I drygt 1,5 år har ett läger byggts upp av fattiga eu-migranter på en ödetomt i ett gammalt industriområde i Malmö. Många av industrierna i området är nedlagda och lokalerna står tomma. Tomten som blev läger har stått tom i åratal. Delvis på grund av att marken är förorenad av de tidigare industrierna, samt att det helt enkelt inte finns nåt ekonomiskt intresse i att bygga nytt där. För ett halvår sen skaffade jag och några vänner en snorbillig ateljé i lokalen bredvid. En gammal industrilokal som huserat snorbilliga ateljéer i över tio år. Ingen med pengar vill flytta dit. Säkert var det därför det dröjde ett halvår innan lägertomtens ägare anmälde migranterna för olaga intrång.

När detta blev känt och att migranterna skulle avhysas startades stödföreningar som engagerade sig för de boende i lägret, av vilka många var romer. Och det visade sig att det inte är lagligt att avhysa ockupanter utan att först identifiera dem. Och många av dem gick inte att identifiera. Så ärendet började bollas mellan olika myndigheter i en långsam byråkratisk jakt på något annat sätt att bli av med de fattiga människorna som bodde på ödetomten som ingen annan vill ha. Och så var det väldigt länge. Då och då hittades någon ny förevänding, som stödföreningarnas lagkunniga överklagade, och lägret stod kvar. Tills för ungefär en månad sen, när Janne Josefsson kom dit på blixtvisit och gjorde ett ett reportage i Uppdrag granskning som fokuserade på hur smutsigt det var i lägret, att det är mycket sopor och att bajamajorna (som stödföreningarna ordnat) inte tömts. Det sattes också jämte ett reportage från en mysig liten bruksort i där de vita människorna i de små prydliga husen förfärades över att det stod husvagnar vid de mindre fina husen och att migranterna som bodde i dem bajsade i skogen. De intervjuade upprepade Josefssons ingångsvinkel: ”Politikerna vågar inte ta tag i det här”. Hela Sverige blev uppmärksammade om Sorgenfrilägret i Malmö och samtidigt ökade dramatiskt antalet brandattacker mot flyktingförläggningar, som skett till och från hela året.

Och nu gick det fort att fatta beslut: lägret ska bort. Nu var det inte längre äganderätten det var tal om utan nu var det de boendes egen säkerhet. Lägret var så smutsigt och hälsofarligt att bo i så de boende måste kastas ut. De fick till i söndags på sig att självmant flytta, sen skulle polisen göra jobbet åt dem. Massor av folk samlades i lägret, så väl som de boende, aktivister och journalister. Janne Josefsson dök upp igen men släpptes då inte in av de boende. Utanför lägret samlades också en hel del motståndare till det som stått på avstånd och häcklat och filmat. Vissa bara ”bekymrade medborgare” som gått dit för att uttrycka sin avsmak. Andra organiserade rasister, som varit där för att filma propagandamaterial och kartlägga dem de kallar för ”vänsterextremister”. Och plötsligt på den tidiga tisdagsmorgonen dök hundratals poliser upp, släpade ut folket och kallade in rivningsmaskinerna. Människorna gick i tåg genom stan och satte sig utanför Stadshuset för att manifestera. Efter någon timme kom Carina Nilsson, socialdemokraten med det beslutande ansvaret för rivningen, ut. Efter att ha pratat med det stora journalistuppbådet i en halvtimme kom hon ned för trappan för att prata med dem hon vräkt. Hennes budskap var kort sagt att lagen är till för att följas. På frågan om vad hon tyckte de vräkta ska ta sig till nu så var svaret att det inte är hennes ansvar. Men hon skulle ha ett möte med Rumäniens ambassad lite senare på dagen och då skulle hon prata med dem om att ta hand om sitt land bättre. I ett TT-meddelande upprepade statsministern samma hållning (som Avpixlat hyllade och kommenterade med ”vad var det vi sa?”) och idag kommer rapporter från andra städer i Sverige där liknande boplatser börjat rivas.

Manifestationen utanför Stadshuset i Malmö pågår fortfarande.