Trygga lilla Sverige

Gott nytt år!

Nyårssabbat

”31/12 1946 sprängs tre dynamitladdningar i området kring Stockholms stadsbibliotek strax efter tolvslaget på nyår. Det är Sabbatssabotören, som utfört sprängdåd runt om i staden under hela hösten. Den här natten åker han till slut fast.”

Sabbatssabotören kallades även för Lördagsdynamitarden eller portvaktsskräcken. Under hela hösten/vintern 1946 hade han sprängt på olika platser runt om i centrala Stockholm. Alltid på lördagar och ofta i trappuppgångar. Stadsbiblioteket blev alltså det sista, men inte det minsta dådet. Centralstationen, Klara polisstation och Kanslihuset var några av de mer spektakulära platser som fick smaka på dynamiten.

”Varför har jag aldrig hört talas om det här?”, tänkte jag när jag först hörde talas om det. Så jag bestämde mig för att göra en serie om händelserna till Trygga lilla Sverige. Det har blivit den serie jag lagt allra mest tid på för det har varit väldigt svårt att hitta någon information om dåden. Här och där har de omnämnts men det finns få djupgående texter om det hela, och särskilt inte om gärningsmannen. De övriga händelserna som jag gjort serier om har det skrivits någon bok eller åtminstone artikel om men kring Sabbatssabotören har det varit helt tyst. Så jag har till största delen gjort min research i rättegångsprotokollen från 1947, vilka är hundratals sidor eftersom varje enskilt bombdåd utreddes var för sig med vittnesmål, skaderapporter och psykologiska utredningar. Ett stort jobb alltså. Men väldigt intressant.

Eftersom en bärande idé med projektet Trygga lilla Sverige är folkbildning så känns det bra att ha hittat och ”utrett” Sabbatssabotören och jag hoppas att det ska hjälpa till att ge den utrymme i det allmäna medvetandet framöver.

Ses i vår, alltså!

28 december 1916

kalenderpaket2

Idag är det 99 år sedan änglamakerskan Hilda Nilsson anhölls av polisen i Helsingborg, misstänkt för barnamord. Det firar vi med paketerbjudande på kalender + serien om Hilda för 200 kr inklusive frakt.

kalenderpaket
Hilda var alltså en så kallad ”änglamakerska” – en kvinna som dödade barn på löpande band. Hon tog betalt för att vara fosterförälder åt barn vars föräldrar inte ville eller kunde ta hand om dem. Det handlade uteslutande om utomäktenskapliga barn, som var en stor skam vid den tiden. Hilda betalades med en klumpsumma – ”ett för allt” – och satte snart i system att döda barnen så fort hon fått betalt. Hon meddelade inte myndigheterna, vilket hon skulle, att hon tagit emot ett barn och de biologiska föräldrarna ville inte veta av barnen mer så Hilda kunde arbeta ostört ända tills en kvinna till slut ångrade att hon lämnat över sitt barn till Hilda och kallade in polisen för att få tillbaks det.

Denna serie är alltså en av serierna i seriesamlingen Trygga lilla Sverige som släpps i vår på Galago (och som jag jobbar på att färdigställa just nu.) Dagens datum är ett av ett sextiotal årsdagar som finns markerade i denna kalender och varje månad har en helsidesillustration av liknande händelser.

Nyhet! Kom och köp!

Kalender00

Under året har jag ju ritat vykort med motiv från terrordåd och andra våldsamheter i svensk historia. Det var tolv stycken som jag skickade ut på den illustrerade händelsens årsdag, utspridda över årets tolv månader. Och nu har jag satt ihop en kalender av illustrationerna, uppblåsta på en hel sida istället för ett litet vykort. Och i själva kalendern har jag markerat årsdagar för ett femtiotal liknande händelser, som jag inte hunnit rita vykort av. Det är helt enkelt för mycket våldsamheter i vår inhemska historia. I slutet finns en förteckning över alla datumen med lite närmare info om händelserna.

Kalendern kostar 150 kr inkl frakt och du kan köpa den här i min webshop.

Kalender03

Dessutom har jag just sammanställt ett fanzine av min serie om Sveriges (och enligt vissa faktiskt världens) första brevbombare.

Steve_Lådan00

Det är bara en liten begränsad upplaga eftersom serien även går att läsa i Galago och kommer vara del i samlingen som släpps till våren, men då många hört av sig och velat ha fanzine så bestämde jag mig för att trycka upp ett gäng ändå. Men i begränsad upplaga alltså, så det är först till kvarn som gäller.

Finns för 70 kr inkl. frakt på webshopen Fosfor.

Steve_Lådan01

14/11 – Salaligan

”14/11 1930 skjuter mystikern Sigvard Nilsson en taxichaufför i huvudet och dumpar honom i en bäck. Det är det första mordet för Den magiska cirkeln, som i flera år fortsätter mörda runt ikring Sala, som kallades för Sveriges Chicago.”

Sigvard Thurneman var född Nilsson men bytte namn efter han blivit homeopat. I femtonårsåldern blev han inspirerad av en dansk hypnotisör på tivolibesök i Sala att själv börja med hypnos, yoga, meditation och annan orientalisk mysticism. Han började experimentera med hypnos på sina vänner, höll seanser och startade så småningom det hemliga sällskapet ”Den magiska cirkeln”. Med hjälp av sällskapets medlemmar mördade och rånade Thurneman under sex år fem personer. Själv hävdade han att han dödat ännu fler, genom hypnos.

Just nu jobbar jag med att göra en serie om Thurneman och Den magiska cirkeln, som blir en av delarna i Trygga Lilla Sverige. Så dem kan du läsa mer om i vår när samlingen släpps på Galago.

Jönköpingskravallerna

”26/6 1948, efter en bråkig midsommarhelg, åker skrothandlare Bengtsson och hans vänner med påkar ut till Jönköpings slumkvarter för att ”spöa upp de där tattarna”. Lokaltidningarna hejar på och engagerar stora folkmassor att under flera veckor med våld driva ut stadens romer och resandefolk.”

Kravallerna i Jönköping 1948 kallades vid den tiden för ”tattarkravallerna”. ”Tattare” var ett begrepp som svepande klumpade ihop flera av samhällets utstötta grupper men oftast romer och resandefolk.
Skrothandlare Bengtsson umgicks själv i dessa Jönköpings lägre klasser och hade tidigare varit gift med en resande kvinna. Under midsommarhelgen 1948 hamnade han i bråk med någon över något och han och hans vän åkte på stryk. Några dagar senare bestämde han sig för att ge igen på dem han hade bråkat med och han gav sig med sina vänner ut till slumområdena kring Öster i Jönköping, där stadens mindre bemedlade bodde. Det var alltså en privat dispyt men när omgivningen fick höra talas om detta lade de in sitt eget engagemang i Bengtssons sak. De följde med honom till Öster för att leta reda på inte bara de som Bengtsson bråkat med utan ”tattare” i allmänhet. Uppbackad av stora folkmassor blev nu Bengtssons privata groll till Jönköpingsbornas uppgörelse med ”tattarna” i slummen. Med påkar och blydaggar gick de från hus till hus och misshandlade dem alla de fick tag på.

Tidningarna skrev om händelserna och hyllade Bengtsson som en hjälte, vilket eggade honom och andra till att fortsätta. Här är några exempel på sådana artiklar:

I Smålands Folkblad publicerades också denna visa, 3 juli 1948:

”De har mod uti barm, de har muskler av järn,
de är tattarnas skräck, som sig bör.
De har blivit vår östra stadsdels värn,
fast den främste blott är chaufför.

De är kvinnornas skydd, de har must i sin arm,
de betalar sin dagsbot direkt.
De har vikingablod, de har mod uti barm,
det är grabbar med färg och med fläkt.

De placerar en näve i tattarens trut
utan spisning och vidare prut.
De bär ej uniform som en vanlig snut,
men på tattarebråk de gjort slut.”

Inte förrän flera veckor senare ingrep polisen, och då för att säkra allmän ordning snarare än skydda de misshandlade människorna.

Vill du veta mer om Jönköpingskravallerna så finns ett intressant avsnitt av P3 Dokumentär om detta, där de bland annat intervjuar några som var barn i Öster då detta utspelade sig.

Slut ut

Häromdagen var det vernissage för Serieskolans slututställning. Två år har snart gått alltså sen jag började där. Mycket, mycket har hänt sedan dess. När jag sökte in var det för att undersöka om jag kunde lära mig att rita serier och om det var något för mig. Det visade det sig att det var och nu har jag påbörjat det här serieprojektet, -samlingen eller vad det nu ska kallas, som uppmärksammats i radio och tidningar och som sålts som smör i fanzineform, och som kommer ges ut på Galago om knappt ett år. Det har så klart varit en himla lärorik tid på skolan och jag har fått många fina nya vänner men det är ändå ganska skönt att det är över. Nu ska jag ställa mig på mina egna ben och se om de bär. Det ska bli spännande och kul.

Utställningen pågår t.o.m. måndag 1 juni och har öppet varje dag kl 14-18. I Mazettihuset, nära Möllevångstorget i Malmö. Kom förbi och titta närmre på mina och andras grejer. Där finns också den finfina årsboken med hundratals sidor serier från alla på skolan. Den är helt gratis. Men ta med lite pengar ändå för där finns också massa härliga fanzines att köpa.

Här är ett facebookevent med mer detaljer: https://www.facebook.com/events/938226986208667/

Stockholms internationella seriefestival

Förra helgen var jag som alla andra svenska serieskapare i Stockholm för att delta i den koncentrerade branschfesten Stockholms internationella seriefestival (SIS). Festivalen kretsar kring seriemarknaden på Kulturhuset, där såväl förlag som fanzineskapare har bord där de säljer sina serier. Kulturhuset ligger mitt i stan så det är lätt för den generella allmänheten att råka gå förbi och lockas in också. Så det kanske inte enbart är branschfest ändå. Och det är inte enbart serieförsäljning utan även panelsamtal, utställningar och andra intressanta happenings runt omkring.

Jag missade dock alla sådana saker.

Redan på torsdagen var det en intressant panel jag hade velat lyssna på, med bland annat Josefin Svenske från Kolik (och lärare på Serieskolan), Jens Andersson från Sanatorium och Placebo press samt Sam Arthur från brittiska finfina Nobrow och franska serieskaparen David B. De skulle prata om ”Serier och formgivning”, vilket är precis min kopp te, men eftersom jag suttit uppe till kl 06 dagen innan för att göra färdigt mina fanzines och sen åkt tåg halva dan så orkade jag helt enkelt inte släpa mig dit.

Under festivalen missade jag även Julia Hansen och Sara Hanssons diskussion om makten över kvinnokroppen utifrån deras böcker Det växer och Torskarnas Prideparad. Jag hade även velat se smakprovet från DJ Röv: The Movie som visades på Kulturhusets biograf och panelsamtalet om David Liljemarks bok Bita i röret, med alla inblandade skapare. Och massa annat häftigt så klart. Men jag satt klistrad vid mitt seriekollektiv Ritualens bord hela festivalen. Vårt bord var helt enkelt för lockande så det var folk hela tiden och fullt upp.

Jag hade gjort ett ställ till mina grejer kring Trygga lilla Sverige.

Och när jag inte satt vid Ritualens bord satt jag en kort stund vid C’est Bons bord också. Så jag hade helt enkelt ingen energi till att gå på releasefester och dylikt på kvällarna. Förutom första kvällen, innan festivalen börjat, då jag hann med att gå på vernissage för min vän Max utställning på Häktet, och även releasefesten för Rob & Bob med vänner #3, som jag medverkar i med en kort serie.

Max utställning på Häktet.

Max utställning på Häktet.

Det är alltid ett uthållighetstest att delta i sådana här tillställningar. Särskilt av den storlek som Sis har. Du sitter i ett konstant sorl från den enorma mängden människor som trängs mellan borden. Det är varmt. Luften är torr. Och har du tur har du hela tiden fullt upp med att prata med folk som kommer fram till dit bord. Och det är självklart kul. Men ändå utmattande för en sån som mig som helst sitter hemma och dricker te.

Och överallt är det andra serieskapare som du vill prata med och som vill prata med dig. Så om du får några minuter över till att gå genom lokalerna för att titta på andras bord så fastnar du hela tiden i samtal på vägen och de där minuterna blir till en halvtimme. Och när du stressar vidare kommer skuldkänslorna över att du är otrevlig som inte stannar längre och pratar, eller stressen över att du borde tagit dig mer tid när du äntligen fick tillfälle att prata med den där.

