I helgen vart jag till London för East London Comic Arts Festival. En relativt ny men redan väl ansedd alternativseriefestival. Det var bara tredje året men med Englands stolthet Nobrow vid spakarna så svämmade lokalerna över av gäster. Så mycket så att vi fick köa för att komma tillbaks in i lokalen igen om vi lämnat den – vilket vi behövde göra om vi ville ta del av seminarierna, som tog plats på andra sidan gatan. Marknaden var förstås, som vid alla liknande tillställningar, höjdpunkten, och här hade Nobrow möjligheten att sålla bort bland de ansökande vilka de inte tyckte platsade. Svenska förlaget Sanatorium var inbjudna och deras Mattias Adolfsson höll i ett av seminarierna. Jag har tummat på hans ”Årets vackraste bok”-prisvinnande bok många gånger tidigare men nu köpte jag den till slut. Peow Studio, även de svenskar, var också där. Drawn & Quarterly, förstås, och lite andra mindre förmågor. Det är bland dessa mindre förlag och hemmabryggare jag tycker det är roligast att gräva. Där hittas oftast det mest intressanta. Bland annat köpte jag tre serier av spanska Apa-Apa, som såg helt fantastiska ut. Jag kan tyvärr inte spanska men som tur var fanns det i sidfoten på varje sida en engelsk översättning av all dialog. Undertexter. Lite omständigt att läsa, men helt klart värt för det var fantastiska serier.

Men huvudakten och hela anledningen till att jag alls åkte dit var Chris Ware. Han var hedersgäst och hade designat festivalaffischen, med mera. Jag är väldigt inspirerad av hans serier och har som jag skrivit tidigare skickat min serie Maja Stina till honom. Eftersom jag aldrig fick nåt svar så tänkte jag att jag nu skulle försöka ge honom den personligen om jag fick chansen. Och det fick jag. Det blev en dagbokserie av det: