Kinga Dukaj

Men det är ju lyxproblem. För det är en himla trevlig tillställning. Och jag fick dessutom äran att ta emot juryns pris i tävlingen årets fanzine för Maja Stina. Vilket känns väldigt fint. Det är en serie jag gjorde till en tävling men som blev ratad och jag istället gjorde till ett väldigt påkostat fanzine. Serien ligger i en liten kartong med screentryckt omslag, tillsammans med urklippta bilagor m.m. Den har varit lite svår att sälja dels för att arbetet jag lagt ner på den gjort att jag säljer den dyrare än andra seriefanzine men också för att den är ganska annorlunda i dessa sammanhang. Jag har märkt att många som ser den på en festival som den här vågar inte ta upp och titta på den. Och om de gör det så vågar de inte öppna asken för de är rädda den ska gå sönder. Men jag har också märkt att de som faktiskt vågar öppna den uppskattar formen och innehållet väldigt mycket. De blir överraskade och glada. Så det var väldigt kul att få ett jurypris för den. Ett erkännande. Också för att Trygga lilla Sverige är en sorts vidareutveckling på det konceptet och denna ryggdunk gör att jag vågar tro lite mer på det projektet, som jag nu när Serieskolan snart är slut ska jobba med på egen hand. Trygga lilla Sverige kommer nämligen ges ut av Galago lagom till Sis nästa år så nu måste jag se till att de övriga planerade serierna blir klara till dess.

I fanzinepriset ingick förutom äran en kasse med böcker från de olika förlagen. Min kasse innehöll denna blandade kompott:

Det var fyra andra som också fick pris i tävlingen. Shin Mustafa och Sissel Gustafsson fick flest röster i publikpriset, Dotterbolaget tilldelades juryns specialpris för främjande av fanzinekulturen och Anna Syvertsson fick hederspris. Sen delade jag det stora priset med Karin Gafvellin då juryn var jämnt oenig om vem av oss som borde vinna.

Sen lyckades jag faktiskt ta mig runt festivalen och köpa lite fanzines också. Det är ju faktiskt det jag ser mest fram emot med dessa tillställningar – att få se vad andra skapare gjort för något, och bygga på mitt inspirationsbibliotek. Så här ser fanzineskörden ut:

Ganska olika grejer tycker jag. Mest glad är jag nog över att miniserieförlaget och risostudion Peow hade med sig serier från amerikanska Retrofit mfl, så av dem köpte jag bland annat en serie av underbarnet Sam Alden. (Frontier, nere i högra hörnet.)

Symboler och vetenskap

I somras gjorde jag en serie till Uleåborgs seriefestivals tävling där temat var ”polarnatt”. Samtidigt hade C’est Bon Kultur uppmanat serieskapare att skicka in serier till nästa nummer av deras antologi där temat var ”signs & science” och för att vara lite effektiv bestämde jag mig för att göra en serie som kunde passa in i båda temana. Till att börja med hade jag ingen aning om vad polarnatt var förnånting, så det fick jag slå upp och det framstod för mig som att de ville ha in serier som anspelade på norra Nordens lokala särprägel. Så jag började fundera över samiska myter och att försöka göra en serie baserad på något sådant. När jag började leta efter myter slog det mig hur svårt det var att hitta (på svenska) och efter ett tag började jag fundera på varför jag ville göra en sån serie över huvud taget. Så i slutändan lutade min serie mer åt C’est Bons tema än Uleåborgs men jag skickade i alla fall in serien till båda. Jag fick aldrig något svar från Uleåborg men C’est Bon sa att de ville publicera den.

Och nu har den äntligen kommit. C’est Bon Anthology nr 28.

Det kommer vara releasefest här i Malmö nu på torsdag (24 april), kl 17 på Tusen Serier inne i Mitt Möllan. Då är det samtidigt vernissage för en utställning vid namn ”Space” med serier om rymden och delar ur antologin. Det kommer bli fint, så kom dit!

Om ni inte har möjlighet till det så kommer den gå att köpa i C’est Bons webshop inom kort. Eller så kan du köpa den av mig då jag har några exemplar jag fått för medverkan. Så hör av dig om du är sugen på det.

Änglamakerskan


Nu är det klart och så här ser det ut. Andra delen i Trygga Lilla Sverige handlar om änglamakerskan Hilda Nilsson som levde i Helsingborg och för exakt hundra år sedan gjorde sig till förfärat samtalsämne över hela landet. Sedan dess har hennes berättelse fallit ur den svenska historieskrivningen men jag hoppas den här serien kan hjälpa till att övertyga svenska folket om att det inte var bättre förr.

Nu ska jag ägna fredagskvällen åt att häfta och skära de här fanzinen, så att de är redo till försäljning på Seriefest imorgon. På stadsbibblan i Malmö. Kom dit, vetja! Jag kommer finnas vid Ritualens bord och imorgon kl 13 kommer jag dessutom hålla ett föredrag om fanzineformgivning. Sen händer massa annat spännande där också. Massvis med spännande fanzines förstås. Trevlig helg!