Foto: Kinga Dukaj

Foto: Kinga Dukaj

Men det är ju lyxproblem. För det är en himla trevlig tillställning. Och jag fick dessutom äran att ta emot juryns pris i tävlingen årets fanzine för Maja Stina. Vilket känns väldigt fint. Det är en serie jag gjorde till en tävling men som blev ratad och jag istället gjorde till ett väldigt påkostat fanzine. Serien ligger i en liten kartong med screentryckt omslag, tillsammans med urklippta bilagor m.m. Den har varit lite svår att sälja dels för att arbetet jag lagt ner på den gjort att jag säljer den dyrare än andra seriefanzine men också för att den är ganska annorlunda i dessa sammanhang. Jag har märkt att många som ser den på en festival som den här vågar inte ta upp och titta på den. Och om de gör det så vågar de inte öppna asken för de är rädda den ska gå sönder. Men jag har också märkt att de som faktiskt vågar öppna den uppskattar formen och innehållet väldigt mycket. De blir överraskade och glada. Så det var väldigt kul att få ett jurypris för den. Ett erkännande. Också för att Trygga lilla Sverige är en sorts vidareutveckling på det konceptet och denna ryggdunk gör att jag vågar tro lite mer på det projektet, som jag nu när Serieskolan snart är slut ska jobba med på egen hand. Trygga lilla Sverige kommer nämligen ges ut av Galago lagom till Sis nästa år så nu måste jag se till att de övriga planerade serierna blir klara till dess.

I fanzinepriset ingick förutom äran en kasse med böcker från de olika förlagen. Min kasse innehöll denna blandade kompott:

Det var fyra andra som också fick pris i tävlingen. Shin Mustafa och Sissel Gustafsson fick flest röster i publikpriset, Dotterbolaget tilldelades juryns specialpris för främjande av fanzinekulturen och Anna Syvertsson fick hederspris. Sen delade jag det stora priset med Karin Gafvellin då juryn var jämnt oenig om vem av oss som borde vinna.

Sen lyckades jag faktiskt ta mig runt festivalen och köpa lite fanzines också. Det är ju faktiskt det jag ser mest fram emot med dessa tillställningar – att få se vad andra skapare gjort för något, och bygga på mitt inspirationsbibliotek. Så här ser fanzineskörden ut:

Ganska olika grejer tycker jag. Mest glad är jag nog över att miniserieförlaget och risostudion Peow hade med sig serier från amerikanska Retrofit mfl, så av dem köpte jag bland annat en serie av underbarnet Sam Alden. (Frontier, nere i högra hörnet.)

Hungerdemonstrationerna

”16/4 1917 protesterar arbetarna i Västervik mot matbristen och kräver mat, rösträtt och 8 timmars arbetsdag. Detta sporrar hundratusentals människor runtom i landet att gå ut i hungerdemonstrationer som varar fram till Blodbadet på Gustav Adolfs Torg i Stockholm 5 juni samma år.”

Dagens vykort är lite av en fortsättning på min serie om änglamakerskan i Helsingborg som jag just gjort färdigt (och som finns att köpa här). Det är samma tid och sammanhang. I skuggan av första världskriget blev människor allt mer desperata, för även här i Sverige påverkades vi av kriget fastän vi inte var delaktiga i det. Priserna på livsmedel steg drastiskt och samtidigt som svenska folket levde på ranson exporterades mat utomlands. Det var framför allt detta som blev droppen för Västerviksborna.

De lämnade sina arbetsplatser och möttes upp på Stora torget där de gick vidare till livsmedelshandlarna och tvingade dem sälja mat till dem utan matkuponger. De gick till de lokala myndigheterna för att kräva att ransonerna ökades, att lönerna skulle höjas till samma nivå som före kriget (minst 1 kr/timmen!) och att arbetstiden skulle sänkas till åtta timmar per dag. Demonstrationen i Västervik gav ganska snabbt önskad effekt. Flera företag höjde lönerna, livsmedelspriserna sänktes och ransonerna ökades. Detta inspirerade arbetare över hela landet att gå ut i hungerdemonstrationer.

Det är förmodligen den största sociala protest vi någonsin haft i Sverige. Kanske så många som 300 000 människor demonstrerade i nästan två månader runt om i landet. Sammanräkningar har gjorts i efterhand utifrån uppskattningar i samtida tidningsartiklar och dessa siffror ser förstås olika ut i vänsterpress och borgerliga tidningar. Tidningarna var dock överens om att en betydande del av de demonstrerande var kvinnor. Det var oftast de som skötte hemmet och som först märkte av dyrtiden men det var också den ökande opinionen för kvinnlig rösträtt som fick många att gå ut på gatorna.

