Maja Stina från A till Ö

Ett projekt som jag har jobbat med flera månader egentligen, till och från. Fastän serien varit färdig länge. Idén kom från att den lettiska serieantologin Kuš bjöd in allmänheten till att medverka i deras nästa nummer på temat ”Villages”. Samtidigt hade vi i uppgift i skolan att rita skräckserier. Så jag ville baka ihop dessa två teman, och samtidigt råkade jag läsa en avhandling om en hemsk företeelse i Sverige under 1600-1800-talen. Jag berättar inte mer om vad det handlade om för då avslöjar jag slutet på min serie om Maja Stina. Men hur som helst så formades idén till en verklighetsbaserad hemsk serie i en svensk by på 1800-talet. Deadline till Kuš var 7 januari och med mycket pepp från min klasskamrat Lina så satt jag ner och skrev manus till serien väldigt snabbt och koncentrerat. Arbetet med att färdigställa den gick också ganska fort och 7 januari skickade jag den till Lettland. Någon vecka senare fick jag svar att den inte platsade i deras antologi. (Ärligt talat så höll jag mig inte så noga till temat…)

Men nu hade det gått lite tid och jag hade fått distans till serien och var väldigt nöjd med den. Jag kände att den kunde stå på egna ben, även om den bara var 12 sidor lång. Och ungefär samtidigt hade vi Kaisa och Christoffer Leka som gästföreläsare på skolan. Två väldigt peppiga och inspirerande serieskapare från Finland, som berättade om alla galna idéer de hade om utformningen av deras böcker och kringprodukter till dem. Idéer började formas i mitt huvud om ”extramaterial” till serien. Lösa blad som ger extra information till berättelsen, som läsaren själv får lägga ihop.

Dessa delar behöver hållas samman på något sätt, så jag spånade fram en kartongdesign baserad på en chokladförpackning, med ett omslag inspirerat av en av mina teburkar. Jag skapade till och med ett eget typsnitt för detta.

Och eftersom jag tycker screentryck är det bästa som finns och jag inte tryckt på väldigt länge såg jag till att baka in det i projektet. Jag gick med i kollektivverkstaden Kontrapunkt här i Malmö och tryckte upp framsidan på alla kartongerna i två färger, i 100 exemplar.

Så letade jag reda på olika papperstyper som skulle passa för serien och de olika extrabladen och skrev sedan ut allt på skolans skrivare. Sen var det bara att skära och vika alltihop. Ett rejält arbete men jag tycker det faktiskt är ganska kul att pyssla med sånt.

Och just som jag börjat med detta fick jag höra av Lina och Christoffer som skulle till alternativseriefestivalen MoCCA i New York för Ces’t Bon:s räkning att det var väldigt billiga flygbiljetter dit då. Så jag köpte mig en resa jag med och tänkte att jag skulle ta med några fanzine och försöka överlämna till balla förlag som skulle vara där. Serien är nämligen helt ordlös så den funkar ju internationellt. Men jag tänkte att jag först borde skicka den till balla förlag och personer här i Sverige. Så jag plockade fram skrivmaskinen och skrev lite brev och slog in dessa i paket med ett för ändamålet specialtillverkat omslagspapper och skickade iväg dem, bland annat till paret Leka som hade varit gnistan som antände hela detta projektet.

Väl på plats på festivalen i New York ändrade jag dock målsättning. Det kändes inte riktigt lönt att ge mina fina paket till någon som stod i en monter för Drawn & Quarterly eller Fantagraphics eller så. Jag blev också lite överrumplad av den gemene amerikanens utåtvändhet när jag själv – måhända ett uttryck för kulturkrock med min ”svenskhet” – har väldigt svårt för att agera försäljare. Men jag träffade amerikanska kollegor och såg många serieskapare vid utställarborden som jag fann nån sorts samhörighet med och jag bestämde mig för att istället ge bort mina seriepaket till dem och hoppades på att de skulle uppskatta det lika mycket som jag uppskattade vad jag sett hos dem.

Samtidigt började jag få epost från dem jag skickat paketen till i Sverige. Alla med väldigt vänliga och uppmuntrande ord – och flera av dessa har lovat hjälpa mig med mitt kommande, stora, serieprojekt som jag planerat. Styrkt av denna respons tog jag modet till mig och lyckades leta upp min favoritserieskapares adress i USA och skickade ett paket även till honom. (Även om New Yorks postkontor var väldigt flådigt så har jag inte mycket förtroende för USA:s postsystem och jag vet inte om det är deras fel att jag inte fått något svar på detta brev än…)

Så det blev en mycket lyckad release av Maja Stina som fanzine, till slut. Jag tog det även med till Stockholms internationella seriefestival, som var för några veckor sedan. Också där väldigt lyckat. Hem igen till Serieskolan, där vi nu precis satt upp vår slututställning och jag byggde min del av den kring framför allt Maja Stina, som jag alltså fortsatt jobba med fastän serien varit färdig sedan i januari. Bland annat så sydde jag dockan som syns i första rutan och tryckte upp en av tapeterna som syns i bakgrunden i hemmet Maja Stina arbetar i.

