Först antogs att huset i den lilla byn Röste i Hälsingland hade brunnit ner av en naturlig olyckshändelse men när kropparna av de äldre paret som bodde i huset grävdes fram upptäckes strypsnaror omkring deras halsar. Mannen hade strypts med ett örngott och kvinnan med ett förkläde. Då började genast en spaning efter en främmande man i mockajacka som synts till i byn samma dag. Polisen hittade och förhörde mannen som sade sig inte minnas vad han gjort den aktuella natten. Han hade varit kraftigt berusad och anledningen till att han var i Röste var att han letade efter någon som sagts kunna sälja honom sprit. Han mindes dock inte vem. Polisen visste dock att det mördade parets grannar – Vilhelmina ”Mimmi” From och hennes bror Oskar – brukade sälja och köpa illegal sprit. De förhörde därför Mimmi för att höra om hon kunde ge ledtrådar på var mannen med mockajackan befunnit sig under mordnatten.

I förhöret med Mimmi anade utredarna att något inte stod rätt till och efter ett tag erkände Mimmi att det i själva verket var hon som mördat grannparet. Hon hade varit över för att låna pengar och när hon blev nekad blev hon ”sinnig” och ströp dem. Sedan gick hon hem och hämtade Oskar till att få hjälp med att bränna ner husat för att röja undan bevisen.

I boken ”Brottets krönika” finns en lång transkribering av förhören med Mimmi och Oskar:

Både Mimmi och Oskar bedömdes psykiskt efterblivna och friades därför från straff.