Många trodde att det var revolution på gång, precis som det varit i Ryssland en månad tidigare. Den hade uppstått ur liknande hungerdemonstrationer och dess frontfigur Lenin var på besök i Sverige bara några dagar innan demonstrationen i Västervik. Så när hungerdemonstrationerna ökade i omfång ökade också trycket på att stävja dem. I slutet av maj gick folket på ön Seskarö ut i hungerdemonstrationer och dit kallades militären med 475 tungt beväpnade soldater för att släcka upproret. (Jag hittade ett teaterspel från tidigt 80-tal om detta på Youtube, där en ung Johan Ulveson spelar ond borgare. Och Ronny Erikssons band Euskefeurat har skrivit en fin visa om händelsen.) Några dar senare skickades flygblad runt på arbetsplatser i hela Stockholm, som uppmanade alla att mötas utanför Riksdagshuset den 5 juni. Uppslutningen blev enorm. Extra polis och militär hade kallats in för att folket inte skulle nå fram till Riksdagshuset och när spårvagnarna inte kunde köra fritt för allt folk uppstod våldsamheter. Ridande polis beväpnade med sablar tvingade demonstranterna på flykt. Hungerdemonstrationerna 1917 var över.

Det här var alltså det fjärde vykortet för året. Åtta kvar. Det är inte försent att prenumerera!

Rådhusdramat

Det tredje Trygga Lilla Sverige-vykortet bör ha kommit fram idag. Så här ser det ut:

”16/3 1936 stormar Axel Ragnar Willén in med två pistoler under ett skilsmässomål i Nyköpings rådhus. Han skjuter vilt omkring sig och dödar stadsfiskalen, som förbjudit Willén att praktisera som advokat i staden, och mannen som är där för att skiljas. Därefter skjuter Willén sig själv i huvudet.”

Jag har haft svårt att hitta mer ingående material om denna händelse men har pusslat ihop från olika korta referat att Willén arbetat som ”sakförare” (i princip en advokat utan legitimation). I ett mål hade han begått något formellt fel som gått ut över den han företrädde, vilket gjorde att stadsfiskalen förbjöd honom att fortsätta praktisera som sakförare. Detta fick Willén att till slut döda stadsfiskalen – och alla som kom emellan. Femton skott avlossade han i rättssalen, och förutom de tre döda skadade han två. Innan han gick till rådhuset hade han dessutom skjutit sin hund, som ska ha varit hans enda livskamrat. I hans testamente stod att han inte ville ha någon kyrklig ceremoni vid sin begravning utan bara att tre egenskrivna dikter lästes upp. En av hade titeln ”Hem till midvinterblot i Valhall”. Ingen av dikterna lästes men lades i urnan tillsammans med hans aska.

Det är ungefär vad jag vet om omständigheterna. Men här finns en väldigt noggrann flashanimerad genomgång av händelseförloppet. (Klicka på pilen åt höger, sen den gröna gubben vid Rådhuset.)

Mars verkar vara en farlig månad för när jag valde ut vilka dåd jag skulle göra vykort av visade sig många spektakulära mord skett just i mars. Bland annat en händelse liknande rådhusdramat. Det utspelade sig också under en skilsmässetvist, 1 mars 1971, vid Tingshuset i Söderhamn då en 60 årig man sköt ihjäl de fyra övriga i rättssalen, inklusive kvinnan han var där för att skiljas från. Dessutom skedde i mars både Sveriges första tågrån (18/3 1907) och Sveriges första bilbomb (12/3 1926). Samt de uppseendeväckande von Sydowska morden (7/3 1932) då Fredrik von Sydow slog ihjäl sin far och hans två tjänarinnor innan han gick på restaurang där han sköt sin fru och sig själv.

Så det var svårt att välja. Men jag försöker få till en bra blandning av olika händelser och tidsperioder över årets alla vykort. De är i princip färdigplanerade alla redan men kom gärna med tips på dåd du tycker skulle passa som vykort. Jag har ju säkert missat många händelser.