Ett långt jobb, som äntligen känns färdigt och jag är väldigt peppad på att nu gå vidare till nästa projekt, som har vissa likheter med detta.

Om ni har lust att läsa Maja Stina kan ni köpa den från fosfor, som är en webshop jag och Christoffer just startat för försäljning av just seriefanzine. De flesta av mina tidigare serier har jag lagt upp på nätet och jag gillar att dela med mig av det jag skapar gratis och lättillgängligt för alla på webben. Med Maja Stina har jag dock gjort ett aktivt val att inte lägga upp den – framför allt för att jag ser det färdiga paketet som verket i sig. Att öppna kartongen och få alla delarna var för sig är helt enkelt inte samma sak som att bläddra i ett bildspel på nätet. Men hoppas ni är intresserade ändå.

– KÖP MAJA STINA HÄR –

Present och liten linoleumskola

Min vän Abbey fyllde år så jag gjorde detta tryck till henne. Hon har en katt som heter Cotton och gillar saker med vingar, så jag kombinerade de två. Det tog ett tag att göra färdigt trycket eftersom det består av tre olika plattor varav två är ganska detaljerade, och under arbetets gång började Cotton må dåligt vilket gjorde att det kändes lite olustigt att jag satt vingar på henne. Som tur är fick hon rätt mediciner och började må bra igen.

Så, här följer en liten linoleumskola. Snabbgenomgång på hur jag gjort.

1. Skär ut motivet i linoleum.

Detta var bottenplattan med den gula bakgrundsfärgen. Den var inte så detaljerad och gick därför ganska snabbt att skära ut. Som synes är både kattformen och tapetmedaljongerna markerade på ytan. Jag skrev ut tre kopior av min teckning som jag sedan överförde till varje linoleumplatta via acetontryck. På så vis får jag samma bild på exakt samma ställe på alla tre plattorna. Därefter skär jag bort olika delar – olika lager av bilden – på varje platta, så har jag fått de tre olika delarna av bilden på varsin linoleumplatta, som alla är lika stora därför blir det enkelt att passa ihop de tre olika färgerna/trycken på varann sedan.

Detta var definitivt den mest tidskrävande plattan att skära ut. Små detaljer med små mellanrum, över hela plattan. De röda medaljongerna.

Den tredje och sista plattan var också ganska knivig. Mest för detaljerna i vingarna, men eftersom det som ska vara kvar är konturlinjer var det viktigt att få dem jämna och fina men inte för tjocka.

2. Blötlägg papperen.

För att trycket bättre ska fästa underlättar det att blötlägga papperen en stund. (Typ 10-15 minuter.) Då suger de upp färgen bättre. Jag har satt upp ett litet vattenbad med en glasskiva lutad mot väggen där jag hänger upp papperet en stund innan tryck för att överflödigt vatten ska rinna av. Lagom är nämligen bäst.

3. Färga in linoleumplattan.

Jag har färg på en glasskiva som jag smetar ut i ett tunt lager med en vals. Valsen färgas då in och sedan rullar du valsen över linoleumplattan och för över färgen dit. Lagom är bäst också här och det är svårt att förklara hur mycket färg som ska användas. Det är något du lär dig känna efter. Har du för mycket färg kommer valsen inte rulla utan du smetar bara ut färgen framför valsen, och har du för lite färg fastnar det helt enkelt inget på plattan. Och du vill inte ha för mycket färg i trycket heller. Lagom, som sagt.

De två rutorna med tejp är för att passa de tre olika trycken på samma ställe på papperet. Linoleumplattan läggs i den inre tejpramen och papperet passas in till den yttre tejpramen. Det är inte helt millimeterperfekt men det är skapligt för att vara hemmatryckt.

4. Tryck

Jag trycker en sked så hårt jag bara kan över baksidan av papperet som ligger på linoleumplattan. Lite som att skrapa en trisslott, fast med den släta delen av en sked. Runt, runt över hela bilden. När du börjar se reliefen av den utskurna bilden från linoleumplattan börjar det bli färdigt. Vänd försiktigt av papperet och låt färgen torka innan du fortsätter och gör samma sak med de övriga färgerna. Då ser det till slut ut så här:

Samtida grafik

Min far är hobbybibliotekarie och samlar på sig det mesta i bokväg när han är på loppisar och dylikt, och när jag var och hälsade på senast hade han en bok till mig: ”50 nutida svenska grafiker”. Från 1952. Självklart en spännande bok!

