För två år sedan gjorde jag en animation till julhälsning som med en katt i banditmask visade den kapitalistiska jultraditionens betydelse för jordklotet. Förra året gjorde jag en ny, som då fokuserade på vad som just hänt i Europa, där ekonomier och hela nationer var på väg att kollapsa – och för att undvika katastrof uppmanades vi att köpa mer prylar. I år hade jag inte tänkt göra någon ny animation. Jag var för upptagen med att knega och hade helt enkelt inte tid. Men ju närmre jul vi kom desto mer stressad blev jag av tanken att jag inte skulle göra en animation i år. Så jag bestämde mig för att göra en ändå. Och jag bestämde mig för att följa min nyligen startade tradition med att sammanfatta året som gått. När jag började med filmen i början av december hade jag storyn klart för mig och funderade på vilken jullåt jag kunde blanda in i mixen. Jag funderade på den gamla klassikern Tre gubbar från pepparkakeland och letade efter någon textrad som kunde belysa filmens innehåll. Jag hittade inget sådant, och bestämde mig istället för Carola, som ju blev känd genom sin främlingsexotisering. Några dagar senare dök nyheten om pepparkaksgubbar i Laxå upp och december visade sig spela min film rakt i händerna.
God jul.