75 år senare

Inatt var det 75 år sedan en grupp män smög sig in i tidningen Norrskensflammans lokaler i Luleå och placerade en bomb. Huset exploderade och fattade snabbt eld. 5 människor dog. Två sovande familjer. Huset var nämligen ett bostadshus i vilket tidningen hade sina lokaler på nedervåningen och i källaren. Det är denna händelse min serie ”Innan det är för sent” handlar om och den är en del i projektet Trygga Lilla Sverige, vars intention är att påminna om den här typen av händelser i vår historia som på många sätt glömts bort eller förträngts av det kollektiva medvetandet.

För några månader sedan attackerades satirtidningen Charlie Hebdo i Paris av extremister som mördade tidningens arbetare i protest mot dess innehåll. I flera kanaler, publikationer och av den generella allmänheten yppades tanken ”tänk om det händer här?!” Känslan var att det främmande hotet inte längre befann sig i Långtbortistan utan hade tagit sig till det weekend-nära Paris. ”Och kan det hända i Paris kan det hända i Stockholm!”

Men som sagt har detta redan hänt här. Sprängattentatet mot Norrskensflamman utfördes av en samling radikaliserade Sverigevänner som ville skydda nationen från Norrskensflammans kommunistpropaganda.

Det var inte bättre förr.

Vill du läsa min serie om attentatet så leta upp senaste numret av Galago (#117). Vill du veta mer så skriver Flamman (som är den tidning som tidigare hette Norrskensflamman) om det här. Norrbottenskuriren (där en av de som planerade bombdådet jobbade) verkar inte publicerat något på nätet men jag antar (hoppas) att de skriver om det i papperstidningen idag? Norrländska socialdemokraten (där en annan av de inblandade jobbade) har en webartikel för prenumeranter. SVT:s Nordnytt har också uppmärksammat händelsen och nämner att Leif GW Persson kommer ta upp det i sitt populära kriminalmagasin ikväll.

Attentatet på Vegagatan

Detta är vykort nummer två i Trygga Lilla Sveriges vykortsföljetång:

”Natten till 15/12 1932 spränger Bernhard Johansson ett bostadshus på Vegagatan i Göteborg för att mörda sin exfru. Hon överlever men tre andra människor i huset dör och sju skadas. På morgonen hittas Bernhards kropp utan huvud vid stora dammen i Slottsskogen där han sprängt sig själv.”

Attentatet på Vegagatan var ganska svårt att hitta närmre information om, åtminstone digitalt. Göteborgs-Posten har ett litet bildspel om det på sin hemsida, bland annat med sin egen (svårlästa) förstasida från den dagen och några foton från röjningsarbetet.

För att få mer information om vad som hade hänt fick jag gå till biblioteket, som från ett bibliotek i en annan del av landet hämtade hem en magasinerad bok från 50-talet som nämnde händelsen. (Brottets krönika, del 2 av Carl Olof Bernhardsson.) Enligt denna bok hade Bernhard (Napoleon i andranamn) haft en problemfylld uppväxt och åkt in och ut på anstalter och fängelser, tills han träffade och gifte sig med Karin. De fick en dotter men efter ett par år ville Karin ta ut skilsmässa. Detta tog Bernhard hårt och ”efter några sedlighetssårande handlingar mot olika kvinnor” dömdes han till psykiatrisk vård. Ett halvår senare släpptes han fri och skrev då ett brev till Karin: ”Du skall få se, att du ska bada i ditt blod. Jag skall hugga huvudet av tösen och sparka fotboll med det.”

Karin hyrde rum hos ett par på Vegagatan 3 och det var de och en äldre granne som dog av Bernhards bomb. Karin och dottern, som bodde på barnhem, klarade sig oskadda. På morgonen hittades Bernhard död i Slottsskogen där han sprängt huvudet av sig.

Jag har själv bott i Göteborg i över ett decennium men kände inte till detta och utifrån fotona jag hittat kunde jag inte heller utröna var i stan det ägt rum. Så jag slog upp Vegagatan i kartboken, men där såg inte alls ut som på de bilder jag hade. Var adressen fel? I Göteborgs stadsmuseums digitala arkiv hittade jag gamla foton från Vegagatan och jämförde. Jo, det är precis där vid Oscar Fredriks kyrka.

Jag antar att detta var ett av de många områden som strök med när Göteborg under 60-70-talen rev allt som såg gammalt ut.

PS. Om du vill prenumerera på mina vykort så klicka in i min shop. Och säg till om du vill få januari och februari retroaktivt, så ordnar jag det.