Den inleder i några kapitel om vad grafik är, vilka olika tekniker det finns och hur de används och så vidare. Det görs en uppdelning mellan konstnärlig och industriell grafik. Screentryck nämns exempelvis inte men det kan helt enkelt ha varit för tidigt för screen. Men kärnan är så klart katalogiseringen av 1950-talets grafiker. Och det är väldigt beundransvärt gjort. Varje person har varsitt uppslag, med namn, adress (!), cv, ett citat av konstnärens eget förhållande till grafiken, samt ett av dess verk.

Boken har ett högt (-travande) språk där den grafiska processen exempelvis förklaras så här:

”För att utöva grafik fordras först och främst konstnärligt underlag, dvs, att kunna teckna med tillräcklig nerv samt att dessutom personligt kunna utnyttja materialet, som man tryggt kan påstå ej liknar något annat.”

God jul!

Det har blivit lite glest mellan inläggen, men det beror faktiskt inte på att jag legat på latsidan eller att mitt nya jobb kommit i vägen för det kreativa. Jag har fått en hel del gjort på sistone faktiskt. Varför det inte kommit upp på bloggen vet jag dock inte, men nu är det dags!

Så här i juletider har jag två säsongsbetonade grejer att erbjuda:

En uppföljare till min julkalenderfilm från förra året. En kortis om julen och lite annat som kommit i dess väg på sistone.

Samt ett julkort jag knåpade ihop när jag inte kom på några bra julklappar att köpa:

Alldeles för sent kom jag på att jag inte skulle göra nybörjarmisstaget nummer 1: glömma att spegelvända texten. Så det gjorde jag alltså. Och för att vara säker på att de skulle komma fram innan julafton så kunde jag inte göra om och göra rätt. Så det fick bli som det blev.

Bon voyage! God jul!

Idag är första dagen på resten av mitt liv

Idag landade dessa två böcker på min hallmatta:

(En av dem landade förvisso nere i kiosken där jag var tvungen att hämta ut den.) Samtidigt fick jag också brev från Konstnärernas Kollektivverkstad, med information om mitt nya medlemskap där. Således är det en dag full av inspiration. När jag hörde posten komma satt jag faktiskt och skar ut ett linoleumtryck också. Det är nu det börjar, som Thomas Öberg sa.

Lite bilder ur böckerna, så ni förstår hur inspirerad jag är:

Litteraturtips

För några veckor sedan var jag i Malmö, och på Myrorna hittade jag denna bok:

Från 1966, men detta är femte upplagan från 1980 där von Schatz bland annat lagt till ett kort kapitel om ”serigrafi (silk-screen)”. Boken är som ni ser ganska tunn så den är inte jätteavancerad, men väldigt fin och en intressant grund i alla fall. Jag kan ju de här grejerna redan hur som helst. Men, det mest intressanta med boken är faktiskt dess förord, för alla förord från varje ny utgåva finns med och det är intressant att läsa författarens tankar om grafik från olika tider.

Det har varit ganska tyst här de senaste månaderna. Jag skyller det på att jag gått och utbildat mig till spårvagnsförare, för den utbildningen har tagit all min vakna tid och lite till. Men nu är utbildningen över och jag har istället börjat jobba, vilket ger mig god inkomst till att köpa material och grejer för att återuppta kreativiteten. Jag har även ansökt om medlemskap i KKV, Kollektivverkstan och hoppas så klart på att få en plats där. De har gigantiska lokaler med fina verkstäder och det bästa av allt är att det ligger på andra sidan gatan mitt emot mitt jobb, Vagnhallen Majorna.

Så, jag hoppas på mer aktivitet här inom en snar framtid alltså.

Linoleumtryck på gång!

Det stod en container utanför ett hus nere på gården. Först slängdes det massa bord i den. Jag tog med ett upp för att ha som arbetsbord här i lägenheten. Några dagar senare var containern full med linoleummattor. (Det var nog en helrenovering i huset alltså.) Och vad gör vi med linoleum? Linoleumtryck, förstås!

Förhoppningsvis kommer det bli en hel del linoleumtryck framöver alltså och jag tänkte även att jag skulle göra en liten linoleumskola här på bloggen. (Jag hade för övrigt en linoleumworkshop på kulturfestivalen Färgfest i Högsäter för någon vecka sedan.) Det är ju en väldigt enkel tryckteknik som passar sig väldigt bra att hålla på med hemma, eftersom den inte kräver massa stora maskiner eller farliga kemikalier.

Så om ni vill följa med i linoleumskolan kan ni börja med att kolla containrarna runt om i stan (det finns ju en hel – semestertider är renoveringstider) och plocka med er lite gammalt golv hem.

Steve Nyberg

Grafik